Cornelia överlevde svår bilolycka - då upptäcktes cancern
Frontalkrocken i september 2015 kunde ha kostat Cornelia Nilsson, 22, livet. Mirakulöst nog skadades ingen allvarligt.
Men väl på sjukhuset kom den verkliga chocken – läkarna upptäckte en tumör strax ovanför Cornelias vänstra lunga.
– Att dö fanns aldrig på kartan för mig, säger hon till Hälsoliv.
Innan den 26 september 2015 var Cornelia Nilsson från Uppsala en ung och aktiv tjej med hela livet framför sig. Hon älskade att träna och pluggade till fastighetsmäklare.
Sedan förändrades precis allt på ett ögonblick.
I samband med att Cornelia varit inblandad i en svår bilolycka mellan Gävle och Uppsala hittade läkarna något märkligt på röntgenplåtarna.
Först trodde man att kroppspulsådern gott av men vid närmare analys hittades något helt annat - som inte hade något med olyckan att göra.
En tumör tryckte på vänster lunga.
– De tyckte det var konstigt att jag inte hade märkt något. Hade det gått längre hade jag antagligen kollapsat, eftersom det var så pass illa, säger Cornelia till Hälsoliv.
LÄS OCKSÅ: Hudcancer - fläckarna du bör kolla upp extra
Diagnosen: akut lymfatisk leukemi
Några dagar senare, den 5 oktober, fick hon diagnosen. Omgiven av sina föräldrar berättade läkaren att hon drabbats av akut lymfatisk leukemi.
Så fort diagnosen hade bekräftats sattes hon i ett tufft behandlingsprogram.
Under hela resan har Cornelia delat med sig av sin kamp både på Facebook, Instagram och i en blogg.
Att berätta om upplevelsen har betytt väldigt mycket. Även när det handlat om jobbiga saker som att gå upp i vikt, tappa hår och stoppas full av mediciner (54 olika tabletter, krämer och sprutor för att vara någorlunda exakt).
– Att skriva av sig har varit ett enormt stöd i allt detta. Mest för mig själv men även för andra som fått ta del av hur jag mår, säger hon.
LÄS OCKSÅ: Allt färre barn dör av blodcancer
"Jag besegrade cancern. Jag vann"
Sedan några månader tillbaka är Cornelia cancerfri.
I samband med årsdagen för bilolyckan lade 22-åringen upp ett långt och känslosamt inlägg på Facebook. Hela den nakna sanningen och lite därtill.
"Jag har fortfarande aldrig accepterat cancern. Det kommer jag aldrig göra, varför i helvete ska man acceptera något sådant? Varför mig? Varför finns cancer överhuvudtaget? Jag var och kommer aldrig gå med på att cancern skulle få ta en så stor del av mitt liv och mig som person ifrån mig. Jag kommer aldrig få tillbaka det, inte på samma vis. Fan vad ont det gör.
Men viktigast av allt, jag besegrade cancern. Jag vann, cancern fick en del av mig, men inte hela mig. Nu får det bara bli bättre. Jag lever, trots allt", skriver hon.
Räddningen kom bland annat via en stamcellstransplantation, genom Tobiasregistret.
– Hade jag inte haft någon som matchade så hade jag kanske inte varit här i dag. Jag är jäkligt tacksam. Han (donatorn) är från Holland.
LÄS OCKSÅ: Nytt hopp för leukemipatienter
Änglavakt - i dubbel bemärkelse
Från själva bilolyckan minns Cornelia mest efterspelet. Hon var på väg hem från Gävle tillsammans med några kompisar efter att ha tittat på ishockey. Gänget hamnade i fel fil på Hamnleden vid påfarten till E4 och frontalkrockade med en annan bil.
Mirakulöst nog överlevde samtliga utan allvarligare skador - trots att två personer fick klippas loss ur bilarna. Cornelia hade med andra ord änglavakt, i dubbel bemärkelse.
LÄS OCKSÅ: Eleverna visar sitt stöd efter lärarens cancerdiagnos
"Visste att jag kunde dö"
När man är mitt uppe i sjukdomen, hur gör man för att se ljuset i tunneln?
– Jag tror att familjen och kompisarna har hjälpt mest. Och den fantastiska personalen på Akademiska. De ska ha credd.
– Men jag tror aldrig jag riktigt insåg till 100 procent hur illa det var när det var som värst. Eller så ville jag inte ta in det. Även om jag visste att jag kunde dö så fanns det aldrig på kartan för mig.
Cornelia tror också hennes träning och goda fysik har spelat stor del i det snabba tillfrisknandet. För tillfället är hon sjukskriven men har som mål att återvända till det livet.
Hur ser du på framtiden?
– Det blev en lite jobbig sits eftersom jag var i slutspurten av mina studier. Nu hamnar kurserna lite huller om buller, men jag försöker lösa det. Tanken är att jag ska göra klart studierna som fastighetsmäklare och börja jobba.
– Och så ska jag försöka bygga upp psyket, fysiken och få upp självförtroendet igen.
Hon vill nu uppmana fler att skriva in sig på Tobiasregistret och att donera blod.
– Det är så små saker som räddar liv, säger Cornelia.
