ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Publicerad 6 nov 2014 15.19

Hillevi, 50, opererade sig: "Jag kan hoppa jämfota utan att läcka"

SÖK HJÄLP! Hillevi Caris Svensson fick problem med läckage efter en förlossningsskada. I dag arbetar hon med att sprida information till andra kvinnor för att de ska slippa lida i tysthet.

SÖK HJÄLP! Hillevi Caris Svensson fick problem med läckage efter en förlossningsskada. I dag arbetar hon med att sprida information till andra kvinnor för att de ska slippa lida i tysthet.

Foto: Cornelia Nordström

Efter att ha fött barn drabbades Hillevi Caris Svensson, 50, av urinläckage.

I fyra år led hon i tysthet, arbetslivet och det sociala livet blev förstört.

För 16 år sedan födde Hillevi Caris Svensson, 50, sin son. Förlossningen var utdragen och på slutet användes sugklocka och hon blev klippt, men enligt journalen var det en relativt vanlig förlossning. Efteråt hade Hillevi svårt att hålla tätt, hon kunde inte gå snabbt eller lyfta sin son utan att kiss ofrivilligt läckte ut.
- Det är ju inte mycket som funkar som vanligt efter att man har fött barn så jag tänkte att det tar väl lite tid innan det ordnar sig, säger Hillevi.
Men problemen fortsatte. Eftersom Hillevi var den första i kompisgänget som fick barn hade hon ingen att rådfråga. Hon hade heller inte fått information om inkontinens före eller efter förlossningen.
Hon trodde att det bara var något som drabbade äldre kvinnor och hon skämdes över sina problem. Hillevi hade tidigare varit instruktör, nu kunde hon inte ens träna. På jobbet var hon ständigt tvungen att springa på toaletten. Eftersom hon inte vågade berätta om sina besvär för två yngre män på arbetsplatsen så valde hon i stället att säga upp sig.
Samlivet och relationen med mannen blev också lidande.
- Jag var livrädd för att han skulle tycka att jag var ofräsch. Jag puttade alltid bort honom så till slut misstänkte han att jag träffade någon annan.
Problemen ledde till parterapi och först då, fyra år efter förlossningen, berättade hon om urinläckaget för första gången. Det blev vändningen, efter det sökte Hillevi hjälp. Då insåg hon både att det finns många drabbade och att det faktiskt går att göra något åt inkontinens.
- Jag fick en injektionsbehandling på fyra ställen i urinröret. Då sprutar man in ämnen som lägger sig som kuddar och gör att urinröret blir tajtare. Man får också bättre kontroll. Det är som att byta packning på en läckande kran.
Injektionerna höll i sex år. När Hillevi började läcka igen fick hon i stället en TVT-operation. Den innebär att man stärker upp urinröret och urinblåsan med två elastiska band.
- Jag kan springa och hoppa jämfota utan att läcka en enda droppe, det är jag verkligen supernöjd med.
Sedan Hillevi fick hjälp har hon arbetat med att informera om inkon­tinens. Genom att prata öppet om det vill hon förhindra att andra skäms och väntar för länge med att söka hjälp.
- När jag blev hjälpt kände jag att det måste finnas många som jag. Därför ville jag ge inkontinensen ett ansikte. Många behöver få stöd och råd om vart de ska vända sig.
Hillevi menar att man inte ska lida i tysthet eller försöka gilla läget, för det finns hjälp att få som dramatiskt förbättrar livskvaliteten.
- Jag vill inte att andra ska må lika dåligt som jag gjorde. Det här problemet är jättevanligt, så du är inte ensam. Och det är inget att skämmas över.

Här är sju åtgärder mot inkontinens.

Relaterat