Så vet du om ditt samlande har gått för långt
Har du svårt att slänga kläder och saker som påminner om lyckliga tider?
Växer sig travarna i hemmet allt högre?
Det är för det mesta fullt normalt – men i värsta fall kan bunkrandet vara symptom på ett sjukdomsklassat tillstånd.
Här reder vi ut vad som skiljer "patologiskt samlande" från vanligt sparande.
De flesta av oss känner någon som har en tendens och vana att spara på prylar och minnen. Antingen köper de nya saker stup i kvarten – eller så har de ofattbart svårt att göra sig av med gamla tillhörigheter, vilket orsakar garderober och hyllor fulla av sådant som de egentligen inte behöver.
För det mesta är det här inget att oroa sig för: när bristningsgränsen är nådd tar man sig i kragen och släpar kasse efter kasse till Myrorna, Stadsmissionen eller soptippen. Men så finns det en extrem form av samlande, som faktiskt betraktas som skadlig.
Sedan ett par år tillbaka är "patologiskt samlande", som den korrekta termen lyder, en egen diagnos i den psykiatriska diagnosmanualen DSM. Det är ett relativt vanligt tillstånd, som i Sverige drabbar cirka 2 procent av befolkningen.
LÄS OCKSÅ: "Till slut fick min man nog av mitt samlande"
Kanske är dina högar och travar i hemmet bara en konsekvens av lathet eller tidsbrist, men var vaksam på om bunkrandet påverkar dina relationer, ditt sociala liv, ditt jobb eller din säkerhet – då kan det vara läge att söka terapeutisk hjälp.
Med hjälp av sajten Yahoo health listar vi nio fakta om sjukligt samlande.
1. Sjukligt samlande skiljer sig från normalt sparande
Medan vanliga sparare organiserar sina prylar noggrant, inte sällan i inslagna och förseglade boxar, har maniska samlare sina saker huller om buller, i högar eller staplar lite varstans.
En person som förvarar all sin Beatles-memorabilia från många årtionden på rena hyllplan och i tydligt märkta kartonger är således troligen inte i riskzonen.
2. Sjukligt samlande börjar med normalt sparande
Nej, det är inget fel med att fylla ändamålsenliga förvaringsutrymmen som lådor, garderober och förråd med saker som man behöver, har fått i present eller har en känslomässig bindning till – men när man börjar bunkra grejor på helt andra ställen som matbordet, i ugnen eller till och med badkaret är det en varningssignal.
3. Det kan också utlösas av en traumatisk händelse
Ett dödsfall, en separation eller någon annan livskris kan trigga sjukligt samlande. Den psykologiska förklaringen till detta är att sakerna man sparar får symbolisera något tryggt och varaktigt – som INTE kommer att lämna en.
4. Sjukligt samlande är en psykiatrisk diagnos
Tidigare har det räknats som en undergrupp till tvångssyndrom, men sedan 2013 är "patologiskt samlande" en egen diagnos i diagnosmanualen DSM-5. Utmärkande för personer som lider av tillståndet är bland annat obeslutsamhet, prokrastinering och perfektionism. Beteendet gör det ofta svårt att behålla relationer och jobb.
5. Samlandet handlar inte om pengar
Sjukligt samlande handlar aldrig om sakernas penningvärde, utan om kontroll (man vill vara säker på att man inte slänger något som kan komma till användning senare). Därför kan bunkrandet lika gärna omfatta gammal mat som dyra prydnadssaker och kontanter.
6. Samlare har goda intentioner
Ett vanligt drag hos personer med sjukliga samlarvanor är att de bergsäkert tror att de behöver eller kommer att ha användning för prylarna i fråga.
En trasig brödrost på soptippen KAN ju lagas – även om det med facit i hand sällan sker, eftersom man lägger den på hög för att sedan glömma bort sin ursprungliga plan.
7. ...men beteendet kan få katastrofala konsekvenser
På ett väldigt konkret plan kan högar och travar av en massa material orsaka brand, mögel och i värsta fall olycksfall, om något skulle ramla ner eller om man skulle snubbla över "bråte".
På ett mer långsiktigt plan kan det skada ens familjerelationer, om man till exempel förbjuder sina barnbarn att komma och hälsa på av rädsla för att de ska pilla och röra i oredan.
8. Samlare blir ofta socialt isolerade
Maniska samlare är inte sällan medvetna om det onormala i sitt beteende, varför de ofta undviker att bjuda hem folk.
Skamkänslan kan gå igen hos deras barn, som hellre leker hemma hos någon annan än tar med sig kompisar efter skolan.
9. För att bli av med beteendet krävs terapi
Nej, det räcker inte att kalla in städare som rensar ut huset, utan för att en drabbad ska få hjälp med sitt sjukliga samlande krävs insatser från vården.
Tillståndet är svårbehandlat, men både läkemedelsbehandlingar och kbt-terapi har visat sig ha effekt, enligt en artikel i Läkartidningen.
LÄS OCKSÅ: Så ska samlare får rätt hjälp
