ANNONS
X
EXPRESSEN.SE

"Jag drack vin och körde till dagis"

Publicerad 15 feb 2012 15.42
En gång i tiden var Cecilia Svensson, 44 alkoholist. I dag är hon en lycklig kvinna.

En gång i tiden var Cecilia Svensson, 44 alkoholist. I dag är hon en lycklig kvinna.

Foto: Anna Rut Fridholm

Cecilia Svensson, 44, säger att hon föddes till alkoholist. När hon hade druckit vin, satt sig i bilen och kört till dotterns dagis för att hämta fick hon nog.

I början av januari 2005 drog orkanen Gudrun in över landet. Lågtrycket hade slagit till över norra Europa. Fördämningar brast, flera flygplatser fick stänga, telefonledningar flög runt som tändstickor och skogar förstördes.

Samtidigt vaknade Cecilia Svensson på ett hotellrum efter en jobbresa. Hon var 38 år, projektledare i it-branschen, mamma till två döttrar och kände att hon inte orkade längre.

Hon hade släpat sig upp ur sängen och stod stödd med armarna över handfatet.

Kvällen innan hade hon bestämt sig för att ta det lugnt, men som så många gånger förut mindes hon inte hur den hade slutat. Hon såg sitt ansikte, påsarna under ögonen, den gråa hyn. Ångesten fick Cecilia att rasa ihop på golvet, och gråtande fick hon fram telefonen och ringde sin ex-man.

- Nu går det inte längre. Jag behöver hjälp.

 

Började sakta må bättre

Det var början på en lång väg mot nykterhet, kantad av både bakslag och svårigheter.

Väldigt snabbt började Cecilia gå på självhjälpsmöten.

- Hej, jag heter Cecilia och jag är alkoholist... tror jag, sa hon på sitt första möte.

Fortfarande osäker på om hon kvalade in.

Hon började sakta må bättre. Fick färg på kinderna, nya vänner. Hon jobbade mycket i Stockholm, och pendlade från hemmet. Hon drack inte en droppe, och räknade de nyktra dagarna. På en jobbmiddag såg hon kyparen närma sig hennes glas med vinflaskan. Hon sa inget.

- Jag tog ett glas. Jag drack inte mer än så. Plötsligt hade jag bevisat för mig själv att jag inte var alkoholist, att jag kunde dricka.

 

Fick panik

Nästa helg drack hon lite mer.

- Det tog ett och ett halvt år att ta mig ur det där enda glaset vin.

Cecilia säger att personalen på baren på T-centralen i Stockholm började tappa upp hennes starköl innan hon ens hade hunnit sätta sig ner vid bardisken. På en av tågresorna från Stockholm kom den slutgiltiga vändpunkten.

Det var på sommaren 2007. Cecilia kan fortfarande inte prata om det utan att börja gråta. Hon var på väg hem när hon beställde in en liten flaska vin på tåget. Framme satte hon sig i bilen och körde till dagis för att hämta sin dotter.

- Jag drack vin, satte mig i bilen och körde till dagis.

När hon kom hem med sin dotter slog paniken till. Hon insåg vad hon hade gjort. Gick igenom hela huset och slängde allt. Alkohol, huvudvärkstabletter - allt.

- Sedan den dagen har jag inte druckit.

 

Tanken på en bok väcktes

Varje gång hon tänker på vad som hände känner hon smärtan, som en påminnelse. Hon är glad för det som hände, det blev en vändpunkt.

- Det finns en vändpunkt för alla, och för mig var det detta. Jag vet att många alkoholister sätter sig i bilen och kör, att det är vardag, men för mig var det en gräns som jag aldrig ville överträda. Jag är bara så tacksam att inget hände.

- Jag riskerade det absolut käraste jag har.

På hösten hade hon kapitulerat fullständigt inför sitt eget missbruk. Hon fick plats på ett behandlingsprogram där hon kunde bo kvar hemma. Tre dagar i veckan släpade hon sig till öppenvårdsmottagningen, och efteråt var hon helt slut.

"Drabbades av en enorm sorg. Började gråta förtvivlat. Fortsatte att gråta tills jag var ...'nöjd'. ", skrev hon den 24 oktober. Cecilia fyllde dagbok efter dagbok, och gradvis blev anteckningarna mer och mer hoppfulla. Allt är inte svart och ångest.

När hon var på en föreläsning om vilken hjälp och vilka åtgärder man kunde få genom Försäkringskassan frågade hon kvinnan som var där om vilken hjälp de som hade ett arbete att gå tillbaka till kunde få.

- "Har ni jobb?", frågade kvinnan förvånat.

Det var då Cecilia första gången fick tanken att hon skulle skriva en bok.

- Jag kände att om jag kunde göra något för att förändra bilden av vem som kan bli alkoholist så ska jag göra det. Hon hade bilden av att alla vi som satt där var på den absoluta botten och inte hade något kvar att förlora.

 

"Föddes till alkoholist"

Hon hade fortfarande kvar det mesta; jobb, hem, familj. Vänner och fritidsintressen var borta sedan länge.

Det är svårt att se den Cecilia framför sig som mötte henne i spegeln den där morgonen på hotellet. Hon är energisk, snabb i rörelserna. Hon ser frisk ut.

- Jag är mycket snyggare nu. Och gladare. Det kommer inifrån.

Det finns olika sätt att bli beroende. Cecilia säger själv att hon föddes till alkoholist.

- Man kan dricka sig till beroende. Det fanns i min kropp från början. Första gången jag drack så hände det något med mig.

Hon var på en fest med en kompis. Han skulle köra bil, och redan när Cecilia hade smakat på sitt första glas vin minns hon glädjen när hon förstod att hon skulle kunna få sin kompis drinkbiljett och hans glas vin.

- Det var kärlek vid första ögonkastet.

Efter det drack inte Cecilia på flera år. Hon hade inte råd att vara ute, och alkoholen fanns inte i hennes liv på ett naturligt sätt. Inte ännu. Sedan började hon studera. Under den tiden började festandet.

- Jag var den som aldrig ville gå hem. Partyprinsessan. Det sticker inte ut så mycket i den åldern.

Cecilia klarade alltid sina studier. Hon jobbade, pluggade IT, skötte sig, började jobba.

- Det var aldrig någon som ifrågasatte mitt drickande.

När problemen väl blev allvarliga gick det snabbt. 2003 var Cecilia föräldraledig med sin andra dotter.

- På slutet var jag uttråkad. Jag ville bara att min dotter skulle somna så snabbt som möjligt på kvällarna så att jag kunde ta ett glas vin.

Hon kände sin mans blickar i ryggen, men skakade av sig besvikelsen.

- När jag började jobba drog det i gång på allvar. Det var resor och middagar med jobbet, och jag kastade mig in i det. Plötsligt drack jag varje dag.

 

Känner äkta glädje nu

Familjelivet var glädjelöst och mekaniskt. De åkte på fantastiska semestrar, men Cecilia njöt aldrig av dem. Hon deltog, men var inte närvarande. Hennes tankar var alltid ett steg före. När skulle de äta lunch, var fanns närmaste bar, vem skulle köra hem från middagen? Efter en semestervecka med ostron och vitt vin vaknade hon sista morgonen på hotellet och bara skakade.

- Inom mig förstod jag att det berodde på drickandet.

Det var ofta som hennes man fick rycka in och rädda situationen när mamma var "trött". Till slut tillbringade Cecilia livet på soffan hemma i huset.

- Det enda jag orkade var att titta på gamla filmer och drömma mig bort. Jag var jämt trött, hade ingen lust till något och ingen glädje.

Hon lämnade sin man.

Men det var först i januari 2005 som hon erkände att hon behövde hjälp. Det var då hon kravlade sig upp från hotellgolvet, sträckte sig efter mobilen och ringde till sin ex-man.

- Han blev nog väldigt glad att jag hade kommit till den insikten till slut.

Jag undrar om inte hennes ex-man försökte få henne att sluta dricka.

- Han hade insett att det var lönlöst att försöka få mig att sluta dricka. På det sättet var han en ganska otypisk anhörig.

Att modersinstinkten slogs ut helt är beviset på hur starkt grepp missbruket hade om henne. Nu försöker hon ta igen det som hon förlorat i relationen till döttrarna.

- Varje fredag packar jag picknickkorgen och så åker vi till simhallen. Jag tycker att det är så roligt. Nu känner jag en äkta glädje. Jag älskar att hoppa från hopptornet.

Hon beskriver det som två helt olika liv.

- Min föreställning var att om jag slutade dricka så skulle jag aldrig ha roligt igen, att jag måste välja det "tråkiga" livet. Vad fel jag hade - det är det här livet som är roligt.

I dag har hon bytt arbetsplats. Hon har gått ner i arbetstid för att hinna med andra saker än att jobba.

- Jag vill ha mer liv i livet. Renovera hus och skriva och ligga framför braskaminen i mitt sommarhus.

Hon har träffat en man. Relationen är ny, och nyligen följde hon med på en vinresa till Tyskland.

- Det var en resa som han hade planerat in sedan tidigare, men det var inga problem. Det var coolt att han frågade mig trots att det var en vinresa, jag vill fortfarande bli inkluderad och kunna göra det som alla andra gör.

 

Är lycklig nu

Hon längtar inte längre efter att dricka. Men minnet av smaken finns fortfarande kvar.

- Pastis. Smaken av lakrits. Ibland känner jag smaken och tänker på hur gott det var. Jag hade en stor samling med singlemalt-whisky, och kunde det mesta om whisky och hur den tillverkas, men det är ett intresse som jag har lagt på hyllan. Det är att leka med elden.

Det finns så mycket känslor förknippade med alkohol. Njutning, romantik.

- Jag frågade min pojkvän om han tyckte det var ett problem att vi aldrig kunde dela på en flaska vin, men han sa bara "nej, det är ett större problem om du dricker".

Hon tar sånglektioner, något som hon drömt om i hela livet.

- I dag är jag lycklig.