Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>Hälsa>Sjukdomar & besvär

Publicerad 23 jun 2019 19:00

Marianne, 39: Därför opererade jag underlivet

Foto: FatCamera / GETTY IMAGES/ISTOCKPHOTO ISTOCKPHOTO

Ingenting blev sig likt efter förlossningarna. 39-åriga Marianne kunde varken njuta av sex eller träna som hon ville.

Lösningen blev en operation i underlivet.

Här är hennes historia.

Efter två förlossningar, varav en tvillingförlossning, kände jag att mitt underliv hade förändrats. Jag var svag i bäckenbottenmuskulaturen, hade svårt att knipa och när jag hade sex med min man var det stor skillnad, jag kände inte lika mycket som tidigare. Jag blev ledsen varje gång vi hade sex och låtsades tyvärr länge att jag njöt, tills jag inte stod ut längre utan berättade san­ningen.

Jag grät när jag berättade att jag inte kände någonting. Min man övertygade mig om att han inte kände någon skillnad, men det var ju knappast någon tröst för mig. Jag har alltid varit noggrann med att göra knip­övningar men nu hade jag tappat kontakten med muskulaturen. Jag fick ingen kraft att knipa hur jag än för­sökte. Min löp­träning påverka­des också. Även om jag tömt blåsan precis innan passet var det kiss i trosorna när jag kom hem. Jag förstod att jag måste göra någonting, för det här skulle ju inte bli bättre med åren, tvärtom kunde inkontinensen bli svårare.

LÄS OCKSÅ: Anna, 34, fick sexlivet förstört av vestibulit 

Slutade helt ha sex

Jag började googla om olika operationer, att göra en slidförsnävning verkade vara något för mig, men jag skrämdes av det stora ingreppet och var nog inte riktigt redo. Det blev svårt med samlivet, det var som om hela min kropp blockerades av min oro över att inte känna något. Jag kände skam också inför min man, för att jag inte fungerade som en normal kvinna. 

Vi slu­tade att ha sex till sist, för jag orkade inte med mina känslor av skuld och besvikelse efteråt. Det gick ytterligare ett år innan jag tog mod till mig och bokade en tid för konsulta­tion. Nu hade jag bestämt mig, jag ville ha tillbaka min kropp. Jag ville känna igen, och framför allt så ville jag träna obe­hindrat, för utan träning mådde jag riktigt dåligt psy­kiskt. Tre månader senare hade jag en operationstid för att snäva till sli­dan. Jag var väldigt nervös, och kunde inte sova natten innan. Jag tänkte på allt som kunde gå fel, narkosen, ingreppet, hur skulle jag må efteråt? Tänk om operationen misslyckades.

Jag började gråta förtvivlat och ångrade mig. Vad hade jag gjort med min kropp?

Jag blev väl mottagen och fick lugnande tabletter innan jag sövdes. När jag vaknade efter några timmar var jag öm mellan benen. Operationen hade gått väldigt bra men sjuksyrrorna avrådde mig från att titta hur jag såg ut där nere, det var bättre att vänta till dagen efter. Även om de hade förberett mig på hur det kunde se ut i början blev jag väldigt chockad när bandagen togs bort och jag fick se mitt under­ liv i en spegel. Jag var röd, sårig och så svullen att jag inte såg vad som var vad. Jag började gråta förtvivlat och ångrade mig. Vad hade jag gjort med min kropp? Det såg hemskt ut, jag ryser bara vid minnet.

 

Den första veckan hade jag väldigt ont och låg mest i sof­fan och veckan efter var jag på återbesök. Det hade läkt fint och jag kunde börja med lätta promenader. Jag var nyfiken på hur sexet skulle kännas men det tog två månader innan jag vågade prova. Det gjorde lite ont de första gångerna men jag kände ju att jag inte var lika slapp. Sedan blev det bättre och bättre och vi började ha riktigt härligt sex. Nu kände jag mig som innan mina för­lossningar och sexlusten ökade efter varje gång och vi hade sex flera gånger i veckan.

LÄS OCKSÅ: Sofia, 29, kan inte ha sex utan svår smärta 

Har äntligen kontroll över sin kropp

Men sedan kom ett bakslag med flera urinvägsinfektioner och antibiotika. Orsaken var att jag inte var van att behöva pressa ut urinen, innan hade allt runnit ut av sig själv. Nu blev det kvar bakterier som orsakade infektioner. Sedan lärde jag mig att kissa ut allt och jag har inte fått flera infektioner sedan dess. 

Nu är jag i gång med löp­träningen också och för första gången på länge känner jag mig fullständigt hel och nöjd med mig själv och med mitt liv. Det känns fantastiskt att ha kontroll över min kropp. Det har gått två år nu och jag är så glad att jag gjorde ingrep­pet, det är det viktigaste jag har gjort för mig själv. Det var riktigt jobbigt en tid efter operationen, det erkänner jag. 

Man ska inte gå omkring och må så dåligt som jag gjorde

Jag hade mycket oro för hur slutresultatet skulle bli, men det är värt all smärta och oro. Jag skulle vilja uppmana alla kvinnor som lider att ta mod till sig och söka vård, för det finns så bra hjälp att få. Man ska inte gå omkring och må så dåligt som jag gjorde, alldeles för länge. För att fira mig själv och mitt mod har jag bokat en resa till Grekland, för det är jag värd. Jag ska springa och meditera och bara vara med mig själv och mina tankar. Det har varit en ganska omtum­lande tid både innan operatio­nen och efteråt, ett tag var jag faktiskt rädd för att min man skulle lämna mig, vilket är helt galet känner jag nu. Att hamna i en ond cirkel som jag gjorde med destruktiva tankar skapar en massa fula hjärnspöken, som tack och lov är borta nu.

Nu känner jag en enorm tack­samhet till min kropp, jag har ju bara en, så den måste fung­era. Jag tänker aldrig mer gå och må dåligt över något som det finns hjälp för, det är så bortkastad tid.

Marianne, 39, berättat för Anne Haavisto