Pernilla, 51: Jag förstod inte att jag var alkoholist

Pernilla insåg inte att hennes drickande låg i riskzonen.

Foto: Shutterstock

Pernilla insåg inte att hennes drickande låg i riskzonen.

Utan att Pernilla märkte det började det vardagliga slentriandrickandet ta över hennes liv.

Först när en läkare slog larm förstod hon allvaret.

Här är hennes historia.

Läkarens besked kom som en chock. Jag var helt oförberedd och trodde att hon blandat ihop mina provsvar med någon annans.

Jag hade varit och tagit en hel del blodprover eftersom jag äter några mediciner som är extra belastande för levern. Tidigare hade mina prover ald­rig haft några anmärkningar när läkaren meddelade att de leverprover som visar effekter av alkoholkonsumtion var lite för höga. Hon ringde mig och vi hade ett samtal om mina alkoholvanor. Jag berättade att jag dricker kanske ett par flas­kor vin i veckan i genomsnitt, men under samtalets gång insåg jag att jag i själva verket dricker mycket mer.

LÄS OCKSÅ: Susanne: ”Jag skämdes för min ensamhet”

Reflekterade aldrig över mängden alkohol

Jag arbetar som säljcoach i ett stort företag som har kontor runtom i hela världen. Det blir många resor, kund­besök, events och konfe­renser varje år – och många tillfällen att få i sig alkohol rätt så obemärkt egentligen om jag tänker efter.

Det är väl­komstdrinkar, bubbel, öl­ och vinprovningar, olika viner till maten, ”efter jobbet­öl” och så vidare.

Jag har aldrig reflekterat över min alkoholkonsumtion, för det har varit vardag. När jag tittar tillbaka på de senaste åren förstår jag bättre. Det har inte varit många dagar utan alkohol. Under en vecka i Frankrike till exem­pel drack vi vin till både lunch, middag och på kvällen när vi hade afterwork. Vinet slank ner som vatten och ju mer de andra i sällskapet drack, desto mer drack ju även jag.

Det blev några bläckor också med så stora mängder alkohol att jag borde blivit förgiftad

Under skilsmässan från min man var jag stressad och ängslig. Vi var överens om att skiljas och bråkade inte, men jag hade en oro inom mig hela tiden. Hur skulle det gå för mig ekonomiskt? Hur skulle barnen klara det? Skulle vi behöva sälja lägenheten? Många tankar som malde runt både på dagen och på natten.

Och ofta hade jag ett vinglas i handen, som jag gick runt med hemma.

Foto: Shutterstock

Vissa kvällar drack jag vin i sängen när jag tittade på någon serie. Vinglas till skumbadet var mer regel än undantag. Det blev några bläckor också med så stora mängder alkohol att jag borde blivit förgiftad, eller åtmins­tone blivit så äcklad av det att jag inte ville dricka mer.

LÄS OCKSÅ: Maja, 41: Jag stod inte ut med min bonusdotter

Läkarens varning

”Jag ska aldrig mer dricka”, har man ju sagt några gånger genom åren. Det brukar vara i tre dagar, fem dagar på sin höjd och sedan strosar man runt igen med det där vin­ glaset.

Alla dessa minnen, och insik­ter, kom fram dagarna efter samtalet med läkaren. Hon sa att hon var bekymrad, att jag hade gått in i ett riskdrickande och hon ville verkligen att jag skulle söka hjälp. Att söka hjälp kändes inte som min grej, jag var ju ingen alkoho­list. Det är väl bara riktiga alkoholister som går på AA­-möten och liknande? 

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på. Vi vill höra din historia.

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser Söndag,

Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till:

lasarberattelser @expressen.se

Läkaren tyckte att jag skulle fundera på det i alla fall. Hon sa att det inte behövde vara ett regelrätt AA-­möte, utan det fanns även olika former av samtalsgrupper där man kunde diskutera och ventilera frågor kring sitt vardagsdrickande. Min läkare påpekade också att det faktiskt skulle kunna vara riktigt bra för mig att gå, i det här stadiet, när jag ”bara” hade ett riskdrickande.

Drack dagligen

Jag måste erkänna att jag var svårövertalad, jag tyckte inte att jag behövde gå och prata om mitt drickande. Jag hade full kontroll över mina alkoholvanor, tog aldrig någon återställare eller fick abstinens om jag inte drack något. Men senare insåg jag ju att hade ett beroende, och eftersom jag drack dagligen så hann jag ju inte utveckla någon abstinens.

Det tog mig ytterligare ett år innan jag tog steget. I grannkommunen hade de nyligen startat en diskussionsgrupp för personer i riskzonen.

Jag tänkte ge det en chans, om inte annat så för att höra andras berättelser, jag själv var ju inte tvingad att berätta något. Läkaren och jag hade haft ett återbesök och synat mitt drickande ännu närmare. Skilsmässan var klar och alla mådde efter omständigheterna ganska bra.

Har äntligen hittat balansen

Jag hade börjat se över mitt drickande och tagit läkarens oro på allvar. Jag förstod att jag drack för mycket, alldeles för mycket överlag. Det var faktiskt jobbigt att inse det, att jag hade en kärleksfull relation till alkohol, som inte var helt sund. Redan på det första mötet fick jag en bra känsla.

Vi var tio personer, alla med ett riskbeteende vad gäller alkohol. Jag lyssnade mest den första gången men den andra gången berättade jag om mina erfarenheter. Vi fick till uppgift att rannsaka oss själva och ställa oss själva frågor som: Varför dricker jag nu? Behöver jag dricka det här vinglaset?

På så sätt blev det enklare att avstå från alkohol.

Jag kommer aldrig att sluta dricka alkohol, men jag är på god väg att få mer balans och en överblick jag inte haft förut. För mig har det hjälpt mycket att ifrågasätta slentriandrickandet, att byta ut till alkoholfritt och ha bestämda alkoholfria dagar. Och när jag tar ett glas vin tar jag det vid speciella tillfällen och verkligen njuter av det.

Jag är glad för att läkaren tog det här på allvar och guidade mig till en bättre väg, där jag har kontrollen över vad jag dricker. I dag ser mitt drickande helt annorlunda ut och jag är mycket piggare och gladare överlag i min vardag.

Pernilla, 51, berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här