Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA

Publicerad 28 aug 2015 11:00

"Min pappa var en hemlig finsk spion"

<span>Det enda som Pertti i efterhand tänker att han skulle kunnat reagera på var den så kallade kryptonyckel som hans pappa hade på 50-talet. Den gav ifrån sig små pip när man tryckte på den, och Pertti och hans bror brukade leka med apparaten när pappa inte såg på.<br></span>

Det enda som Pertti i efterhand tänker att han skulle kunnat reagera på var den så kallade kryptonyckel som hans pappa hade på 50-talet. Den gav ifrån sig små pip när man tryckte på den, och Pertti och hans bror brukade leka med apparaten när pappa inte såg på.

1/10

Foto: Frida Ekman

<span>Finska signalspanare arbetar intensivt med avlyssning under andra världskriget. När gruppen bildades var de runt tio personer, 1944 var de över 2 000 stycken. Einar Hänninen, Perttis far, var en av pionjärerna. Han står näst längst ut till höger.</span>

Finska signalspanare arbetar intensivt med avlyssning under andra världskriget. När gruppen bildades var de runt tio personer, 1944 var de över 2 000 stycken. Einar Hänninen, Perttis far, var en av pionjärerna. Han står näst längst ut till höger.

2/10

Foto: Privat

<span>Aili och Einar Hänninen gifte sig 1939. Snart insåg Aili att hennes make arbetade med något hemligt och farligt, men att han var finsk spion sa han inte ett ord om under hela sin livstid. Det kom fram först när sonen Pertti började släktforska som 60-åring. <br></span>

Aili och Einar Hänninen gifte sig 1939. Snart insåg Aili att hennes make arbetade med något hemligt och farligt, men att han var finsk spion sa han inte ett ord om under hela sin livstid. Det kom fram först när sonen Pertti började släktforska som 60-åring.

3/10

Foto: Privat

4/10

Foto: Frida Ekman

<span>Pertti försökte prata med sin mor, men hon ville inte säga mer än att familjen kom till Sverige med Stella Polaris. <br></span>

Pertti försökte prata med sin mor, men hon ville inte säga mer än att familjen kom till Sverige med Stella Polaris.

5/10

Foto: Frida Ekman

<span>Pertti hittade fyra finska medaljer i sin brors källare.</span>

Pertti hittade fyra finska medaljer i sin brors källare.

6/10

<span>&quot;Plötsligt började jag hitta artiklar och dokument om finska gubbar som stod omnämnda i samband med Stella Polaris&quot; säger Pertti om släktforskningen.</span>

"Plötsligt började jag hitta artiklar och dokument om finska gubbar som stod omnämnda i samband med Stella Polaris" säger Pertti om släktforskningen.

7/10

Foto: Frida Ekman

<span>Einar Hänninen med sin arbetsgrupp signalspanare. Einar står längst upp till vänster.</span>

Einar Hänninen med sin arbetsgrupp signalspanare. Einar står längst upp till vänster.

8/10

Foto: Privat

<span>Först för några år sedan vågade Perttis mamma Aili, 99, börja berätta hur han och hans syskon egentligen kom till Sverige. &quot;Det enda hon sa var att man aldrig ska lita på ryssen. Nu förstår jag varför&quot;, säger Pertti. <br></span>

Först för några år sedan vågade Perttis mamma Aili, 99, börja berätta hur han och hans syskon egentligen kom till Sverige. "Det enda hon sa var att man aldrig ska lita på ryssen. Nu förstår jag varför", säger Pertti.

9/10

Foto: Frida Ekman

<span>I dag har han en kortvågsradio från andra världskriget hemma i villan. Den har inskriptionen Stella Polaris, kodordet för den enorma operationen som tog Pertti Hänninen till Sverige 1944.</span>

I dag har han en kortvågsradio från andra världskriget hemma i villan. Den har inskriptionen Stella Polaris, kodordet för den enorma operationen som tog Pertti Hänninen till Sverige 1944.

10/10

Foto: Frida Ekman

Pertti Hänninen fick veta sanningen om sin far Einar när han började släktforska. Fram tills Pertti Hänninen var i 60-årsåldern trodde han att pappa Einar jobbade som vaktmästare. Men när han började släktforska avslöjades den stora hemligheten: Einar var egentligen en spion som var placerad i Sverige för att strida mot Sovjetunionen.

Som barn visste inte Pertti Hänninen, 70, vad FRA, Försvarets Radioanstalt, var för något. Inte mer än att hans pappa Einar jobbade skift som vaktmästare där.

Einar var som vilken pappa som helst. Han tyckte om att dricka kaffe på fat med en sockerbit mellan läpparna, äta favoritmaten kött och potatis och köra sin rödvita Monark-moped till jobbet som låg bara 500 meter från familjens bostad på Lovön i Ekerö kommun. Pertti var där ibland och lekte, men reflekterade aldrig över att det var hårdbevakat och omgärdat av höga staket.

– Man tänkte inte på sånt som barn. Pappa jobbade nästan jämt och var känd bland folk som en glad typ, en spelevink. Nu i efterhand kan jag se att det nog var hans ventil att vara sådan. Han var en mussla om allt annat, säger Pertti Hänninen.

Mamma Aili hade själv räknat ut att maken Einar jobbade med något farligt och mycket konfidentiellt. Men hon teg som muren. Om maken avslöjades riskerades hela familjens säkerhet.

 

Det kunde ha slutat där. Perttis pappa gick bort 1988 och tog med sig sin hemlighet i graven. Sedan gick åren. Pertti hade precis som sin far sinne för matematik och teknik och blev it-chef på finansmannen Erik Pensers ena bolag. Först när han fyllde 60 år kände han ett behov av att börja forska kring sin bakgrund som finsk krigsflykting.

– Jag ville veta hur vi kom till Sverige. I min brors källare hittade jag fyra medaljer och diplom efter pappa med inskription på finska. Jag frågade mamma och hon sa att vi kommit med Stella Polaris, men sen ville hon inte säga mer, säger Pertti.

Där påbörjades en forskningsresa som pågår fortfarande, elva år senare. Med namnet Stella Polaris som enda ledtråd har Pertti Hänninen rest mellan Sverige och Finland många gånger för att söka svar om sitt ursprung.

– Plötsligt började jag hitta artiklar och dokument om finska gubbar som stod omnämnda i samband med Stella Polaris och som haft nyckelpositioner i underrättelsetjänsten under kriget. Jag kände igen många av dem, de hade ju varit hemma hos oss! Det var jättespännande!

 

Pertti började förstå att hans pappa var kopplad till underrättelsetjänsten, men visste fortfarande inte hur.

Han började läsa högvis med böcker och rotade djupt i många arkiv. Under resorna har han stött på eller sökt upp före detta toppmilitärer och tidigare anställda inom underrättelsetjänsten som efter mycket övertalning avslöjat tillräckligt för att han ska kunna ta sig vidare i jakten på sanningen om sin far.

Det har krävts en hel del tur och lyckliga sammanträffanden, men oftast har det lyckats tack vare Perttis sociala natur och förmåga att få människor att våga öppna sig.

De få nutida artiklar han hittade om Stella Polaris var skrivna av journalisten Johanna Parikka Altenstedt. Pertti och hon träffades och fortsatte sin forskning tillsammans. Det var Johanna som till sist fick mamma Aili att våga prata.

– Till mig ville hon inte säga något, men när Johanna började ställa frågor på finska så kom det. Mamma började berätta om medaljerna jag hittat och tog fram fotografier, säger Pertti.

Medaljerna visade sig vara utmärkelser för väl utförda uppdrag skickade bland andra av de finska presidenterna Carl Gustaf Mannerheim och Urho Kekkonen. Mannerheim var pappa Einars högsta chef under sin tid som överbefälhavare under finska vinterkriget.

Fram trädde en bild av en helt annan man än den pappa Einar som Pertti uppfostrats av. En finsk spion som sedan 23 års ålder utfört topphemlig signalspaning i världsklass.

 

Han var en av de som under andra världskriget lyckades avlyssna hemliga ryska koder med information om förflyttningar av ryska markförband, konvojtrafik och exakta tidpunkter när bombplan lyfte i Leningrad med finska huvudstaden Helsingfors som mål.

– Tack vare signalspanarna kunde tyskarna sänka många allierade fartyg. Pappa fick också en utmärkelse från Nazityskland för sina insatser. Men jag vet att han avskydde nazisterna.

Den första gruppen finska signalspanare bildades redan 1927. Einar Hänninen och ett gäng andra bondgrabbar som var teknikintresserade, musikaliska och hade taktkänsla rekryterades via hem-värnet. Då var de cirka tio stycken. Ett av uppdragen var att signalspana vid Finska viken.

1944, mitt under brinnande världskrig, hade de utökats till 2 000 personer.

– Av dokument jag hittat har jag förstått att pappa var en av de första i gruppen. I dem stod också uppgifter om hans barndom som jag aldrig känt till. Det var som att lägga ett pussel och hur spännande som helst, säger Pertti.

 

Einar och de andra signalspanarna var ett stort hot mot dåvarande Sovjetunionen - och blev snart jagade villebråd. Aili och Einar flyttades runt av säkerhetsskäl. Med två små barn och höggravid med Pertti uppmanades Aili att ta ett tåg söderut från Sortavalla, men fick vända när den viktiga stationen i Elisavaara bombades och många civila dödades.

Till slut blev det för farligt att stanna i Finland. I samband med stilleståndet mellan Sovjet och Finland 1944 beslutades det att hela den finska signalspaningen och deras familjer skulle flyttas till Sverige. Den svenska regeringen hade gett sitt samtycke efter hårda förhandlingar. Totalt omfattades 750 personer. Den enorma operationen fick namnet Stella Polaris.

Ombord på ett av fartygen fanns den helt nyfödda Pertti med sin mamma, pappa och två äldre syskon. Mamma Aili hittade ett varmt ställe runt skorstenen där familjen sov på golvet och hon kunde tvätta och torka blöjor.

I Sverige hamnade familjen till slut på Lovön där Einar under en period fick ett nytt namn av FRA. Han blev Einar Henning, vaktmästare på FRA. Men bakom de höga grindarna fortsatte han med sin signalspaning tillsammans med kollegerna som tog vid med topphemlig underrättelsetjänst, dechiffrering och tolkning av kodade meddelanden fram till pensionen.

 

– Jag beundrar verkligen pappa. Han växte upp under fattiga omständigheter och blev en av pionjärerna i den finska underrättelsetjänsten. Samtidigt kämpade han med att ta hand om en familj på fem personer och höll tyst om vad han gjorde i alla år, säger Pertti och tillägger:

– Tänk att allt det här började med lite släktforskning och slutade med att jag fick veta att min pappa var spion.