Jeanine, 31, fick cancer under graviditeten
När Jeanine Esberg, 31, var gravid i vecka 26 upptäckte läkarna tumören i hennes bröst. Därefter följde svåra behandlingar, cellgifter, strålning och ett kejsarsnitt.
I dag är hennes dotter två år.
– Det är tack vare henne som jag lever, säger hon.
För två år sedan var Jeanine Esberg från Stockholm gravid med sitt första barn.
Under sommaren började hon lägga märke till att det ena bröstet inte förändrades lika mycket som det andra gjorde.
– Det ena började växa och producera mjölk, medan det andra krympte samtidigt som bröstvårtan drog sig inåt.
Jeanine blev mycket orolig och besökte läkaren. Det var då man upptäckte tumören – hon hade drabbats av bröstcancer.
Jeanine berättar om den första tiden efter beskedet.
– Det var många tankar som snurrade i huvudet. Skulle barnet överleva? Skulle jag överleva? Hur skulle det gå om hon överlevde, men jag dog?
Från att Jeanine fick sin diagnos till den första cellgiftsbehandlingen som hon fick under graviditeten, växte tumören hela fem centimeter. Som störst var den nio gånger sju centimeter.
– Det kändes så orättvist. Att vänta barn ska vara den finaste stunden i livet, och så händer detta mitt i allt. Jag var väldigt ledsen.
En behandlingsplan påbörjades. Tre gånger i veckan gick hon på kontroller för att försäkra sig om att barnet mådde bra i magen, trots cellgifterna.
Hon berättar att hennes läkarteam var ett stort stöd under den tuffa perioden. De pratade ofta med henne om framtiden, och hon började kunna slappa av mer.
– När den första chocken lagt sig kände jag ett jävlar anamma. Jag tänkte mycket på framtiden med min dotter och att jag skulle ta mig i genom detta. Cancern var bara en tillfällig hållplats i livet som jag skulle förbi.
Föddes två månader för tidigt
Jeanines dotter föddes nästan två månader för tidigt. På grund av cancern behövde man genomföra ett kejsarsnitt redan i vecka 34.
– Läkarna vågade inte chansa på ett vaket kejsarsnitt, så jag var sövd under hela operationen.
När dottern var sex timmar gammal fick Jeanine träffa henne för första gången.
– Det var den största känslan. När jag var tillräckligt vaken skjutsades jag i sjukhussängen till hennes sal där de la henne på mitt bröst. Sen kunde jag inte slita mig på hela kvällen.
Jeanines valde att döpa sin dotter till Lykke.
– Hon blev ju lyckan i allt det här och eftersom jag är från Norge ville jag ha något norskt.
Den första tiden efter Lykkes födsel bodde Jeanine tillsammans med dotterns pappa. Hon säger att belastningen inte blev lika stor eftersom det hela tiden fanns två vuxna som kunde ta hand om barnet.
– Det var självklart påfrestande. Man skulle vara en lycklig och nybliven mamma, och så hade man cancer. Men om man ska något positivt i allt detta är att vi kunde vara en familj, på ett helt annat sätt än om jag hade varit frisk.
"Jag var rädd för att känna mig stympad"
Bara tre veckor efter kejsarsnittet började Jeanine återigen med cellgifter, denna gång av den aggressivare sorten.
När hon i januari 2015 efter en 12 veckor lång behandling gjorde ett ultraljud och mammografi, gick det inte längre att se tumören.
Men rester fanns kvar. För att minska risken för återfall valde Jeanine att operera bort båda brösten, och fick i samma operation nya bröst i silikon.
– Det var som att vakna upp efter att ha blivit överkörd av en lastbil. Men jag är ändå glad att jag gjorde det, jag var så himla rädd för att känna mig stympad.
Därefter utsattes hon för strålbehandling varje dag i fem veckor.
Dottern räddade hennes liv
I dag går Jeanine fortfarande igenom behandlingar för att minska risken för återfall. Hon är sjukskriven, men förhoppningen är att återvända till arbetslivet i vinter, ett litet steg i taget. På grund av alla behandlingar lider hon av kronisk utmattning.
– Det spelar ingen roll hur mycket jag vilar. Jag försöker gå promenader, men jag är alltid väldigt trött.
Jeanine och dotterns pappa delar vårdnaden om Lykke. På så sätt finns det utrymme för rehabilitering och vila.
– Men det har aldrig varit något problem att vara mamma mitt i allt det här. Det som varit jobbigt är ju själva behandlingarna.
Bröstcancern Jeanine drabbades av var av den hormonkänsliga typen. Eftersom hennes nivå av östrogen höjdes i kroppen under graviditeten, orsakade hormonförändringen att tumören växte mycket snabbare än vad den annars hade gjort.
– Om jag inte hade varit gravid hade tumören växt mycket långsammare. Det hade kunnat gå tio år innan min tumör hade varit så stor att den kunnat upptäckas i tid. Antagligen hade cancern haft tid att sprida sig till resten av kroppen.
Jeanine säger att hon har haft tur i all denna otur.
– Det är häftigt att tänka på. Tack vare min dotter lever jag.
