Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA

Publicerad 19 maj 2019 08:00

Dogge: ”Jag krigar för att laga mig till en kärnfamilj”

För 14 år sedan gick Dogge Doggelitos fru bort. Nu längtar han efter att gifta om sig. Han är redo att öppna sitt hjärta och våga ta steget. Men först ska han gå i terapi.

– Jag ska bara fixa det här mönstret jag har. Att jag älskar dig i dag och henne i morgon.

I vintras väckte Dogge Doggelito uppmärksamhet på Facebook när han skrev: ”Hon sa NEJ så vigselringar till SALU.” I texten fanns två krossade hjärtan och en gråtande emoji. På bilden syntes två ringar i en ask. 

Douglas León, som han heter, vill inte prata om frieriet. 

– Det blir sensationsnyheter, men jag är väldigt ärlig. Vi gjorde ringarna tillsammans, men jag kom aldrig till skott och friade ordentligt. Jag sa att jag ville ha barn och gifta mig, men jag friade inte. När vi bråkade la jag ut inlägget och skrev att hon sa nej innan jag ens frågat. 

Dogge medger att han är ”superspontan”. 

– Jag var ledsen och ville bara väcka någon typ av reaktion. I stället började en massa andra kvinnor skriva. ”Jag trodde att du skulle gifta dig med mig?” Min tjej sa att jag ville väcka en massa onödig uppmärksamhet. 

LÄS OCKSÅ: Kristin Kaspersen om glädjen efter stora sorgen 

Planerar att gå i terapi

Paret designade de handgjorda vigselringarna för ett år sedan. De är i vitt guld och hennes har 18 briljanter. På hans sitter en smaragd. De är inte till salu, säger Dogge. 

– Det hörde av sig hur många köpare som helst. Nu hoppas jag att vi kan laga och bygga relationen, så jag får på ringen på fingret. 

Dogge sitter vid köksbordet i radhuset på Albyberget i Botkyrka. Samma dag har han anmält sig till terapi. 

– Min flickvän har sagt att nu ska vi läka mig. Jag vill bara behålla henne och älska henne. Jag vill inte såra någon längre. Jag är en sådan där som kan älska dig i dag, men i morgon kan jag hata dig och älska en annan. Det blir svart i huvudet. Jag vet inte om det är en diagnos eller vad det beror på. Jag är inte elak, det skär sig bara. 

Dogge berättar att han alltid sagt till tjejer att han lever sångarens kaotiska liv. 

– Det är min sista pusselbit i livet. Jag vill lägga den på mitt hjärta, säger Dogge som varken röker, dricker eller knarkar i dag. 

Jag kunde inte älska henne till en början för jag hade så mycket problem

En kontrast till rap-stjärnelivet Dogge levde för några år sedan. 

– Jag har inte varit otrogen mot min flickvän, men mot tjejer innan henne. Men jag har gjort henne ledsen då jag uppmärksammat andra och tagit selfies med snygga tjejer på jobbet. Hela tiden söker jag uppmärksamhet. 

Hur skulle du beskriva din flickvän? 

– I början såg jag henne inte, för jag var så uppe i mitt och var bara ute och jazzade. Hon fastnade för mig först. Efter ett tag såg jag hennes kärlek. Hon brydde sig om mig på riktigt och såg de små detaljerna. Att jag går ut på scenen och är glad, men någonstans finns ett mörker. Jag kunde inte älska henne till en början för jag hade så mycket problem. I år kom jag dit mentalt. Hon visar sin kärlek, trots alla felsteg, allt knas och alla ex. Det är vackert. Jag uppskattade det inte då, men jag gör det nu med lite tid och begrundan. 

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Dogge blir tårögd. Han har länge saknat en kärlek där man älskar varandra på ett djupare plan. 

– Jag har bara haft sådana som vill synas på röda mattan, dricka champagne och ha dyra väskor av ett speciellt märke. Dogge pekar på höghusen, som ligger på en höjd utanför köksfönstret. Där växte han upp med mamma och tre syskon. Ända sedan Dogge var liten har flickorna plingat på ytterdörren. 

– Tjejer har alltid älskat mig. Jag har inte behövt anstränga mig för dem. Om inte du finns, då finns hon. Jag vet inget annat. Jag har min charm, är trevlig, kan prata och ser halvbra ut. Och så är jag sångare. 

LÄS OCKSÅ: Krister Henriksson, 72: Jag känner mycket skuld 

Dogge om hustruns död

Dogge tror även att föräldrarnas skilsmässa 1981 har påverkat honom. 

– Jag är inte arg på mamma och pappa för att de skilde sig, men det har satt djupa spår. Hela livet har jag saknat min pappa. Jag träffade honom på helgerna, men det var inte samma sak som att sova och vakna med honom. 

En annan stor sorg, som Dogge inte bearbetat, är hustrun Leonidas bortgång. Efter hennes död 2004 målade Dogge och en kompis en stor madonna på väggen i trappan. La Virgen de Guadalupe vakar över familjen. Det påminner nästan om ett altare. 

Dogge minns första gången han såg Leonida under ett skivbolagsmöte. 

– Det kom in en tjej och rörde i några papper. Det var Leonida. ” Wow, det är en sådan där tjej man ska gifta sig och skaffa barn med”, sa jag. 

När Dogge satt i fängelse en månad efter ett slagsmål skickade hon ett brev. Efter muck firade de. 

– Jag var kär i henne, men hade brudar till höger och vänster. Jag trodde inte hon kunde tycka om mig. Hon bodde i stan, var välutbildad och hämtade Iron Maiden på Arlanda. En skitcool tuffingbrud. 

LÄS OCKSÅ: Jessica Andersson: ”Den sorgen gör fortfarande väldigt ont” 

Lämnade Södermalm för Alby

En dag ringde det på dörren till Dogges etta. Där stod Leonida. 

– ”Jag älskar dig”, sa hon. Jag blev skiträdd. Jag var verkligen inte i älskamood. ”Okej, jag älskar dig också.” ”Jag är gravid”, sa hon. Va? Jag hade inte en krona, bodde i en sunkig etta och hade kommit ut från kåken. Alltså, man satsar inte på en sådan som mig. Jag började nästan gråta. ”Wow! Ska jag bli pappa!” Då blev vi ihop på riktigt. 

Dogge gråter. De flyttade ihop, men han vantrivdes i stan och ville tillbaka till Alby. Han berättade om hur han satt på en mur som liten och pekade på radhuset på Albyberget. ”Där ska jag bo när jag blir stor.” 

Dogge med pitbullen Bobito.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Nu var Dogges drömhus till salu och Leonida bytte sin lägenhet på Södermalm mot radhuset på tre våningar och tio rum i Alby. 

Här i vardagsrummet gifte de sig. I sovrummet födde Leonida barn 2001. Mitt i natten hörde han hur hon ropade: ”Den kommer nu!” Han fick upp den låsta badrumsdörren med en skruvmejsel och bar in Leonida till sängen. 

– Vi höll handen. Ett, två, tre! Så krystade hon. Då bara flyger min dotter ut, med navelsträng och allt. Allting går på 16 sekunder. Leonida svimmar av och bebisen andas inte. Jag slår henne i ryggen. Sedan slår jag hårdare. Paff! Den blå bebisen blir rosa och börjar andas. 

Det var hemskt, ett stort sår i min själ. Bara jag pratar om det blir jag ledsen.

När ambulansen körde in på förlossningen applåderade alla barnmorskorna. 

– Vi hade ett fantastiskt år och skulle skaffa sex barn. 

Dogge var ute och spelade, då Leonida sa att han måste komma hem. Hon hade lungcancer. Cancern upptäcktes när bebisen inte ville dricka bröstmjölken, som var sur. Metastaser hade spritt sig i hela kroppen och Leonida hade två månader kvar att leva. 

Den tiden är som ett töcken. Dogge var på en spelning i Göteborg, när de ringde och sa att han måste komma och ta farväl. 

– Så kom vi in, jag och min dotter, som skulle säga hejdå till sin mamma. Sedan dog Leonida. Flickan var två och ett halvt år. Det var hemskt, ett stort sår i min själ. Bara jag pratar om det blir jag ledsen. 

Dogge tystnar. 

I tre år levde han med neddragna persienner, sa nej till alla jobb, slutade i Latin Kings och drog ut telefonjacket. 

– Varje dag när jag körde Yeyo till dagis lyssnade jag på salsamusik och grät. Efter hämtningen grät jag också. Till slut sa min dotter: ”Pappa, först är man ledsen. Sedan blir man glad.” Då väcktes något i mig. Jag måste kämpa för hennes skull. 

Flickvännen drabbades av missfall

Dogges pappa, som skilt sig, flyttade in och bytte ut sonens romflaskor mot färskpressad juice. Dogge började komma tillbaka. Han skrev soloalbumet Superclásico och gjorde reklam för Elgiganten. 

– Det tog tolv år innan jag kunde säga att jag är lycklig igen. Jag har gått vidare, men sorgen finns alltid där. Jag har ändrat så lite jag kan i huset. Det är något sjukligt i det, men det är vår plätt på jorden. 

Efter hustruns död hade Dogge en ny relation. Hon blev gravid, men flickan dog i samband med födseln. 

– Min själ bara skrek. Efter det blev jag inte mig själv. Vi hade redan planerat dopfest. I stället fick jag bära min dotter i en liten kista på hennes begravning. 

Tårarna rinner när Dogge berättar. 

De fick sedan en dotter till, Angelica, 10, som bor hos sin mamma i dag. Dogge har också barnen Milady, 9, och Frankie, 8, med en annan kvinna. 

Framöver är hans dröm att stadga sig och förhoppningsvis få två barn till med nuvarande flickvännen. 

– Jag vill ha någon som kommer att älska mig livet ut, med fel och brister. Jag krigar för att försöka laga mig till en kärnfamilj.