Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA

Publicerad 18 okt 2015 10:00

Morberg: "Jag längtar efter stora filmroller"

<span>Per Morberg har också en framgångsrik klädkollektion.</span>

Per Morberg har också en framgångsrik klädkollektion.

1/3

Foto: Cornelia Nordström

<span>På premiären för &quot;Hur många kramar finns det i världen&quot;, i vilken Per hade huvudrollen.</span>

På premiären för "Hur många kramar finns det i världen", i vilken Per hade huvudrollen.

2/3

Foto: Emma Johansson

<span>Per Morberg längrar efter de stora rollerna, men tycker att teatern är ångestframkallande.</span>

Per Morberg längrar efter de stora rollerna, men tycker att teatern är ångestframkallande.

3/3

Foto: Cornelia Nordström

Självförtroendet då det gäller matlagning, tv och den lönsamma rörelsen med viner, kokböcker och kläder går inte att ta miste på. Men då det kommer till teater blottar plötsligt den vanligtvis så kaxige Per Morberg en känsligare sida.

– Ska jag då gå in i den där ångestkåpan det innebär att spela teater?

Det artar sig till rena kockduellen.

Men Per Morberg har ingen aning om att det är Paolo Roberto som är boss för restaurangen Pane Fresco i Åhléns-huset i Stockholm där vi träffas.

Två trappor ner ska han presentera sin nya serie köksredskap om en halvtimme. När han får reda på hur det ligger till fnyser Per.

– Det kan aldrig gå ihop – det går inte att driva restaurang!

Han borde veta. Efter att han entledigat sig själv från "Sveriges Mästerkock" ("idiot-tv – att behöva säga Sveriges Mästerkock sju gånger i minuten är som att skjuta orent heroin") har han ägnat sig åt sina viner, bland annat storsäljaren Pers lilla röda, sina exklusiva jaktkläder i tweed, sina stekhällar, vinglas och kokböcker med resultat att hans plånbok börjar påminna om gamle finansministern Strängs – det behövs snart en gummisnodd för att hålla ihop den.

Pressar man honom lite medger Per att han nog skulle kunna leva på enbart det som vinerna ger honom.

– Ja, jo, kanske. Jag har dessutom stoppat undan lite så jag behöver inte jobba ihjäl mig längre. Men då får jag leva lite mer måttligt. Det är inte så att jag kan dra mig tillbaka och hoppas på att vinerna ska fortsätta sälja ändå...

Leendet är brett.

– Det har gått jättebra, men jag är ingen riskkapitalist – jag är en working boy... de säger att varannan box som säljs i det här landet är en Morberg! Jag vill göra ett vardagsvin för vanligt folk – det som fransmännen kallar vin de table. Jag har en ekologisk merlot som är perfekt för pasta med köttbullar!

Det betyder inte att han sköter vinerna med vänsterhanden.

– Jag är extremt noggrann när jag provar mina viner – precis som när jag lagar mat.

Hoppar gärna "Idol-tv"

Klämmer man lite mer på honom kan Per till och med erkänna att han kan sakna "Årets Mästerkock" – trots allt.

– Jag saknar grabbarna där, absolut. Leif och Marcus – fina killar och duktiga kockar. Men jag saknar inte den typen av "Idol-tv". Nu är det i och för sig snyggt paketerat i ett kommersiellt format som tilltalar många, och det får man respektera – men jag kan inte säga att det är det första jag sätter på när jag vill se på tv...

Faktum är att Per fått en förfrågan om att vara med i juryn för "Sveriges yngsta mästerkock".

– De frågade mig häromdagen. Jag började laga mat när jag var jätteliten så jag borde tycka att det är kul, men jag kan, helt ärligt, säga att har inte sett ett enda av programmen därför att jag inte varit i landet – jag har varit borta varenda gång. Jag kommer inte hem förrän någon gång i maj...

Pers farmor var kokerska på Tullgarns slott

Foto: Cornelia Nordström

 

När han var barn brukade Pers föräldrar ta med honom från förortens Hökarängen till flotta ställen som Cattelin, Källaren Diana och Fem små hus på helgerna. Stora delar av sin barndom satt han på en pall bredvid sin farmor som var kokerska på Tullgarns slott och lärde sig laga mat. Där träffade han en alkoholiserad kock som blev en av hans stora inspirationskällor. När Per var 15-16 brukade kocken ursäkta sig och dra sig tillbaka på sitt rum med en 75:a Kosken (vodka).

– Du får ta hand om lunchrusningen – och middagen också...

Som barn var Per vad vi i dag troligen skulle kalla ett adhd-barn. Han hade svårt att sitta still, klättrade bokstavligen på väggarna, och avskydde skolan, men när han var 12 började han träna judo och blev snart både svensk mästare och trea i EM. Men judo var inget han kunde försörja sig på. I stället gick han ut restaurangskolan i Kristineberg och fick jobb på inneställen som Riche, Café Opera och Alexandra. Där träffade han sin fru Inese, som är sex år äldre.

Sltis mellan scen och kök

– Ska du inte gå hem till mamma, sade hon när Per försökte ragga upp henne. Men han stannade, och 34 år senare är han fortfarande kvar. På Alexandra träffade han också den berömde regissören Roman Polanski som ville ha med Per i sin nya storfilm "Pirates". Per stod med flygbiljetten till Paris i handen när Polanskis stab ringde och blåste av. Finansieringen hade kraschat. Men Per hade fått blodad tand. Efter en USA-resa sökte han till scenskolan och kom in på tredje försöket.

Fortfarande slits han mellan scenen och köket.

– Jag har precis dragit i gång min nya matserie "Maten är klar!". Förra serien "Vad blir det för mat?" var också min egen från början, fast sedan lade TV4 beslag på namnet – men den här gången har jag patent och allt!

Det är väl ingen alltför avancerad gissning att de yviga gesterna, den påstridiga rösten och den intensiva blicken finns kvar även i den nya serien. Att Per började laga mat i tv var en ren tillfällighet. När ett av hans jaktprogram blev för kort föreslog Per att de skulle "brassa lite käk" som avslutning.

– Då gick strömmen. Men tack och lov hade jag vedspis så jag körde in en rådjurssadel i ugnen. Det hade tydligen gått hem när det sändes, för sen ringde Fyran och frågade om jag ville göra ett matprogram...

Han flinar avväpnande.

I höst kommer också ännu en kokbok. "Morberg. Maten, drycken och konsten att kombinera: Mina allra bästa recept". Där har han samlat sina bästa recept från tidigare böcker, plus ett 30-tal helt nya, till "101 klassiker". Boken är uppdelad i olika avdelningar och avslutas med "Franska kort" som är mer ett resreportage från Provence än en receptsamling.

Här presenterar han sin nya serie köksredskap på Åhlénshuset i Stockholm.

Foto: Cornelia Nordström

"Inget reklamblad"

Till varje recept föreslår Per tre olika drycker.

– Men märk väl, inget av mina egna viner är med – det är inget jävla reklamblad! Det är det som är stil!

Det låter som den ultimata kokboken?

– Det var du som sade det, säger Per och skiner upp. Han formar händerna som en tratt framför munnen och skriker ut i rummet.

– Vi måste byta namn på kokboken. Den ska heta "Den ultimata kokboken"!

Samtidigt har Per två filmprojekt på gång. Thrillern "Regissören", som kommer som bok i höst och som sedan ska bli film, och en "gammal hederlig, svensk filmklassiker".

– Förra sommaren träffade jag regissören och producenterna – men det är så mycket jag kan säga nu... thrillern är en sorts "Kvinnor som hatar män" och handlar om en tjej som haft ett helvete i livet och hur hon börjar ta hämnd. Jag spelar en rättspsykolog som kallas in vid svårare fall – det är en intressant story.

Som om inte det skulle räcka har han just fått ett erbjudande från Stockholms stadsteater.

– Jag ska stå på scenen i en huvudroll, i en pjäs av en mycket känd författare. På många sätt är detta vad jag drömt om... men jag våndas! Jag börjar bli gammal... för första gången på mycket länge känner jag mig lycklig i livet – varför ska jag då gå in i den där ångestkåpan som det innebär att spela teater?

Men annars ångrar du dig säkert – varför tog jag inte chansen?

– Det säger min fru också! Du har inte så många tåg kvar! Du är i din bästa ålder, och ska du göra det, är det nu.

Per hejdar sig.

– Men det kan jag inte heller bluddra så mycket om...

Han ler.

– Jag längtar efter att göra några stora filmroller, men teatern är så... krävande. Det är fantastiskt när allt är klart och när det blir bra – men det är jävligt tufft innan du kommer dit!

 

LÄS OCKSÅ: