För nio år sedan en augustimorgon var musikalartisten och skådespelare Cinna Bromander från Bromma på väg till jobbet. Hon märkte att något var fel då hennes högra ansiktshalva kändes ihopsjunken. Efter 200 meter föll hon ihop.
– Jag förstod då att jag hade drabbats av stroke när jag inte kunde prata.
Läkarna konstaterade att hennes stroke orsakats av en kvävd nysning som gjort att halspulsåldern brustit. Blod från de brustna blodkärlen hade vandrat upp till hjärnan och satt sig som en propp.
– Jag kunde inte prata, knyta skorna, borsta tänderna eller röra höger sida av kroppen.
Efter en vecka på sjukhuset fick Cinna Bromander tre månaders intensiv sjukgymnastik och talträning för sin afasi.
– Jag kunde bara säga ja och nej. Jag visste vad saker och ting hette, men munnen ville inte samarbeta med hjärnan.
LÄS OCKSÅ: Ont i huvudet? Expertens bästa råd för lindring
Stroke kan misstas för migrän
I dag mår Cinna Bromander bra, men får fortfarande rehabilitering för sin afasi.
– Jag jobbar som lärare för afatiker och som föreläsare. Jag är mycket lyckligare nu än vad jag var förut.
Vikten av att snabbt få hjälp kan vara livsavgörande menar Nils Wahlgren, professor i neurologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. Det finns flera tecken på att tecken på att stroke kan vara på väg, och då gäller det att få hjälp snabbt.
– Flera av symtomen, så kallade TIA, kan ofta vara förstadier till stroke. Det kan handla om att en blodpropp orsakar talbortfall, förlamning, synbortfall, huvudvärk eller svårigheter med balansen. Då gäller det att fort ta sig till sjukhus. Men ibland kan stroke misstas för migrän eftersom båda tillstånden ger yrsel och kraftig huvudvärk, säger Nils Wahlgren.
Var tredje behöver hjälp
För varje minut som det är stopp i ett blodkärl vid en propputlöst stroke dör två miljoner hjärnceller och hjärnan åldras tre veckor. Skadan blir större ju längre tid det tar innan proppen behandlas.
Studier visar att cirka 20 procent avlider av en stroke, medan 30 procent blir funktionellt beroende, vilket innebär att de behöver hjälp med basala saker som att gå på toaletten och liknande.
– Hälften av patienterna behöver ingen hjälp med de basala sakerna. Men de kan ändå lida av ett handikapp som försvårar deras vardag som att köra eller arbeta, säger Nils Wahlgren.
