Ätstörningar – en dödlig och bortglömd sjukdom

Ätstörningar är dödligt farliga – och en bortglömd folkhälsofråga.

Jag har plockat med mig tolv olika klänningar in i second handbutikens provrum. När jag börjar pröva dem inser jag att de är i väldigt varierande storlekar - large, XL, medium, storlek 48 och small.

Bara ett par av klänningarna har ens en rimlig chans att passa. Min kroppsuppfattning är om inte helt störd, så svajig. I mitt huvud är nämligen min kropp mycket större än vad den är i verkligheten.

Det här gör mig inte unik. Tvärtom rätt typisk. De flesta gissar nämligen fel på sin kroppsstorlek, och överskattar den med åtminstone 10 procent. Och det gäller alltså de som är psykologiskt friska. Forskningen visar att personer med diagnosticerad ätstörning överskattar sin kroppsstorlek ännu mer, med omkring 40 procent.

Att ha en skev självbild är helt normalt.

Det är sorgligt.

Folkhälsomyndighetens nya rapport visar att unga kvinnors kroppsuppfattning har försämrats. Varannan tonåring anser sig vara tjock och nästan var femte trettonåring har bantat. Enligt Rädda Barnens undersökning Ung röst har var femte tjej haft problem med ätstörningar senaste året.

Skrämmande många av oss är fast i kampen mot kilona. Att vara missnöjd med sin kropp och sitt utseende är vanligt – och blir allt vanligare. Enligt tidigare undersökningar är ungefär varannan vuxen missnöjd med sin kropp, kvinnor något mer än män.

Inom psykiatrin har man märkt att antalet som söker vård för ätstörningar ökar kraftigt och att problemen går ner i åldrarna. På Stockholms centrum för ätstörningar har man patienter mellan nio och 60 år.

Många vet inte att det är väldigt farligt att ha ätstörningar. Dödligt farligt. Anorektiker har exempelvis tio gånger så hög dödlighet jämfört med befolkningen i övrigt, med självmord och leversvikt som vanliga dödsorsaker.

Jag har själv sett det här på nära håll. Människor i min närhet som tvingats till sjukhusvård för att de haft så allvarliga problem. Jag har sett hur ätstörningar stjäl energi, tid och liv.

Jag har själv kämpat både för att gå ner i vikt och för att gå upp i vikt. På vägen har jag lärt mig att min egen uppfattning och känsla inte alls behöver vara sann. Jag kan inte lita på min spegelbild. Den kan vara en fälla.

Vi projicerar mycket på vår spegelbild som inte alls har med verkligheten att göra. Är man arg eller ledsen är det lätt att få en "tjockkänsla" i kroppen. Och i vår utseendefixerade tid riktas fokus ofta och snabbt på ytan.

I dag vågar jag erkänna att jag haft kroppsnojjor. Jag har ställt undan vågen och blivit rätt bra vän med min kropp.

Vikthets och ätstörningar är bortglömda folkhälsofrågor. Det är dags att sluta skämmas och börja prata om det!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!