– Jag var i chock. Jag kommer ihåg begravningen, annars har jag nästan inga minnen från mars till oktober, säger Mikael Sandström om sambons död.
Reporter Åsa Görnerup och Mikael Sandström.
Runt den välförsedda baren sitter ugglor, som Mikael Sandström ropat in på auktion.
1 AV 3
– Jag var i chock. Jag kommer ihåg begravningen, annars har jag nästan inga minnen från mars till oktober, säger Mikael Sandström om sambons död.
Foto: Cornelia Nordström.
2 AV 3
Reporter Åsa Görnerup och Mikael Sandström.
Foto: Cornelia Nordström.
3 AV 3
Runt den välförsedda baren sitter ugglor, som Mikael Sandström ropat in på auktion.
Foto: Cornelia Nordström.

”Jag kunde inte bara gå och vara ledsen hela tiden”

Sedan Mikael Sandströms sambo tog livet av sig för elva år sedan är han inte längre densamma. I dag har han läkt och går vidare – fast på en annan väg i livet.

Nu drömmer TV4-doktorn om att träffa en ny kvinna.

Åsa Görnerup

Bakom en stor häck gömmer sig ett diskret hus i Hallstahammar. En högt belägen villa, som de flesta bara går förbi. 

När man närmar sig baksidan hörs ett porlande. Innanför grinden har tv-doktorn Mikael Sandström byggt ett litet vattenfall i en damm. Två svalor flyger lekfullt in genom tegelvillans öppna glaspartier och vänder vid träbjälkarna i taket. 

Här inne förbereder doktor Mikael Läkarpodden vid ett arbetsbord med utsikt över en kaklad inomhuspool. De höga handmålade fönstren med blomgirlanger ger en nästan sakral känsla.

– Det är en sådan enorm ro i det här huset. Det är helt stilla och tyst, säger Mikael som slagit sig ned i soffan och pratar med samma engagemang som i tv-rutan. 

Mikael Sandström: "Jag ser att livet är orättvist"

Huset påminner om ett spa och det är just det som är meningen. Flera dagar i veckan bastar Mikael i relaxavdelningen för att sedan ta ett dopp i poolen.

– Jag ser mycket död och allvar som intensivvårdsläkare. Jag ser att livet är orättvist och slumpen slår. Det lilla man kan göra som läkare är att korrigera det negativa som slumpen skapat. Jag tror ju inte på någon kraft som har planerat det här, inte på livet efter detta. Men sedan händer det underliga saker. 

Mikael berättar om en händelse. 

– Jag var tillsammans med en kvinna, som begick självmord den 31 mars 2007. På begravningsbyrån frågade de vilken dödsannons hon skulle velat ha. Jag tror inte Susanne hade velat ha någon, men så kom jag på att hon alltid tyckt om fåglar. Hur skulle det vara om man gjorde en liten talgoxe och satte i dödsannonsen? 

Sambon trodde att man kommer tillbaka i ett annat liv, berättar han. 

LÄS OCKSÅ: Christian, 31, levde med depression och självmordstankar 

"Jag var i chock"

Fem år efter att hon gått bort sitter han på samma plats i soffan. Ljusen på glasbordet är tända. Mikael ska åka och handla. Han ska bara vara borta i tio minuter och tänker att de får brinna. Golvet är ju i sten. 

– I det ögonblicket kommer en talgoxe flygande, flyger på stearinljuset och välter det. ”Okej, jag släcker ljusen”, tänker jag. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag har inte ändrat min grunduppfattning.

År 2004 skilde sig Mikael. Samma år träffade han narkossköterskan Susanne. De köpte en villa i Lindesberg och flyttade ihop i december 2006. Lördagen den 31 mars 2007 begick hon självmord. 

Kvällen innan hade de en skön hemmakväll, åt Smögenräkor och såg på en Bond-film. Efteråt tog sambon en promenad ensam. Bägge skulle jobba dagen därpå, men när Mikael vaknade hade sambon redan gått. 

Då kollegerna ringde och frågade var hon var förstod han att något hänt. Han trodde att hon råkat ut för en trafikolycka. Att hon tagit sitt liv föll honom inte in. Tillsammans med polisen letade han på sjukhuset. Till slut hittade de henne med en spruta i Medicinska bibliotekets expedition, där Mikael och Susanne åt lunch ibland. I ett avskedsbrev bad hon om förlåtelse.

– Jag var i chock. Jag kommer ihåg begravningen, annars har jag nästan inga minnen från mars till oktober.

LÄS OCKSÅ: Tilde de Paula Eby: "Jag blir superledsen"

"Jag flydde - på båten var jag bara doktor"

Efteråt fick Mikael inte bara bära sorgen. Han fick även bära skulden för hennes död. 

– Det var snack och rykten om att jag skulle ha sagt någonting till henne. Hennes tidigare vänner skrev ett väldigt elakt brev. Det stod att jag måste ha gjort någonting och drivit henne till det. ”Det vet vi alla.” Jag blev rädd för brevlådan på riktigt. Fortfarande tycker jag att det är fysiskt obehagligt att hämta posten. 

I oktober samma år började Mikael jobba som skeppsläkare på ett kryssningsfartyg i Kanada och sedan Västindien. 

– Jag flydde. På båten var jag bara doctor Mike. Jag var inte märkt med ett stort kryss i pannan. Där går han vars fru tog livet av sig. Det var enormt läkande.

I efterhand tycker Mikael att han borde ha tagit professionell hjälp tidigare. Han är säker på att sorgearbetet blivit bättre då, men som svag såg han inte det. 

– Jag flydde. På båten var jag bara doctor Mike. Jag var inte märkt med ett stort kryss i pannan. Där går han vars fru tog livet av sig. Det var enormt läkande, säger Mikael Sandström. Foto: Cornelia Nordström.

Drabbades av PTSD

Mikael drabbades av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom med minnesstörningar, koncentrationsstörningar, panikångestattacker och affektlabilitet. 

– Det har jag än i dag. Om jag tittar på något sentimentalt som en romantisk komedi, grinar jag plötsligt. Jag är känsligare. Något gick sönder. Sedan har det läkt ihop på ett annat sätt och jag är inte samma person före och efter. Jag går vidare, fast på en annan väg. 

Mikael betonar att det inte är synd om honom.

– Jag är lyckligt lottad jämfört med i stort sett alla mina patienter. Lycklig är fel ord, men jag är nöjd med det jag fått. I stunder är jag arg på min sambo för att hon kastade bort sitt liv till ingen nytta. Mitt yrke går ut på att förlänga liv för folk. Så kortar hon av sitt och det strider mot allt jag står för. 

I ett år bodde han kvar i villan i Lindesberg, men det fungerade inte.

– På nätterna gick jag och letade efter min sambo. Hon är ju död, men jag går och kollar efter henne i tvättstugan, tänkte jag. 

Istället flyttade han till sjukhusets lägenhet på Bättringsvägen.

– Första kvällen jag kom dit sa jag: ”Ja, nu är du på Bättringsvägen.” Jag höll på att döden dö i lägenheten, 75 meter från akutens entré i Lindesberg. 

Flytten från Lindesberg till Hallstahammar 2010 var också en flykt, då Mikael ville vara privat. Det nuvarande huset var det första han såg på Hemnet. 

– Jag kände att här kan jag få frid. Huset låg helt fel med åtta och en halv mils pendlingsavstånd, men det var akut att hitta ett ställe att trivas på. Jag kunde inte bara gå och vara ledsen hela tiden. 

I hemmet hämtar han kraft och tillåter sig att äta helgfrukost i soffan hela förmiddagarna. 

– Förr hade jag 72 olika projekt på gång. Nu kör jag ett i taget. Fasen, jag vill ju sova också eller dricka vin för tusan. Choklad och rödvin är det bästa som finns. Det tror jag är bra för människan. 

Han tänker ofta på Susanne, men i dag är det bara glada tankar.

– Jag har slutat grina och tårarna är slut. Jag blir verkligen glad i sinnet när jag tänker på saker vi har gjort ute på sommarstället. Båtturer när vi har åkt runt och kikat och badat. 

Hur mår du i dag?

– Glad och nöjd, men inte lycklig. Men jag är inte olycklig heller. Drömmen är ju inte att vara ensam resten av livet, men jag anpassar mig. 

Eftersom Mikael trivs så bra hemma isolerar han sig och går varken ut på dans, restaurang eller bar. För några månader sedan gick han med i dejtingsajten Tinder, men än har han inte dejtat någon. 

– Det blir ju ett väldigt chattande. Jag matchar lite här och lite där, men jag bor ju inte i Stockholm, så det blir svårt att ta en fika. 

- Jag hade en dejt faktiskt i Thailand för tre år sedan och träffade en norsk guldsmed. Vi hade tränat på samma gym och jag hade sett henne i poolbaren och frågade om vi skulle äta middag. Hon pratade om vad vi gjort i livet och jag berättade att mitt ex tagit livet av sig. ”Du är inte klok, så personliga saker kan man inte berätta. Det där vill inte jag höra. Det går för fan inte vara med en sådan kille som du.” Hon bara ställde sig upp och gick. Öppenhet är inte bara av godo. 

Du som är så öppen borde väl kunna träffa någon i din vardag? I affären?

– Du vet när jag handlar tar det tre minuter och tolv sekunder. Jag vet ju vad jag ska ha når jag går in. Jag går inte runt och kikar på grejer. 

Då kikar du inte på kvinnor heller?

– Nej, det gör jag inte. Jag står inte och klämmer på grönsakerna i grönsaksdisken och tittar mig omkring. Det är kanske det jag borde göra? Tack för tipset. 

Vad är det du söker? 

– Jag söker en trevlig tjej med en personlighet, som inte är som min. Jag vill inte gifta mig med mig själv. Det vore en chockupplevelse, den sista jag skulle vilja träffa. Jag tror inte på match.com, att man ska vara lika. Det finns studier gjorda på det. 

Det ska också vara passion och kemi förstås. Gemensamt för kvinnorna han chattat med är att de söker och vill någonting. 

– De sitter inte och väntar på att bli uppringda. Det är en initiativförmåga, som jag tycker är attraktiv. De brinner för något. 

Hur är du att leva med då?

– Jag är också rätt så initiativrik, intensiv och energisk, tror jag. Jag pratar gärna och länge och har en viss självupptagenhet. Ibland när jag blir engagerad undrar folk om jag är arg? Inte det minsta. Jag vill bara föra fram min ståndpunkt med emfas. Jag sitter ju inte tyst längst bak i bussen. 

Det här är Mikael Sandström

Namn: Mikael Sandström.

Ålder: Fyllde 60 år den 3 juni.

Bor: Stor villa på grusås i Lustigkulla, Hallstahammar.

Familj: Sonen Marcus, född 5 augusti 1987, dottern Mimmi, född 24 januari 1989, barnbarnet Pollux, född 26 oktober 2017. Bröderna Jeppe, född 1956, och Johan, född 1952. Mamma Kerstin och pappa Thore, födda 1928.

Yrke: Intensivvårdsläkare.

Gör: Nyhetsmorgons egen läkare i TV4 på tisdagsmorgnar. Gör Läkarpodden tillsammans med Tilde de Paula.

 

– Jag söker en trevlig tjej med en personlighet, som inte är som min. Jag vill inte gifta mig med mig själv, säger Mikael Sandström. Foto: Cornelia Nordström.

Mikael Sandström om…

…bakning:

– Jag bakade mycket sockerkakor och bondkakor som barn. Från tre års ålder gjorde jag alltid egen marsipan på jularna med min pappa. Det blev rätt bra. 

Att vara med i ”Hela kändis-Sverige bakar” är så långt från min comfort zone man kan komma. Programmet har lärt mig att man kan mer än man tror. Jag gläds också med andras framgångar, men det kanske är åldern? Jag var jävligt tävlingsinriktad som ung. 

…att bli morfar:

– Min dotter Mimmi, som bor utanför Nyköping, har fått barn. Lille Pollux föddes 26 oktober 2017. Det är riktigt kul att bli morfar. Jag och min dotter kommer närmre varandra och det gör mig riktigt glad. Vi kallar honom Klimpen eller Guldklimpen. Det blir så väldigt naturligt att prata kring honom. Han har haft kolik, så då pratar vi medicin. När han får ont i öronen och det är något på kudden, kan jag berätta att det är trumhinnan som gått sönder. 

…60-årsfirandet:

– Då var jag på mitt sommarställe. Högtidsdagar av karaktär att man ska summera livet känns inte aktuellt längre, så som mitt liv har blivit. Födelsedagen var sex dagar innan min son Marcus bröllop i Mölle. Det fick bli fokus på det. Det skulle förberedas och skrivas tal. 

…katastroftänket: 

– I kliniska situationer är jag stenhård. Som när någon i produktionen trillade nedför en trappa och bröt nacken i ”Biggest Loser”. Jag är ju narkosläkare och drillad som en hund. Jag har full koll, tappar inte fattningen och får helikopterperspektiv omedelbart. När folk rusar fram och gör något, tar jag ett steg bakåt: Hur får vi ihop det här? Det är ett katastroftänkande. Jobbet har jag sökt upp för att det passar mig. Det är akut, stress och sedan återhämtning och det har jag förstått. 

…lantstället:

– Det ligger på en ö som heter Flatholmen, utanför Klädesholmen. Den vita stugan ligger på en sjötomt i en lagun. Utanför ligger Atlanten. Huset har jag byggt själv tillsammans med snickare. Det skulle ta sex veckor sa min polare, det tog sex år. Det är stimulerande på många sätt, men höll på att bli ett arbetsläger.

Det är ett enda stort rum med havsutsikt. Det finns ingen elektricitet och är lite vilt så där. 

Mina föräldrar är från Västkusten. De kom från Göteborg, det här stället ligger utanför Stenungsund, vid sydspetsen på Tjörn. Sedan måste man åka båt dit.

…tjatet om solbrännan:

– Första gången jag kom solbränd till Peter och Tilde i Nyhetsmorgon var inte ett dugg kul. Det var första gången jag insåg medias kraft. Det tog några minuter, så var det ute. Vi skulle prata rökning och jag hade kommit tillbaka från semestern. ”Apropå rökt”, säger Peter. Under programmets gång blev det viralt. Först stod det att jag var solbränd, sedan att jag var solbränd och dum i huvudet för att jag var läkare. Det kom i finska, norska, danska och brittiska tidningar. Det var någon plastikkirurg från Kalifornien, som de letat upp, som klagade. ”Get serious, doctor Mike. You´re suppose to be an example.” 

Jag har väldigt lätt för att bli solbränd och bränner mig aldrig. Folk förstår inte det där. Jag har hudtyp tre och den är inte så känslig som hudtyp ett, om man är rödhårig. Då är risken att få cancer hundrafalt mycket större. 

Jag tänker mig för och smörjer in mig noga. Men om jag vill sitta i solen och ta en öl med min son på bryggan, då bestämmer jag det. Det är en kalkylerad risk. Det ska inte någon annan bestämma. I synnerhet inte mina kollegor. Hudläkare kommer ju alltid helkroppstäckta.

Jag vill inte ha någon cancer, men jag vill också leva livet. Livet är en dosfråga! Försök att förstå det. 

Förra helgen var jag kanske 30 minuter i solen på lördagen och 30 på söndagen. Jag låg och lyssnade på porlandet. Och drack vin på lördagen.

…återhämtning:

– Jag är bra på att återhämta mig och slappa. Sedan har jag en någorlunda långsiktig plan med hur det ska fixas här hemma. Det senaste året har jag öppnat upp och gjort ett helt nytt kök. I sommar ska jag fixa några småsaker på lantstället på Västkusten. Men det får inte bli ett straff. Att jag måste dit och spika plank på lediga helger.

…mötet med drottningen:

– När vi skulle inviga nya operationsavdelningen i Lindesberg 2004 var jag chef och ringde hovet. De sa åt mig att vänta och kopplade mig hit och dit. Så säger någon: ”Ja, det är kungen.” ”Jag vet att ers majestät ska vara i Örebro. Skulle ers majestät kunna tänka sig att göra en avstickare för att klippa bandet?” frågade jag. ”Nej, tyvärr”, svarade han. ”Men jag kan skicka min fru.” 

I stället kom drottning Silvia. Folk tyckte det var underbart att hon var där. Hon gick ett varv i parken med patienter som rullats ut medan mässingsorkestern spelade bompa.

Vi käkade lunch tillsammans med ett helt gäng med professorer från Örebro. Hon hade med sig en hovdam, som sa: ”Jag har hört att doktor Sandström har varit med i `Robinson´. Jag har fått rapporter.” 

Då adjutanten från Norrland fick höra det frågade han: ”Jagar du någonting då?” ”Ja, jag har jagat varan.” ”Vad fan säger du? Varan?”, säger adjutanten och reser sig upp. ”Hör ni, det är en riktig kändis här.” Där sitter man vid ett bord med kungen och drottningen och någon säger att det sitter en kändis härborta.” Att vi hade en fälla i ”Robinson” blev samtalsämnet under lunchen på Örebro slott. 

…anpassning:

¬– Under låg- och mellanstadiet i Södertälje höll jag låg profil. Jag började ett år för tidigt och det var lätt att bli hackkyckling, om man var minst. Då som nu anpassade jag mig och bidade min tid. Det var som det var. Jag visste att min tid kommer. Och det gjorde den. Jag är rätt målmedveten.

…öppenheten:

– Jag tror att den ligger mig i fatet lite vad gäller dejting. Jag blir personlig väldigt fort. Jag försöker ha så mycket innehåll jag kan och har svårt för kallprat. Då pratar jag om personliga saker som berör mig och andra.

…drivkraft: 

– It feels good to do good. Jag vill göra rätt för mig och tillföra mer än jag tar på livets resa. Det är min drivkraft. Man ångrar bara saker man inte gjort och ytterst sällan saker man gjort. 

Jag har sett hundratals och åter hundratals människor dö. Jag har pratat med dem och hållit dem i handen när de dött. Ingen har någonsin ångrat saker de gjort. De har ångrat saker de inte har gjort. Det är en drivkraft. Att snickra lite här, sitta lite där och sola lite där. Lite så. 

…”Expedition: Robinson”:

– Jag åkte ju ut direkt i första örådet, eftersom jag uppfattas som ett hot. Jag satt i Gränslandet i 28 dagar. Det var längst av alla någonsin. Jag kom tillbaka och tävlade i varje program. Sista tävlingen vann jag och det var precis enligt min plan. 

Väntan i Gränslandet var värre än lumpen. Jag gick ned 14 kilo på sex veckor. Hungern gick över, men jag var sugen på rödvin he he. Det var nyktert på den där jävla ön. 

Det programmet skulle jag vilja programleda. Sedan 2011 har jag gjort cirka 350 Nyhetsmorgon. Jag är tydlig, ger bra förutsättningar och är jävligt snabb på att analysera folk. Och oftast har jag rätt. Skulle jag vara rädd? Inte en sekund! Kan jag det? Ja, hur lätt som helst. 

…drömmer om: 

– Ett lyckat bröllop för min son. Det är mitt fokus just nu.

I långa perspektivet är det nog att träffa någon att resa med trots allt. Det låter som en klyscha, men det är sant. Jag reser ju själv och det är inte alldeles enkelt. Folk undrar: Vad är det för fel på honom? Att jag har gay, det tror ju alla. Folk tittar på en, en ensam man i Thailand. Men jag tycker om att resa i alla fall.