Hanna, 26, lever med den smärtsamma kvinnosjukdomen endometrios

I backspegeln kan Hanna Oredsson se att symtomen på endometrios var tydliga långt innan hon sökte hjälp för problemen. De kom smygande redan i fjortonårsåldern, strax efter första mensen.

– Det var ganska smärtfritt då, men jag kunde blöda i åtta eller nio dagar. Successivt kom sedan fler och fler symtom, berättar hon.

I gymnasiet kunde hon bli sängliggande på grund i samband med mens. Förutom svåra smärtor i mage, rygg och lår fick hon också återkommande symtom på urinvägsinfektion, feber och huvudvärk. 

– Jag kunde inte förstå då att det också hörde ihop med mensen, jag trodde bara att jag var sjuk oftare än andra, säger Hanna.

LÄS OCKSÅ: Läkaren Anna-Sofia Melin svarar på vanliga frågor om endometrios

Läste en artikel om endometrios 

När hon sökte hjälp för urinvägsinfektionerna och huvudvärken gjorde inte heller läkarna någon koppling till endometrios. Menssmärtorna sökte hon inte hjälp för förrän mycket senare:

– Man har ju fått lära sig att det ska göra ont att ha mens, att det är normalt.

När Hanna var 19 läste hon en tidningsartikel om en kvinna som led av endometrios. Det var första gången Hanna kom i kontakt med begreppet och då hon kände igen sig i flera av symtomen började hon fundera på om hon också led av sjukdomen.

Hanna kontaktade sin lokala ungdomsmottagning och förklarade att hon trodde att hon led av endometrios. Hon erbjöds att träffa en läkare, som ställde sig skeptisk till att hon skulle ha endometrios, men ändå skrev ut mini-piller för att stoppa mensen.

– Grundidén är att om man tar bort mensen så gör det inte ont, men det stämmer inte. Jag åt de här pillren i fyra år och mådde fortfarande dåligt. Huvudvärk, UVI och smärtor.

LÄS OCKSÅ: Endometrios: Vanliga tecken på att du är drabbad

”Jag är envis som en åsna”

Hanna upplevde att bemötandet hon fick inom vården var dåligt, hon blev misstrodd och nekad titthålsoperation, som är ett av de effektivaste sätten att upptäcka endometrios. När hon 23 år gammal flyttade till Stockholm och bestämde sig för att ännu en gång söka hjälp för sjukdomen konstaterade en läkare på vårdcentralen att hon inte kunde ha endometrios eftersom hon inte fick ont vid undersökningen.

En läkare rådde henne till och med att skaffa barn, eftersom det kunde ”hjälpa mot mensvärken”. Ett råd som Hanna inte alls uppskattade.

Händelser som de här gjorde att Hanna flera gånger var nära på att ge upp kampen för en diagnos, men hon fortsatte och till slut ljusnade det.

– Jag är envis som en åsna, och det var det som blev min räddning, säger Hanna och skrattar till.

LÄS OCKSÅ: Ont i huvudet? Expertens bästa råd för lindring

Negativt testresultat

Efter mycket tjat fick hon igenom en titthålsoperation samt biopsi:

– När det blev dags var jag så nervös. Nu eller aldrig händer det, men vad händer om de inte hittar någonting? Har jag hittat på? 

Vid operationen kunde läkaren se att Hanna hade små knottror på livmodern, någon som kan vara tecken på endometrios men inte nödvändigtvis är det. Testresultatet efter biopsin visade dock inte på att något var fel. Men Hanna ville inte ge sig.

– Jag visste att det var fel. Jag hade sagt upp mig från jobbet som lunchvärd eftersom jag inte orkade stå upp eller lyfta saker på grund av att det gjorde så ont. Och tröttheten, det var det värsta. Det var så att man inte orkade vara vaken, berättar Hanna.

I något som hon beskriver som ett sista försök att få hjälp skriver Hanna till Nationellt endometrioscentrum i Uppsala och ber om hjälp. Hon får till svar att de inte kan ta emot henne, men hänvisar henne till en annan läkare, endometriosexperten Anna-Sofia Melin.

– Hon tog mig på allvar. Här satt någon som kan och förstår hela bilden med endometrios.

LÄS OCKSÅ: Läkarna avfärdade Huldas smärta som mensvärk

SE FÖRSTA AVSNITTET AV "MELLAN BENEN" HÄR - HANNA BERÄTTAR OM SIN KAMP: 

Klimakteriet har hjälpt Hanna

I dag har Hanna diagnosen endometrios, hon fick den 2016, efter en magnetröntgenundersökning – fem år efter att hon började söka hjälp. Snittiden för att få en diagnos i Sverige är åtta år.

De flesta dagar mår Hanna bra. Hon går på en behandling där hon var tredje vecka tar en spruta som blockerar östrogenet i kroppen. Det håller smärtan i schack, förutom under skov då hon behöver komplettera med antiinflammatoriska värktabletter.

– Man kan säga att jag fejkar klimakteriet. Det är en rent magisk behandling - jag har fått mitt liv tillbaka!

Hon har också haft stor glädje av kognitiv beteendeterapi (KBT).

– Jag kan vara mer spontan i dag. Att ha så ont bland folk är det värsta som finns. Jag hade ångest över att ramla ihop av smärta på en fest eller på stan att jag undvek det helt. Men nu håller jag sakta men säkert på att komma tillbaka, säger Hanna.

I slutet av juli ska hon göra någon som hon aldrig ens kunnat drömma om när endometriosen var som värst: Hon ska bestiga Kebnekaise. 

– Det blir lite som en upprättelse för mig. Jag planerar att ta min klimakteriespruta på toppen.

Hanna råder andra som tror att de lider av endometrios att inte ge upp i kampen för en diagnos.

– Vissa dagar orkar man inte, men andra dagar är man stark. Kanalisera styrkan på de bra dagarna och fortsätt kämpa, säger hon.