Sanna, 36: Min sambo lämnade mig efter stroken

Sanna Forslund kämpar fortfarande med att bli fullt återställd efter stroken.

Foto: Privat / Privat

Sanna Forslund kämpar fortfarande med att bli fullt återställd efter stroken.

Efter sonens födelse drabbades Sanna av en stroke. Hennes sambo lämnade henne men i dag hyser hon inga arga känslor. I stället är hon stolt över sig själv.

Här är hennes historia.

Ämnen i artikel:

Andra har också läst

Elva dagar efter att jag fött min son fick jag ett epileptiskt anfall. Vi hade satt oss vid tv:n, jag och min sambo, när det började rycka i min läpp och det blev bara värre. Till slut gick ryck­ningarna ner i armarna och jag kände mig som en zombie med konstiga och okontrollerade ryckningar. Jag blev livrädd och kastade mig på golvet och ropade 112.

Jag minns att jag tänkte att jag inte har en chans att klara det här – sedan blev jag med­ vetslös. Min sambo har berättat att han stoppade fingrarna mellan mina tänder för att jag inte skulle bita av mig tungan. Det konstaterades att jag hade fått en stroke, och inom en vecka på sjuk­huset fick jag en till och låg med­vetslös i nästan tre veckor. Eftersom jag hade fått en propp och en blöd­ning samtidigt var det svårt att medicinera mig. När de satte in cellgifter började min kropp att svara positivt, men när jag vaknade var jag halvt förlamad. Jag kunde varken vända mig i sängen eller gå den första tiden.

LÄS OCKSÅ: Sarahs mamma blev dement vid 55

Var rädd för att bli en grönsak

Då tänkte jag inte så mycket på min son, för jag visste att han var i goda händer. Jag var hjärntrött och sov väldigt mycket, och kommer inte ihåg så mycket från den första tiden. Jag var rädd för att bli en grönsak och ville börja min rehabilite­ring så fort som möjligt. Det fanns en risk att jag skulle få fler anfall eller till och med dö, så mitt fokus låg på att överleva, en dag i taget.

Efter en månad på sjuk­huset flyttades jag till ett rehabiliteringscenter. Jag är en riktig fighter, redo att arbeta hårt. Jag kände att jag skulle klara det här, att jag skulle kunna både gå och sköta mitt barn i framtiden. Jag fick ett schema över vad jag skulle göra och vilka terapeuter jag skulle träffa. Nu kör vi, tänkte jag. Och inom mig kände jag ett lugn hela vägen, vilket gjorde att jag också kunde behålla fokus. Det var nog värre för mina anhöriga, som stod utanför och såg på.

Lång kamp för att komma tillbaka

Det är inte ovanligt att man blir arg efter en stroke, vilket jag blev. Jag var ilsken och kritiserade vårdpersonalen, för det kändes ibland som att de prioriterade sin ansvarsroll före mina behov. Jag kämpade på med muskelträning och precisionsträning och på ett år gick jag från rullstol till rullator och till sist käpp.

I dag syns det knappt utanpå att jag fått en stroke. Motoriskt mår jag ganska bra, sedan om jag får en depression, vilket är vanligt efter en stroke, vet jag ju inte nu. Jag har insett att jag är väldigt stark som person. Jag är ibland förvånad över att jag klarat av det här så bra och är jättestolt över mig själv och mitt förhållnings­sätt. Jag bestämde mig tidigt för att inte se mig själv som funktionshindrad utan foku­serade framåt, på målet att komma tillbaka. Jag var trogen mig själv och min väg.

När han valde att lämna mig kändes det som ett djupt sår på ett skjutet ben

Den ilska jag kände efter stroken var många gånger min motor. Jag kände faktiskt ald­rig uppgivenhet, glittret i mina ögon fanns kvar hela tiden. Jag har sett andra personer som har tappat just det där glittret i blicken. Att inte ge upp var det viktigaste, jag hade lösningar tydligt i mitt sinne.

Jag har en fin anknytning till min son och har börjat acceptera mitt nya liv som ensamstående mamma, då min sambo lämnade mig några månader efteråt. När han valde att lämna mig kändes det som ett djupt sår på ett skjutet ben. Han gjorde ett fantastiskt jobb med vår son.

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på.

Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag, Expressen 105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. 

Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Vi hade en deal innan förlossningen att om jag skulle få förlossningsdepression (vilket jag då trodde var möjligt) så skulle han ta hand om barnet och jag rehabiliteringen. Så även om han var hemsk mot mig så har han från start varit suverän mot vår son. Nu efteråt kan jag känna sorg över att han lämnade mig, men vi har en god kontakt och bor till och med grannar.

LÄS OCKSÅ: Liza, 37, blev svårt sjuk efter förlossningen – höll på att dö av sepsis 

Ge inte upp

Jag har lärt mig att prioritera livet, och att jag är så tuff, det trodde jag faktiskt inte om mig själv. Nu när sonen börjar bli allt snabbare har jag tagit mig upp på en ny nivå av min rehabilitering. Det gäller att hänga på och det går faktiskt riktigt bra, men det kommer nog ta ett år till innan jag är fullt återställd.

Jag funderar mycket på det här med att hjälpa varandra i kris. Människor skulle må bättre av att skapa en vi-känsla, både anhöriga och sjukvårdspersonal. Jag blev jättebra bemött somatiskt, de räddade ju mitt liv. Men efteråt är man ganska ensam, när det fysiska börjar fungera. Men det psykiska då? Jag vill uppmana alla i en liknande situation att inte ge upp. Att hitta något att se fram emot och inte förlora hoppet.

Sanna Forslund, 36, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer