Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA>SJUKDOMAR & BESVÄR

Publicerad 16 mar 2019 08:00

Sofia, 29, kan inte ha sex utan svår smärta

De svåra smärtorna i underlivet vid samlag visade sig vara vaginism, ett tillstånd som drabbar kvinnor i alla åldrar. På en Facebooksida får hon information och stöttning från andra drabbade.

– Jag var länge arg på mig själv för att jag inte kunde ställa upp på sex, säger Sofia Sundberg Larsson, 29.

Sofia berättar att hennes sexdebut var traumatisk. En kille övertalade henne till att ha samlag.

– Han var inte våldsam men övertygande och brydde sig inte om att jag sa nej. Jag tyckte det var obehagligt och det gjorde väldigt ont, men jag trodde att smärtan var normal, att det skulle göra så ont att mista sin oskuld. Jag minns att jag var ganska chockad efteråt och förstod inte riktigt vad det var som hade hänt, berättar hon.

Det fortsatte att göra ont när Sofia hade sex. Hon säger att det kändes som hon sprack i underlivet.

– Det kändes som om jag var för trång och ibland blödde jag efteråt. Men jag trodde länge att det var normalt och att det skulle gå över så småningom, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Anna, 34, fick sexlivet förstört av vestibulit: ”Smärtan blev min identitet” 

Efter år av smärtor fick hon diagnosen vaginism

Efter flera år med smärtor i underlivet fick Sofia diagnosen vaginism. I över ett år gick hon regelbundet på gynekologiska undersökningar.

– Varannan vecka gick jag till kuratorn för att prata om allt jag hade varit med om. 

Sofia har genom åren fått många olika tips på hur hon ska behandla sin vaginism, allt från knipövningar och bedövningsmedel, till preventivmedel och att föda barn.

– Jag har testat p-piller, p-stav och kopparspiral. Att sätta in en spiral när man har vaginism är nog det värsta jag varit med om. Och jag skulle aldrig vilja bli gravid av den anledningen, att jag kanske blir bättre, säger hon.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Inom vården har kunskapen och bemötandet varierat kraftigt. Det har hänt att hon inte ens blivit tagen på allvar.

– En del har trott att jag överdrivit min smärta, andra har varit rent otrevliga och sagt ”du ser ju ut att må bra, du är snygg och har pojkvän”. Det har sårat mig enormt men också gjort mig sjukt förbannad.

LÄS OCKSÅ: Vanliga tecken på att du lider av endometrios 

Smärtan efter sex var enorm

När smärtorna vara som värst hade Sofia ont flera dagar efter att hon hade haft sex.

– När jag hade sex sprack jag upp och det blev små sår i underlivet. Det kunde svida i dagar efteråt när jag kissade.

Hon har till och med varit på väg att ge upp, ledsen och utmattad efter att om och om igen behöva förklara sina smärtor och kämpa för att bli tagen på allvar och få hjälp. 

– Det får väl göra ont då tänkte jag. Jag är väl skapad så här, säger hon uppgivet.

För ett år sedan gick Sofia till Kvinnoläkarna i Västerås. Där träffade hon en läkare som erbjöd en operation. Sofia berättar om lättnaden över att det kanske fanns ett fysiskt, konkret fel trots allt.

– De berättade att jag hade extra hud som hängde ner, lite som en hängmatta, över slidan som blockerade ingången. Och det var där jag sprack upp när jag hade samlag. När de frågade om jag ville operera bort huden tackade jag självklart ja och jag opererades för ett halvår sedan. Men tyvärr har jag inte blivit så mycket bättre efter det.

Vissa perioder önskar att jag sex inte ens fanns

Besvären kommer i skov, ibland är hon bättre och ibland är hon sämre. Just nu befinner hon sig i en svårare period och sexlivet får ställas åt sidan. Vi pratar om hur det påverkar relationen.

– Min sambo sedan tre år hade aldrig hört talas om vaginism. Han är försiktig och lyhörd och kollar hela tiden hur jag mår. Just nu låter vi sexet vila och fokuserar på annat. Men ibland blir jag livrädd och tänker att han kommer att tröttna och lämna mig. Det skapar mycket oro som går ut över vår relation i vardagen och jag vet ju inte när jag kommer att bli bättre, om jag ens kommer att bli det, säger Sofia.

I hela sitt vuxna liv har Sofia sett sin sexualitet som ett gigantiskt experiment, och ett sökande efter svar på frågan varför det gör så ont att ha sex.

– Alla dessa frågor och funderingar, att prova olika ställningar, hopp och besvikelse, uppgivenhet. Vissa perioder önskar jag att sex inte ens fanns, för att slippa oron och det dåliga samvetet, för att inte tala om självhatet.

LÄS OCKSÅ: Liza, 37, blev svårt sjuk efter förlossningen – höll på att dö av sepsis 

Deprimerad och levt med självmordstankar

Sofia har i flera omgångar varit deprimerad, till och med så djupt att hon haft självmordstankar.

– Jag har inte aktivt tänkt på att ta livet av mig, men tankar som vad lätt det skulle vara om jag slapp finnas, har dykt upp. Som längst har jag varit sjukskriven i ett år för depression, berättar hon. 

Att ständigt bli påmind om att inte fungera sexuellt är frustrerande och ledsamt, säger hon. 

– Så fort man ser på film eller serier så är det sex i den. Vänner som pratar om sex. Sociala medier överöses av sex. Sex finns överallt. Jag blir ständigt påmind om hur misslyckad jag känner mig som kvinna. I perioder blir jag därför väldigt isolerad. Jag orkar inte med den ständiga påminnelsen helt enkelt.

LÄS OCKSÅ: Det här borde alla veta om sjukdomen PCOS 

Många lider i det tysta

Sofia har haft svårt att hitta information om vaginism och tappat hoppet många gånger. Men i Facebookgruppen Pinkroom, hittade hon sin ventil.

– Det är en sida där tjejer diskuterar allt mellan himmel och jord. Där skrev jag om mina problem och fick enorm respons från andra tjejer med liknande besvär. En del av dem har lidit i tysthet i många år och till slut trott att det ska göra ont att ha sex, att det är så de fungerar, vilket är så himla sorgligt. Men att förstå att vi är många med såna här problem hjälper ändå, man slipper känna sig så ensam.

Hon önskar att kunskapen om vaginism blir bättre, inom alla instanser i vården och hos allmänheten.

– Det är fortfarande mycket tabun kring dessa kvinnosjukdomar. Alla inom vården måste börja ta oss och vår smärta på allvar. Jag kommer aldrig att ge upp och tror att jag en dag kommer att kunna njuta av sex. Det ser jag fram emot!

LÄS OCKSÅ: 7 myter om mens: Det här är sant och falskt 

Vad är egentligen vaginism? Överläkaren svarar

Maria Engman, medicine doktor och överläkare på kvinnokliniken i Västervik

Foto: CHRISTER JOHANSSON

Vaginism är en sammandragning av slidans muskulatur, ett slags muskelreflex där slidan drar ihop sig antingen helt eller delvis, vid till exempel penetrerande sex.

– Man kan dela in vaginism i två grupper; total vaginism där slidan är helt sluten och partiell vaginism där slida sluter sig delvis, säger Maria Engman, medicine doktor och överläkare på kvinnokliniken i Västervik, som skrivit en avhandling om slidkramp.

Man vet inte hur många kvinnor som lider av vaginism, men uppskattningsvis ungefär 3-25 procent enligt olika material och undersökningar. Varför vissa kvinnor drabbas vet man inte säkert. Maria förklarar olika teorier:

– Den så kallade primära vaginismen drabbar ofta unga kvinnor, och handlar om rädsla för penetration från första början. Den sekundära varianten har ofta utvecklats från till exempel ett smärtsamt samlag, och inte alltför sällan hos kvinnor med till exempel torra och sköra slemhinnor. Jag tror att alla kvinnor har en förmåga till en vaginistisk slidkrampsreflex under ett samlag, om man kanske inte är tillräckligt upphetsad. Men det blir problem först när krampen uppkommer, trots att man vill ha sex.

Vanligt med trauman

Trauman är inte helt ovanliga bakom utvecklandet av vaginism.

– Det beräknas att ungefär 15 procent av kvinnor i en befolkning har varit med om någon form av övergrepp, så det är vanligt också i gruppen av kvinnor med vaginism säger Maria. Men å andra sidan fungerar vaginism som ett försvar, så man har varit med om trauma är jag tveksam till om olika ingrepp, till exempel operationer i slidmynningen är av godo.

Många som har olika typer av samlagssmärta har generellt även en sammandragningsreflex i sin bäckenbottenmuskulatur, menar Maria.

– Bäckenbottenträning, flera gånger i veckan och där man håller ut i övningarna är ett sätt att försöka hjälpa sig själv. Man kan på så sätt öva sig i att delvis knipa och sedan ”öppna” vaginan så mycket som möjligt. Har man inte fått effekt efter tre månader kan man söka hjälp på en vulvamottagning, ungdomsmottagning eller hos sin gynekolog.