För många är Tomas von Brömssen sinnebilden av en äkta göteborgare, men själv håller han inte med: "Jag tycker det är kul att imitera dem".
1 av 2: För många är Tomas von Brömssen sinnebilden av en äkta göteborgare, men själv håller han inte med: "Jag tycker det är kul att imitera dem". Foto: Cornelia Nordström
Tomas som tobakshandlare Blomgren i "Saltön".
2 av 2: Tomas som tobakshandlare Blomgren i "Saltön". Foto: SVT

"Suget efter skrattet finns där hela tiden"

Tomas von Brömssen spelar upp "Tomas sista revy" på Intiman i Stockholm, efter succén i hemstaden. Att döma av dagsformen har Tomas många revyer kvar i sig och erkänner att namnet mest är en gardering.

- Man vet ju aldrig, säger han då Söndag träffar honom.

En ur-göteborgare är i Stockholm...

- Jag har aldrig känt mig som någon ur-Göteborgare, säger Tomas von Brömssen och lutar sig tillbaka i soffan. Jag märker att folk sätter den etiketten på mig, men jag har aldrig varit en Hallå på däj dö! - fast jag tycker det är kul att imitera dem. Jag jobbade med Sonya Hedenbratt när hon fanns i livet - och hon var ur-göteborgaren för mig! Sten-Åke Cederhök var det i viss mån också - men han var ändå född i Fritsla (skratt)! Sonja hade precis det som jag förknippar med en ur-göteborgare - den bästa, ur-goa göteborgaren jag vet är Sonja! Han ska vara en hon!

Annars borde Tomas kvala in - trots sin knapadliga bakgrund, med sköld på riddarhuset och allt, är han uppvuxen i en tvåa med linoleumgolv i ett landshövdingehus i arbetarkvarteren på Räntmästargatan i Lunden tillsammans med mamma, pappa och tre bröder.

- Men vi upplevde aldrig att vi var ­fattiga, även om vi levde sparsamt. Vi svalt aldrig. De flesta jobbade på Svenska ­kullagerfabriken, och det var först när jag kom in på läroverket och upptäckte att en del kompisar bodde i villa och hade egna rum som det gick upp för mig att det var skillnad på folk och folk.

Lärarna såg till att han inte glömde det.

- Vi som hade nersatt terminsavgift fick gå fram och hämta våra intyg. Det var rena Golgata-vandringen inför hela klassen.

"Jag har aldrig haft någon längtan efter teater - utan mer till att underhålla, få folk att skratta", säger Tomas. Foto: Cornelia Nordström

Fick en guldbagge

Tomas publik är allt mellan 15 och 85. Många minns "Hebbe lelle" i 70-talsserien "Albert & Herbert" eller såg honom som tuff snut i Bo Widerbergs "Mannen från Mallorca" men fler och fler har också sett honom med göteborgs­ikonen Håkan Hellström eller som den alkoholiserade och bedragne handels­resanden Frank i Widerbergs "Lust och fägring stor", som Tomas fick en Guldbagge för - eller tobakshandlare Blomgren i "Saltön".

Han har ägnat stora delar av sommaren till att spela in fjärde omgången av den populära serien. Tomas har beskrivit sin roll som "en inkarnation av alla oföretagsamma män som aldrig får tummen ur röven".

- "Saltön" är en märklig serie. Någon har beskrivit den som Saltkråkan för vuxna (skratt). Det händer så otroligt mycket, folk skiljer sig, det brinner, folk flyttar isär, det är så dramatiskt... men ändå står det stilla på något sätt. Det är så idylliskt - en sorts trivsam tragedi.

Tomas är 72. Vännerna runt honom har börjat falla bort, men själv har han sluppit sjukdomar och håller sig i form genom att simma ett par gånger i veckan.

- Det hör till livet att folk försvinner så småningom, säger han. Men att både Magnus Härenstam och Brasse Brännström försvann så snabbt båda två - det är helt overkligt.

Någon dödsskräck har inte infunnit sig. Än.

- I och med att jag pratar om den tror jag att jag bearbetar den lite grann. Jag vill ju leva. Jag är skitglad över att jag får hålla på. Det gör att jag upplever mig själv som yngre än jag är - jag kan gå, jag kan röra mig och jag är ganska bra på att leva i nuet. Men det finns ju ett sedan också, det vet jag.

På senare år har musiken och sången tagit större plats i Tomas liv. Foto: Cornelia Nordström

Träffade kärleken igen

För 15 år sedan dog Tomas ungdomskärlek Eva, som han varit gift med i 36 år, plötsligt och oväntat. Tomas har fortfarande svårt att prata om sina känslor ("tänk att det finns så många tårar i en människa") men medger att han hade svårt att klara sig på egen hand efteråt. Under sorgearbetet stöttades han av sin frus svägerska, och efter fyra år blev hon och Tomas ett par.

- Att möta kärleken som 59-åring är mycket lättare, har Tomas sagt. Man slipper tänka på rynkor och påsar under ögonen...

Under de senaste åren har Tomas ägnat sig åt den seriösa teater han är utbildad till. Både "Pygmalion" och "På­klädaren", där han spelade mot Sven Wollter för första gången sedan "Mannen från Mallorca" på 70-talet, har blivit stora framgångar.

- "Påklädaren" blev en riktigt stark upplevelse, där Sven och jag hittade varann. Egentligen har vi lite olika spelsorter, men kombinationen blev mycket lyckad. Det blev en riktig drömroll - det visste jag inte från början, men det blev det efterhand. Vi hade ett sådant flyt!

Ändå kan Tomas känna att teatern inte är hans forum.

- Jag har aldrig haft någon längtan efter teater - utan mer till att underhålla, få folk att skratta. Suget efter skrattet har funnits där hela tiden! Det var så det började en gång - med att improvisera och härma...

Allting började egentligen med att Tomas och kompisen Sten sparade ihop 200 kronor var och köpte en rullband­spelare av plast med inbyggd mikrofon.

- Han intervjuade mig och jag gjorde olika gubbar - men sen kom Hasseåtage och snodde alltihop! Deras Lindemän var exakt vad vi höll på med!

Efter gymnasiet försvann alla till Lund och Uppsala och Tomas och blev kvar. En kompis övertalade honom att söka scenskolan, men han sprack. Fast då hade Tomas redan fått blodad tand. På studentteatern upptäckte han humorns kraft. En replik gav honom spridda skratt.

- Det var som att få en spruta i armen! Vilken kick! Det var inte bara skolkompisar som skrattade, utan en betalande publik!

Tomas von Brömssen och Sten-Åke Cederhök i "Albert & Herbert". Foto: Ulf Stråhle

Spelade med Hellström

Året efter kom han in på svenskolan i Malmö och 1976 blev han "Hebbe lelle" med hela svenska folket i tv-serien "Albert & Herbert" med buskis-geniet Sten-Åke Cederhök.

- Jag hade sett några avsnitt och tyckt, vad är det här för skit? Det var inget som kickade en ung, seriös skådis. Men att få jobb på tv var ju som en dröm...

Efter provspelningen hade Sten-Åke Cederhök sagt till receptionisten "tar inte Bosse (regissören Bo Hermansson) Tomas ska jag sparka han i röva!"

- När vi började spela ihop märkte vi att allting ... var som magi. Inget som går att repetera eller öva in utan det bara finns där! Jag vet inte vad det är... jag kände bara, oj, tack för att jag fick vara med om detta!

På senare år har musiken och sången tagit större plats i Tomas liv. När han spelade i amatörbandet Majornas 3dje Rote var det någon som tyckte att han skulle sjunga en låt av Håkan Hellström. Och när Hellström vann Lisebergsapplåden nämnde Tomas att han sjöng "För sent för Edelweiss". "Kom till Slotts­skogen så kör vi en duett" sade Håkan. Sagt och gjort. På Ullevi gästspelade han på klarinett inför 70 000 människor och i filmen "Känn ingen sorg", som bygger på Håkans texter, spelade Tomas huvudrollens farfar.

- Spela på Ullevi, det tackar man inte nej till! Fast jag är bara en glad amatör på klarinett och där skulle jag komma som musiker - väldigt märkligt för mig! Och jätteroligt - att få vara med om något så absurt.

Tomas Birger von Brömssen

Yrke: "Underhållare".

Ålder: 72.

Familj: Hustrun Dorte och dottern Johanna (från första äkten­skapet) med familj.

Bor: Hus i västra Göteborg och sommarställe på Orust.

Aktuell: Med "Tomas sista revy" på Intiman i Stockholm som spelas fram till 5 december.

Tomas om...

... regissören Bo Widerberg:

"Han hade en unik förmåga att veta hur vi skådespelare fungerar. Inför tagningar sade han alltid saker som var så in i helvete bra - som gav oss mod och kärlek. Han hade en väldig tillit till skådespelarna. Inför varje scen skapade han en stämning där vi kände att nu är vi fullständigt fria - vi kan göra precis vad vi vill! Och helst inte det som stod i manus..."

... skådespelerskan

Ulla Skoog:

"Hon är som min lilla­syster. Jag träffade henne när vi gjorde filmen "En på miljonen". Vi kände båda att här finns något som inte går att ta på riktigt. Två år senare gjorde vi vår första revy ihop - det blev skitfint! Det är en ren fröjd att få bygga upp komiken med henne - hon får poängen att bli bra, helt enkelt!"

... jazzmusikern Louis Armstrong:

"Först drömde jag om att bli trumpetare... jag släckte ljuset satte på radiogrammofonen och lade på stenkakan jag köpt på Waidele - "Mack the Knife" på ena sidan och "Back O´Town Blues" på andra. Veckan efter hade EP-skivan kommit. Då köpte jag Bill Haley & His Comets "Rock Around the Clock"!

... klarinettisten Edmund Hall:

"Armstrong hade en klarinettist som hette Edmund Hall som jag bara...oj, wow, vad är detta? Jag lärde mig spela av en kille i Haga. På skoldanserna på 60-talet var det tradjazz som spelades - det var idealet för mig. Min dröm var att få komma med i ett band som spelade där - men det blev aldrig så! Jag fick stå utanför och titta."

... sina drömroller:

"Jag har inga drömroller på det sättet. Min drömroll är att göra en revy­föreställning där jag får ha mitt scen-jag och mina figurer - det är mitt universum!"

Ulla Skoog. Foto: Robert Eklund 

Aktuellt just nu