Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 5 feb 2008 15:04

Uppdaterad 7 feb 2008 11:03

"Han var för bra för att vara sann"

Han var hennes drömman. Men hela Frank Sandbergs fasad var ett lufslott.

Han var hennes drömman. Men hela Frank Sandbergs fasad var ett lufslott.

Foto: JÖRGEN HILDEBRANDT

Frank Sandberg var Helenes man i livet. De var ett par, planerade bröllop och barn. Helenes dröm hade gått i uppfyllelse. Men en dag läste Helene sms:n i Franks mobiltelefoner - då gick drömmen i kras. Frank hade 15 andra kvinnor samtidigt som han var tillsammans med Helene. Alla lurade på kärlek, känslor och massor av pengar.
Han sitter med ryggen mot de få åhörare som tagit plats i rättegångssalen i tingshuset i Varberg. Det halvlånga håret, som han brukar färga svart, har grå stråk efter
tiden i häktet i Göteborg utan tillgång till hårfärgningsmedel.
Orakad och med glasögon ser han 15 år äldre ut än på de bilder han lockat kvinnor med på dejtingsajter. Där är han solbränd, med svällande muskler.
Under rättegången är han blek under skägget, trumpen. Han säger så lite som möjligt, och talar otydligt. Han bryter svagt på norska.
Med i rättsalen per telefon finns Helene, som blev förälskad i Frank Sandberg. Hon orkar inte möta honom i rättssalen.

Familjelängtan

Helene bor ensam med sina två hundar i en lägenhet norr om Stockholm. När vi träffas har det gått några dagar sedan hon hördes under rättegången mot sin före detta fästman.
Hon berättar om sin starka längtan efter att träffa någon och bilda familj, en längtan som fick henne att annonsera på nätdejtingsajten Mötesplatsen. Och som ledde henne till Frank Sandberg. I juli 2006 tog han kontakt.
– Nästan med en gång sa han att jag verkade vara precis den person han letade efter. Han sa att jag uttryckte mig väl.
Han skickade sitt telefonnummer. Redan efter tre dagar åkte hon för att hälsa på Frank i hans vackra hus utanför Falkenberg. De åt middag på en restaurang i närheten av hans hem.
– Jag blev attraherad av honom, både mentalt och fysiskt. Vi inledde ett förhållande, berättar
Helene.


Fasaden ett luftslott

Historien har hon berättat så många gånger att hon tappat räkningen. För vänner, för polisen, för bekanta, och igen under rättegången. Det går inte långa stunder utan att hon tänker på det som hänt.
Franks fasad var ett luftslott: lyxbilar som Mercedes, BMW och Jaguar på gårdsplanen, köpta på kredit eller leasade. Det nyrenoverade huset, skyhögt belånat, fyllt med nyinköpta möbler, ett gym, solarium och ett bubbelbad – men knappt några spår av människor. Och med förfallna fakturor från hantverkarna som målat om den 350 kvadratmeter före detta prästgården.

Lågmäld framtoning

Det som verkligen fick Helene att falla för Frank var inte lyxen som omgav honom. Det var hans lågmälda framtoning. Nästan lite tystlåten.

– Han var så vänlig mot mina hundar och började leka med dem med en gång. Min lilla yorkshireterrier älskar att ”köra bil” och han satte sig genast med henne vid ratten. Det är sånt som gör att man smälter.
Helene minns att hon tyckte att Frank var lite skrytsam, men hon fängslades av hans lugna sätt och mjuka röst.
– Han berättade att han var skattejurist och ofta jobbade långa dagar i rätten i Oslo. Han berättade också att han hade ett fastighets-företag och livvaktsföretag med
18 anställda.
Det var Franks lugna sätt och mjuka röst som Helene säger att hon föll för - inte hans flotta bilar och lyxiga hus. Foto: MAGNAR A. KJELDSEN

Träffades i lyxvilla

De träffades vid flera tillfällen under hösten – alltid i hans lyxinredda hus i Falkenberg. De enda spåren efter en kvinna i huset var en flaska Trésor-parfym, ett par skor och en vit badrock. De tillhörde Franks syster, sa han. Han berättade också att han hade en familj sedan tidigare och att de hade kontakt.
– Den 11 september fick jag ett sms där han frågade mig om vi inte kunde gifta oss i Spanien, där han hade en 700 kvadratmeter stor fastighet. Jag tänkte att det gick lite fort fram, men jag var också så lycklig, säger Helene.

Hon fick hela tiden höra hur intelligent, duktig, vacker och älskad hon var. Tanken på att Frank verkade lite för bra för att vara sann fanns där.
– Det var precis vad jag sa till mina vänner. ”Jag har träffat en man som är för bra för att vara sann – men nu är det så.”
Helene blev arg när vänner eller bekanta antydde att Franks historier verkade osannolika. Hon bröt till och med kontakten med en vän som sa att Frank verkade vara mytoman.
– Jag försvarade honom. När jag tog upp det med honom sa han att de bara var avundsjuka på vår kärlek.
– Jag var en idiot.

Rånad vid bankomat

I oktober startade problemen. Frank ringde och berättade att han hade blivit rånad vid en bankomat och att han försvarade sig med att slå ner rånaren. Han skulle dömas, gå ett aggressions-program och få fotboja. Efter jul skulle allt vara som vanligt igen.
Helene blev tveksam, men Frank bedyrade: Domen berodde på ett missförstånd, allt skulle bli bra, de skulle gifta sig och flytta ihop.
– Jag skulle flytta till honom i Falkenberg.
Hon började avveckla sin fotvårdsklinik i Stockholm och leta efter en hyresgäst till sin lägenhet.
I själva verket avtjänade Frank straffet för en norsk koppleridom från 2003 på anstalten Smältered. Helene och han hade telefonkontakt, men datumet då Frank skulle komma tillbaka sköts hela tiden framåt.


Lånade pengar

Vid det laget hade Frank börjat låna pengar av Helene. Han hade en skuld till kronofogden och riskerade att bli av med huset, men allt berodde naturligtvis på ett missförstånd. Han hade pengar placerade på konton i olika länder, men kunde inte komma åt dem för tillfället.
– Jag hade inga pengar, men han var på mig och sa att jag måste skaffa fram dem. Det var vår gemensamma framtid som stod på spel. Vi fick inte förlora huset där vi skulle bo och där jag skulle ha mitt företag.
Det slutade med att Helene lånade pengar av vänner. Hon sålde smycken hon ärvt av sin mor, sina tre kristallkronor, möbler. Hon sålde en av sina kungspudlar för 9 000 kronor. Hon sålde sin bil. Till slut hade hon lånat ut 112 800 kronor till Frank.
Helene besökte de få kunder hon hade kvar i deras hem.
– Jag cyklade överallt.
Men Frank sa att det inte spelade någon roll, han hade ju en Mercedes med full utrustning som stod och väntade på dem.

Övertygande sätt

Tiden gick – med ständiga förklaringar till att hans frigivning dröjde.
– Vad man än sa så hade han en förklaring. Det är svårt att beskriva hur övertygande han kunde vara. Han hade svar på allt.
Den 14 maj förra året hade Helen ordnat med flytten. Hon hade städat ur sin lägenhet och satt hemma på en flyttkartong och väntade på att Frank skulle komma för att hämta flyttlasset. Han dök inte upp.
– Jag fick panik. Killen som skulle hyra lägenheten bara väntade på att flytta in.
Frank skulle bara dröja några dagar. Men ringde och sa att han hamnat på sjukhus i Varberg. Det var blodtrycket, han hade hormonbrist och skulle få testosteron.
– Då blev jag så klart orolig, men han var för sjuk för att jag skulle kunna hälsa på honom.
Efter en månad ”skrevs han ut”. Då försvann han till ”Norge för att ordna fram pengar”. Helene blev mer och mer förtvivlad. Gång på gång väntade hon på besked om när de skulle flytta.
– När jag började ifrågasätta honom skällde han ut mig. ”Skärp dig nu, uppför dig inte som en barn-unge”.


Efterlyst tips

I september dök Frank äntligen upp hemma hos Helene.
Men efter att han hade varit med i tv-programmet ”Efterlyst” den 13 september gick allt fort. Helene hade inte sett programmet – men det hade många andra. Polisen fick tips om var Frank kunde befinna sig.
– Jag hade ju berättat för alla om Frank och att jag skulle flytta till honom.
Den 2 oktober knackade polisen på hemma hos
Helene.
Då hade Frank skickat Helene till pantbanken för att hon skulle få pengar för en värdefull klocka som han hade köpt i San Francisco när han jobbade som livvakt för tio år sen.
– Han sa att klockan var i guld med briljanter och värd flera
100 000. Den var av gulddoublé och bergkristall. På pantbanken sa de att jag kunde låna 400 kronor på den.
Men Helene hann aldrig göra sig av med Franks falska klocka. Hennes mobil ringde. Det var polisen.
– De sa att de hade gripit Frank och att de hade en husrannsakningsorder.
Dagarna efter gripandet visste Helene fortfarande inte vad Frank var misstänkt för. Hon hördes av polisen.
– Jag förstod att Frank hade lurat mig på pengar, men jag var fortfarande helt säker på att han hade planerat att vi skulle gifta oss och flytta ihop.

15 andra kvinnor

Efter ytterligare en vecka städade hon sin garderob. När hon stack in handen under en hög med tröjor trillade två mobiler ner på golvet. Det var kontantmobiler utan pinkod, och när Helen fick i gång telefonerna fick hon en chock. Där fanns sms från och bilder på kvinnor från hela landet. Hon gick igenom allt.
– Han hade förhållanden med 15 andra kvinnor i gång samtidigt. Flera av dem hade han lovat exakt samma saker som han lovat mig.
Men Frank Sandberg var inte skild.
Det fanns inget hus i Spanien.
Det fanns inga planer på att de två skulle flytta till Falkenberg.
En efter en sprack de drömmar som Helene försökt hålla fast vid under ett helt år.
– Jag är väldigt glad att jag hittade de två mobilerna. Annars hade jag nog valt att fortsätta tro på Frank.
Att erkänna att man har blivit lurad på kärlek är smärtsamt. I dag tycker Helene att det är viktigt att våga berätta. Hon vill också varna andra för att råka ut för samma sak.
– Jag har inget att skämmas för. Jag har inte gjort något fel. Han utnyttjade min bräckliga självkänsla och min längtan efter kärlek, men han har lurat många. Jag är inte ensam.

Relaterat