När Louise Vestman fick diagnosen bröstcancer bestämde hon sig tidigt för att försöka leva så normalt som möjligt.
1 av 2: När Louise Vestman fick diagnosen bröstcancer bestämde hon sig tidigt för att försöka leva så normalt som möjligt. Foto: Louise Andersson
”Vi var tvungna att fatta innan vi kunde berätta för pojkarna. För mig var det viktigt att de skulle förstå att jag var samma person, trots att jag var sjuk”, säger Victoria.
2 av 2: ”Vi var tvungna att fatta innan vi kunde berätta för pojkarna. För mig var det viktigt att de skulle förstå att jag var samma person, trots att jag var sjuk”, säger Victoria. Foto: Louise Andersson / Tara

Victoria, 41: ”Det går att leva ett bra liv med bröstcancer”

När chockbeskedet hade landat hos 41-åriga Victoria Vestman och hennes familj, fattade hon ett viktigt beslut: Hon skulle leva på som vanligt, så långt det var möjligt. Kraften hittade hon på Instagram.

Victoria Vestman kände det på sig. Det var något galet med hennes kropp. Hon hade känt sig tröttare och tröttare den senaste tiden.

Ändå kom läkarens besked om att Victoria hade cancer som en chock.

– Men, det som läkaren sade i nästa sekund, att ”vi fixar det här, Victoria”, lugnade mig. De orden klamrade jag mig fast vid, säger Victoria.

Vi ses över en lunch i ett växthus strax utanför Stockholm. Victoria och hennes familj, bestående av maken Ingvar och sönerna Anton, 13, Arvid, 11, och Olle, 6, är på väg upp till Dalarna för att hälsa på mormor. De har gjort ett stopp på vägen från hemmet på Öland, och under tiden som intervjun pågår passar Ingvar och sönerna på att utforska omgivningarna.

LÄS OCKSÅ: 6 tidiga tecken på bröstcancer

Fick diagnosen bröstcancer

Victoria går i minnet tillbaka till den där strålande vackra majdagen då hon fick veta att hon var sjuk i cancer. Hon berättar om hur hon och maken på något sätt tog sig hem från sjukhuset, satte sig hemma vid köksbordet, och faktiskt försökte förstå vad som precis hänt.

– Vi var tvungna att fatta innan vi kunde berätta för pojkarna. För mig var det viktigt att de skulle förstå att jag var samma person, trots att jag var sjuk, säger Victoria.

Victoria Vestman

Ålder: 42.

Familj: Maken Ingvar, sönerna Anton, 13, Arvid, 11, och Olle, 6.

Gör: Administratör, men just nu sjukskriven.

Bor: I hus på Öland.

Aktuell: Med nystartade podden ”Vi ÄR inte cancer” tillsammans med Anna Wahlstam.

Följ Victoria på: @motion_efter_behandling 

Ett par dagar senare, efter en mysig familjeutflykt, där familjen skrattat, tramsat och haft roligt bestämde sig Victoria för att berätta. Skrattet satt liksom kvar i kroppen ända in på kvällen, och, även om det perfekta tillfället för att berätta att ”mamma har cancer” aldrig kommer att finnas, skulle inte heller ett bättre tillfälle uppstå.

– Barnen frågade: ”Mamma, ska du dö?” och jag svarade ”Nej, jag ska inte dö.”

Jag kände tidigt att om jag skulle släppa in de mörka ångest­ tankarna, då är jag såld

För, det var med den inställ­ningen Victoria gått in i den situa­tion som uppstått i och med can­cerdiagnosen. Hon klamrar sig fast vid läkarens övertygande ord om hennes chanser, och hon har med­ vetet valt vilka tankar hon ska tänka. Svarta tankar är inte väl­ komna, och motas bort med kraft.

– Jag kände tidigt att om jag skulle släppa in de mörka ångest­ tankarna, då är jag såld. Vissa dagar får jag jobba hårdare för att hålla kvar de bra tankarna, andra dagar går det lättare, säger Victoria.

https://www.instagram.com/p/B7MMtpqAedW/

Hon säger att hon är en optimis­tisk realist, tog reda på alla fakta om sjukdomen hon kunde hitta, och satte i gång med behandlingen, en kraftfull cocktail av operation, cellgifter och strålning.

Victoria, som så länge hon kan minnas, tränat och mått bra av att ta ut sig i gymmet, har fortsatt träna också under sjukdomen. Det hjälper henne att behålla en känsla av att vara frisk, samtidigt som det ger henne välbehövlig energi.

LÄS OCKSÅ: Jenny, 49, vägrade acceptera sin diagnos

Orkar inte alltid tänka positivt

Redan från början fattade Victo­ria ett beslut – så långt det bara var möjligt skulle hon leva som vanligt. Snart insåg hon att hennes inställ­ning var ganska ovanlig.

– Dagen efter att jag fått min första cellgiftsbehandling ringde sjuksköterskan och frågade hur jag mådde. När jag svarade att jag trä­nat, bakat bullar och tagit en pro­menad svarade hon lite fundersamt ”jag har aldrig hört det svaret förut”, säger Victoria och skrattar.

Hennes uppseendeväckande blåa ögon glittrar under mössan som täcker hennes kala hjässa. Inte för att hon vill dölja det faktum att hon tappat håret, utan för att, säger hon, ”det blir förbaskat kallt att gå runt utan hår.”

Victoria har fortsatt leva ett aktivt liv, både under och efter behandlingen. Foto: Louise Andersson / Tara

Hon tystnar en stund. Säger sedan att det naturligtvis är tufft att vara sjuk. Att hon av och till mår riktigt dåligt. Att behand­lingen har gett henne fruktans­värda smärtor, värre än vad hon någonsin kunnat föreställa sig. Och självklart händer det att ångesten och skräcken tar över.

– Jag är bara människa. Ibland orkar jag inte tänka positivt. Det är inte lätt att vara stark hela tiden.

Men, ganska snart insåg Victoria när de svarta och jobbiga tankarna uppstod: När hon precis genom­ gått en cellgiftsomgång och cytostatikan slagit ut allt i krop­pen. Den vetskapen gjorde att hon kunde intala sig att det var tids­ begränsat, och att hon inom några dagar skulle känna sig piggare igen.

LÄS OCKSÅ: Möjliga orsaker till att du plötsligt känner dig yr

Instagrammar om sina upplevelser

Men framför allt är det hennes Instagramkonto som ger henne energi. Någon månad efter den första cytostatikabehandlingen bestämde hon sig för att leta rätt på ett forum att nå ut på.

– Jag ville visa andra att det går att leva ett bra liv även med cancer. Att det går att göra roliga saker, träna och att man kan ha roligt trots att man har bröstcancer, säger Victoria.

Hennes Instagramkonto motion_under_behandling, som nu heter motion_efter_behandling, har väckt stor uppmärksamhet, och dagligen får Victoria positiva och peppande kommentarer från följarna. Hon får också kommentarer från andra personer med cancer, som berättar om vilken energi hennes inlägg ger dem.

Bröstcancer – tre olika diagnoser

Bröstcaner är inte en sjukdom, utan många. Vanligast är den hormonpositiva, som är beroende av kvinnligt könshormon för att växa.

Grudbehandlingen i samtliga fall är oftast operation, cytostatika och strålning. Men för hormonpositiv eller HER2-positiv finns också tilläggsbehandlingar.

Hormonpositiv

Hur vanligt: Cirka 80 procent av all bröstcancer.

Vad är det: Hormonpositiv (även kallad östrogenreceptor-positiv eller hormonkänslig bröstcancer) är en bröstcancer som är beroende av kvinnligt könshormon för sin tillväxt. Den kan vara ER-positiv (beroende av östrogen) eller PgR-positiv (beroende av progesteron).

I behandlingen ingår oftast hormonbehandling som ges som tabletter eller injektioner.

HER2-positiv

Hur vanligt: Cirka 15 procent av all bröstcancer (somliga är både hormonpositiva och HER2-positiva).

Vad är det: HER2-positiv (Human Epidermal Growth Factor Receptor 2) är beroende av ett protein, HER2, som finns på ytan hos de flesta av kroppens celler. I behandlingen ingår behandling med målstyrd medicin, så kallade monoklonala antikroppar som enbart angriper celler med onormalt höga halter av HER2.

Trippelnegativ

Hur vanligt: Cirka 10 procent av all bröstcancer.

Vad är det: Trippelnegativ, även kallad TNBC, är ett samlingsnamn för de bröstcancerformer som varken är hormonpositiva eller HER2-positiva. De här formerna drabbar ofta yngre kvin- nor och kvinnor med ärftlig bröstcancer.

Av: Maggan Hägglund

För Victoria har instagrammandet blivit ett andningshål, men också något som hjälpt henne att hålla samman och som gett henne kraft.

– Instagrammandet och träningen hjälper mig. Instagrammandet för att det känns meningsfullt att dela med mig av mina upplevelser och erfarenheter, träningen för att det hjälper både min kropp och min själ att må bra, konstaterar Victoria.

Jag har blivit tacksammare efter cancerdiagnosen

Att fortsätta leva så normalt som möjligt är viktigt för Victoria. Eftersom hon för närvarande är infektionskänslig har läkarna gett henne rådet att inte gå till gymmet som vanligt.

– Då började jag träna hemma i stället. Jag behöver den där adrenalinkicken som träningen ger mig, så är det bara, konstaterar hon enkelt.

Naturligtvis skulle hon välja bort cancern om det gick. Nu finns inte den möjligheten. Cancern är ett faktum som hon måste leva med. Däremot, säger hon, kan hon välja hur hon ska förhålla sig till den.

– Jag har blivit tacksammare efter cancerdiagnosen, och jag försöker vända det svåra och jobbiga till något positivt. Att jag till exempel inte kan arbeta nu när jag är sjuk, är tungt. Men i gengäld får jag vara mer hemma med familjen, något som medfört att vi alla fem kommit varandra närmare.

LÄS OCKSÅ: Trött hela tiden? 7 vanliga diagnoser

Lyssnar mer på sin kropp

Sjukdomen har också lärt Victoria att lyssna på sin kropp i större utsträckning än vad hon gjorde tidigare. Det är också något att vara tacksam över, och något som hon tror att hon kommer att ha nytta av längre fram i livet, på andra sidan cancern.

– Tidigare pressade jag kroppen. Nu har kroppen fullt upp med att läka, och jag måste därför vara snäll mot mig själv. Överlag håller jag på att lära mig att vara snällare mot mig själv och tänker alltmer på hur jag talar med mig själv, säger hon.

Snart har det gått exakt ett år sedan hon började känna att något inte stämde med hennes kropp. Under den här tiden har hon utvecklats som person, säger hon.

Om hon tidigare kunde haka upp sig på bagateller som störde henne, har hon numera fått ett annat perspektiv på tillvaron. I dag vet hon vad som är viktigt.

– Jag har blivit lugnare av den här resan. Och jag har lärt mig vikten av att ta hand om varandra. Jag har fått perspektiv på vad som verkligen betyder något här i livet och har till exempel insett att jobbet inte är det som betyder mest. Det viktiga är att man trivs på jobbet, inte den status som jobbet medför, konstaterar Victoria.

Jag har insett att livet är på tok för kort för att göra saker man inte trivs med och som man inte gillar

När hon kommer ut på andra sidan gör hon det troligen som en klokare människa, hoppas hon.

– Jag har insett att livet är på tok för kort för att göra saker man inte trivs med och som man inte gillar, om man inte absolut måste. Varje människa har ansvar för att göra något åt sin situation om man inte mår bra av den.

När artikeln skrevs pågick behandlingen för fullt, och Victoria hade fortfarande några månader kvar. Inför slutsträckan satte hon upp ett antal mål.

– Jag ska, så fort det är möjligt, återigen kunna springa fem kilometer tillsammans med den löpargrupp som jag gått med på. Och jag har lovat barnen att vi ska åka på utlandssemester. Det löftet kommer jag att hålla.

Målet att springa 5 kilometer har hon redan klarat med råge.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + varma tights från Röhnisch. Köp nu!