Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA

Publicerad 13 nov 2015 23:00

Helena Bergström: "Att barnen flyttar är svårt"

Utmaningar. "Mina egna filmer är mina utmaningar - och på ett sätt är varje roll en utmaning eftersom jag inte gjort den förut. Jag kan processen. Jag vet att två veckor innan premiär vill jag bara gå hem och dra ett täcke över huvudet", säger Helena Bergström.

Utmaningar. "Mina egna filmer är mina utmaningar - och på ett sätt är varje roll en utmaning eftersom jag inte gjort den förut. Jag kan processen. Jag vet att två veckor innan premiär vill jag bara gå hem och dra ett täcke över huvudet", säger Helena Bergström.

1/4

Foto: Cornelia Nordström

<span>Med dottern. Helena Bergströms och Colin Nutleys dotter Molly har nu hunnit bli 20 år och flyttat hemifrån.</span>

Med dottern. Helena Bergströms och Colin Nutleys dotter Molly har nu hunnit bli 20 år och flyttat hemifrån.

2/4

Foto: Stella Pictures

<span>Maken. Colin Nutley och Helena Bergström har hållit ihop i 25 år.</span>

Maken. Colin Nutley och Helena Bergström har hållit ihop i 25 år.

3/4

Foto: Bulls

Kvinnlig Hamlet. Helena Bergström har utmanat konventionerna på Stockholms stadsteater.

Kvinnlig Hamlet. Helena Bergström har utmanat konventionerna på Stockholms stadsteater.

4/4

Foto: Jan Düsing

Hon står inför en ny tid i livet, den när barnen flyttar hemifrån.

- Jag har varit mamma så intensivt, plötsligt är det "nähä, nu är ingen hemma alls ikväll", berättar Helena Bergström.

Samtidigt har hon fullt upp med sin fjärde film och känner, som vanligt, att hon bara vill gå hem och dra ett täcke över sig.

Efter ett långdraget - och för den oinvigde totalt onödigt - sminkpass inför fotograferingen sitter Helena Bergström äntligen mitt emot mig vid restaurangbordet. Tiden har krympt, men Helena pratar på, avbryter sig, börjar om, lämnar meningar oavslutade och associerar åt alla håll ("det är väl lite ADHD"), skrattar, frågar om mina döttrar, pratar om flyktingkatastrofen, svarar Colin Nutley i mobilen och beställer in fisk och cola light som om vi hade all tid i världen.

Det är väldigt skönt.

Hon har gått från experimentella "Friends" till att bli en institution. Hon har förfört hela det svenska folket som Colin Nutleys musa och leading lady, varit Stockholm Stadsteater trogen i många år, där hon gjort till sin uppgift att utmana teaterns konventioner med en kvinnlig Hamlet eller trotsa könsrollerna som sadistisk vd.

Nu har hon regisserat sin fjärde film, "En underbar jävla jul!".

- Hur toleranta är vi svenskar egentligen? säger hon och smuttar på coca colan. Det är där vi är inne och tassar med den här filmen.

Filmen handlar om ett gaypar som bestämt sig för att bo ihop och skaffa barn med sin kvinnliga bästa vän. De har bestämt sig för att berätta den glada nyheten för sina respektive familjer - som aldrig träffats - på julafton... Vad kan passa bättre? Toleransens högtid, Jesus födelsedag!

- Då ska alla älska varandra och då ska man vara snäll (skratt)! Det är en brokig familjeskara, men det är ju så världen ser ut i dag. Det är en varm film - att den är rolig kommer på köpet. Men det är inte bara en komedi - man skrattar mycket för det finns många drastiska scener, men mitt i det hela finns det svarta...

Hon är stolt över att göra en publiktillvänd film om ett ämne vi behöver prata om just nu - tolerans.

- Jag tror mig om att vara tolerant själv, säger hon. Förr var jag bara arga Helena, men de senaste åren har jag gått flera genuskurser och utbildningar som varit intressanta. När jag börjat att rent faktamässigt se normerna och strukturerna i vårt samhälle förstod jag plötsligt - nämen gud, det är det här jag skrikit om i alla år!

Fjärde filmen på gång. Helena Bergströms har nu regisserat sin fjärde film, "En underbar jävla jul".

Foto: Cornelia Nordström

Nej till Ingrid Bergman-roll

Maken Colin Nutley är en förebild och Helena parar hellre ihop sin nya film med "Änglagård" än någon av hennes egna.

- Den handlar också om tolerans och rädslan för det främmande. Det skulle kunna varit någon av karaktärerna i den här filmen som kommer på motorcykeln... "Änglagård" ställer samma frågor och har många drag gemensamma med "En underbar jävla jul!". Det är en annan energi om det är Colin eller jag som gör film - fast man känner att det kommer från samma familj...

Helena har kommit långt sedan "Friends" och "Kvinnorna på taket". Hon är vår utan tvekan största kvinnliga filmstjärna, även om hon aldrig eftertraktat Hollywood - när amerikanerna ville göra om "Under solen" med Helena som en modern Ingrid Bergman mot Liam Neeson eller James Gandolfini tackade hon nej och stannade hemma. Nu har hon i stället regisserat tre framgångsrika långfilmer. Däribland August Strindbergs "Fröken Julie" som hon framför allt har gjort för att den ska visas i skolorna.

- Det var någon som sade till mig att fröken Julies mentalitet - trampa på mig, jag förtjänar det - inte finns i dagens Sverige - men det gör den! Om man gör fröken Julie till en av alla dessa unga kvinnor som skär sig. Det är den tjejen jag gjort - den diskussionen jag fört in i klassrummet. Varför gör hon så?

Trots all erfarenhet ser hon fortfarande utmaningar.

- Mina egna filmer är mina utmaningar - och på ett sätt är varje roll en utmaning eftersom jag inte gjort den förut. Jag kan processen. Jag vet att två veckor innan premiär vill jag bara gå hem och dra ett täcke över huvudet. Jag känner att jag är urdålig, vet att det kommer att bli en fullständig katastrof. Det är ändå inte så att jag vet exakt hur den här muttern ska sitta - den sitter kanske på sniskan - men jag har redskap för att kunna skruva i den. Nyligen spelade jag "Kameliadamen" med en helt underbar regissör - men det var en uppsättning jag kände mig obekväm i. Jag kände mig malplacerad - för gammal för rollen som den skulle spelas. Det var 10-15 år sedan vi pratat om "Kameliadamen" och nu skulle jag spela den unga tjejen - det blev ångestladdat för mig.

Änglagård. Helena Bergström fick ett stort genomslag i "Änglagård".

Foto: Filmbolag

Ingen åldersnoja

Hon trivs med att ha passerat 50.

- Men jag måste använda mig av det jag har som 51-åring! Nästa teaterroll jag ska göra är "Vem är rädd för Virginia Woolf?" - där passar nog min erfarenhet bättre. Att spela kvinna och låtsas att jag är mycket yngre var svårhanterligt för mig. Det finns en spärr hos mig mot att kämpa för att vara ung - jag är den ålder jag är! Jag kan inte backa bandet - vare sig fysiskt eller mentalt!

Helena har fått sina favoritskådespelare till "En underbar jävla jul!".

- Jag är jättestolt över alla. Robert Gustafsson får visa sin stora bredd - jag kan ibland förnimma en Lars Hansson i Robert. Han har en teknik som är galet briljant och nu när han blivit äldre finns det också en ny tyngd. Och Maria Lundqvist - jag har ju erfarenhet av att spela mot Maria - det finns ingen jag kan improvisera mot som Maria... hon är helt lysande.

Helena både regisserar och spelar Carina - mamma till en av killarna.

- När jag började regissera kände jag, gud vad ensam man blir! Nu fick jag sitta med i sminket och skvallra... den här filmen är mycket ensemblespel - det mesta händer under ett tak och det är väldigt intensivt. Det var lite crazy stämning som gjorde att alla blev väldigt avspända. Jag gjorde bort mig lika mycket som någon annan - höll på att springa in med hörlurar i en scen (skratt)... jag gör en nästan skämskudderoll, och att se regissören gå in i det... jag tror det blev en avspänd stämning tack vare att jag också spelade...

Oro har alltid varit en stor del av Helenas liv. Under hela sin uppväxt oroade hon sig för sin mamma Kerstin Widgren som under Helenas tonår kämpade mot en cancer som hon till slut besegrade. Det var inte förrän hon hamnade i Mississippi som utbytesstudent som den oron försvann. Sen kom barnen. Fast nu börjar även den oron släppa - men helt i nuet är Helena bara när hon hoppar med sin häst, står på scenen eller spelar in film.

Sångfest. Helena Bergström ledde Melodifestivalen tillsammans med Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer 2012.

Foto: Sven Lindwall

"En svår period"

Tim bor fortfarande hemma och går sista året i gymnasiet, men Molly har flyttat hemifrån och har jobbat som skådespelerska sedan studenten.

- Det är en svår period när barnen flyttar, just i brytningsperioden. Jag har varit mamma så intensivt. Hållit på och fixat och donat och så plötsligt - näha, nu var det ingen hemma alls i kväll! Det är inte konstigt att många par tittar på varandra och undrar - vem är du då?

Själv är hon inte riktigt i samma situation. Efter 25 år tillsammans vet hon rätt bra vem Colin är.

- Vi stötts och blötts mot varandra hela tiden. Pratar om jobbet och livet...

Både Helena och Colin tror på äktenskapet - kanske för att Colin var gift när de träffades och de fick kämpa för sin kärlek. Fria förhållanden är inte deras stil - och att resa på semester på egen hand känns inte lockande.

- Nä, det tycker jag skulle vara jättekonstigt! Det är inte bara att åka utan min man som känns konstigt - att åka utan mina barn känns lika konstigt. Men det måste jag väl vänja mig vid...

Hon avbryter sig.

- Jag har faktiskt en filmidé om det här - ett par hjälper barnet att flytta hemifrån och kommer hem efter att ha burit alla möbler och tittar in i varandras ögon - nej men, dig har jag inte riktigt hunnit umgås med...de måste hitta en annan väg för att fortsätta...

Låter som ännu en succé.

Brytningstid. "Det är en svår period när barnen flyttar, just i brytningsperioden. Jag har varit mamma så intensivt. Hållit på och fixat och donat och så plötsligt - näha, nu var det ingen hemma alls i kväll!"

Foto: Cornelia Nordström

Relaterat