Mias besvär med att hålla urinen började redan i mitten av åttiotalet, efter att hon fått sitt första barn.
- Det var en långdragen och komplicerad förlossning och jag sprack väldigt mycket. De fick sy mig i en och en halv timme med sammanlagt 70 stygn, berättar Mia.
Mia har dessutom varit mer eller mindre överviktig i hela sitt liv, och det finns ett starkt samband mellan övervikt och inkontinens.
- Jag levde väldigt stillasittande i många, många år och tränade nästan ingenting, säger hon.
LÄS MER: En av fem kvinnor över 45 har urinläckage
Redan när dottern bara var någon månad gammal började urinbesvären bli mer påtagliga i vardagen.
- När jag var på väg hemifrån var jag tvungen att kissa flera gånger för att känna mig säker och jag ville alltid veta att det fanns en toalett i närheten där jag skulle vara. Jag åkte inte gärna någonstans där jag inte var säker på att toaletten fanns inom räckhåll. Och så var det de klassiska signalerna, att ju närmare hemmet jag kom desto svårare var det att hålla sig, säger hon.
"Det räckte med att jag snubblade till så kissade jag på mig"
Arbetet inom äldrevården kunde vara mycket tungt fysiskt. Något som gör inkontinensbesvären ännu svårare.
- Tunga lyft var katastrofala, då blev jag genast blöt i byxorna. Jag kunde inte ha vita byxor på mig för då skulle ju fläcken synas. Ofta hade jag en tröja med mig som jag kunde knyta runt midjan, för att dölja eventuella fläckar. Och jag hade alltid en extra packning med inkontinensskydd och rena kläder, berättar Mia.
Ironiskt nog, insåg hon senare, var hon inkontinensombud på jobbet.
- Jag har alltid varit den duktiga flickan som ska hjälpa andra. Mina egna problem stoppade jag undan i en imaginär låda, för saker att ta tag i sen, i framtiden. Under åren har det blivit väldigt många sådan lådor, säger Mia och skrattar.
LÄS MER: Få vågar prata om sin inkontinens - trots allvarliga risker
När Mia, efter många års osunt leverne, började ta tag i sin egen hälsa insåg hon att hon inte längre kunde ignorera sitt problem.
- Det hade blivit så illa att det räckte med att jag snubblade till så kissade jag på mig. Det gick inte längre. Men det var ju så skamligt också, vem vill berätta att man kissar på sig i tid och otid?
Så blev Mia fri från inkontinens
Hjälpen skulle komma från ett oväntat håll.
- Jag hade föreläst om hälsa och livsstilsförändringar och träffade gynekologen Folke Flam, som var där för att prata om fetma och inkontinens. När han pratade var det som att han beskrev mig, allt han sa stämde in. Jag funderade också på varför man pratade så lite om inkontinens, som faktiskt är väldigt vanligt. Jag fick hans visitkort och ringde honom några dagar senare, berättar Mia.
På alla hjärtans dag 2013 gjorde Mia inkontinensoperationen TVT (Tension-free Vaginal Tape) .
- Jag var förväntansfull inför operationen och kände mig väldigt trygg med Folke, då jag var väl bekant med hans kunskap och kompetens, säger Mia.
LÄS MER: 15 saker du verkligen borde veta om ditt kiss
Operationen tog bara ungefär fem minuter och Mia kunde åka hem senare samma dag.
- Var det så här enkelt att bli av med mina enorma besvär? tänkte jag efter operationen. Och det enda jag kände var lite stramhet, som träningsvärk, i några dagar efteråt. Jag tog det lugnt någon dag och sedan började jag jobba och leva igen, säger hon.
Någon vecka efter operationen kände Mia att det var dags att testa resultatet av ingreppet.
- Jag gick ut och hoppade i vattenpölar och blev helt euforiskt! Jag kissade inte på mig längre, säger Mia entusiastiskt.
Så går TVT-ingreppet till:
+ Operationen görs med lokalbedövning, eller ryggbedövning. Nätbandet, av konstgjort material, prolene, läggs på plats.
+ Läkaren tittar med cystoskop (ett smalt tittrör) genom urinröret under operationen för att se att nålen inte går igenom urinblåseväggen, i så fall justeras nålläget.
+ Sedan fylls urinblåsan med vätska och patienten uppmanas att hosta, och man anpassar bandets läge så att det blir ett lagom stöd. 3-4 timmar efteråt får patienten prova att kissa. Då kontrolleras hur mycket urin som finns kvar i blåsan. Om det då är mindre än en deciliter urin kvar behövs inga fler kontroller. Vanligtvis kan man åka hem senare samma dag.
+ TVT betyder Tension-free Vaginal Tape.
Källa: Universitetssjukhuset Örebro
"Jag önskar att man belyser inkontinens mycket mer"
En dröm som Mia haft länge var att springa Tjejmilen, något som tidigare var helt otänkbart.
- Det året sprang jag äntligen och att vara torr i en mil var ren och skär lycka, säger hon.
Mia berättar om den nya friheten i livet med mindre packning i väskan och glädjen över att kunna röra på sig.
- Att gå hem med matkassarna utan att bli blöt i byxorna och bara att kunna nysa, det är ett nytt liv för mig.
Mia ångrar att hon inte sökte hjälp tidigare, att så många år gick åt till skam och lidande.
- Jag önskar att man belyser inkontinens mycket mer, och tar bort skammen kring den. Jag har förstått i efterhand att mycket handlar om ens inställning till sig själv. Äntligen förstod jag att jag behövde ta hand om mig själv och sedan ta hand om och hjälpa andra. Nu kan jag ju göra ännu mer för andra.
