Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>HÄLSA

Publicerad 10 feb 2015 16:07

Bobby Ljunggren: Det är en skam att vara i ett sådant beroende

Räddning. Musiken blev en räddning när livet var svårt för Bobby Ljunggren. Men samtidigt erkänner han sig vara arbetsarkoman. "När jag börjar finns ingen gräns - jag jobbar tills jag är klar".

Räddning. Musiken blev en räddning när livet var svårt för Bobby Ljunggren. Men samtidigt erkänner han sig vara arbetsarkoman. "När jag börjar finns ingen gräns - jag jobbar tills jag är klar".

1/11

Foto: Cornelia Nordström

Mår bra i dag. Bobby Ljunggren frågar sig själv ett par gånger i veckan hur han mår: "Och är det något som gnager tar jag tag i eländet direkt."

Mår bra i dag. Bobby Ljunggren frågar sig själv ett par gånger i veckan hur han mår: "Och är det något som gnager tar jag tag i eländet direkt."

2/11

Foto: Cornelia Nordström

Linda Grahn, Söndags redaktör, med Bobby Ljunggren.

Linda Grahn, Söndags redaktör, med Bobby Ljunggren.

3/11

Foto: Helén Karlsson

Årets bidrag. Bobby Ljunggren ligger bakom Andreas Johnsons låt "Living to die" i årets Mello.

Årets bidrag. Bobby Ljunggren ligger bakom Andreas Johnsons låt "Living to die" i årets Mello.

4/11

Foto: Anna-Karin Nilsson

Vinnare. Melodifestivalen 2008 vann Charlotte Perrelli med låten "Hero" - skriven av Bobby Ljunggren.

Vinnare. Melodifestivalen 2008 vann Charlotte Perrelli med låten "Hero" - skriven av Bobby Ljunggren.

5/11

Foto: Sven Lindwall

Stjärnparad.  Carola, en av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

Stjärnparad.  Carola, en av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

6/11

Foto: Sven Lindwall

Shirley Clamp, är några av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

Shirley Clamp, är några av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

7/11

Foto: Sven Lindwall

 Jan Johansen med Bobby Ljunggrens bidrag till Melodifestivalen.

 Jan Johansen med Bobby Ljunggrens bidrag till Melodifestivalen.

8/11

Foto: Cornelia Nordström

 Anna Bergendahl med en av Bobbys låtar.

 Anna Bergendahl med en av Bobbys låtar.

9/11

Foto: Sven Lindwall

Sonja Aldén, några av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

Sonja Aldén, några av alla stjärnor som framfört Bobbys bidrag.

10/11

Foto: Sven Lindwall

 Lena Philipsson, med Bobbys bidrag till Melodifestivalen.

 Lena Philipsson, med Bobbys bidrag till Melodifestivalen.

11/11

Foto: Ingvar Näslund

Han övergavs av sin mor, förödmjukades av sina fosterföräldrar och fastnade i tablettmissbruk i vuxen ålder så pass att han höll på att dö.

-Skammen är den största fienden, säger Sveriges meste låtskrivare, Bobby Ljunggren, som fann sin räddning i musiken.

Här berättar han om sitt liv.

Han är känd som Melodifestivalens meste låtskrivare med 45 bidrag i sin portfölj. Bobby Ljunggren har snickrat ihop hits till bland annat Carola, Alcazar, Charlotte Perrelli, Jan Johansen, Jill Johnson och Anna Bergendahl och tillsammans med Lasse Holm är han ensam om att ha prickat in fem vinnare.

Men i boken "I skuggan av rampljuset" berättar han om kampen mot ett tablettmissbruk som var nära att ta livet av honom och ärren från en hård barndom som fosterbarn där han ständigt hotades med stryk av en grov käpp, luggades och örfilades. Han låstes in i mörka källarutrymmen och förödmjukades genom att tvingas springa naken på tomten fullt synlig för grannar, äta potatisskal och dricka sur mjölk, bära andras slitna kläder och varje dag tvätta sig naken i en balja med kallt vatten.

 

Samtidigt levde hans grekiska mamma lyxliv i en 200 kvadratmeter stor våning på Götgatan i Stockholm tillsammans med sin nye man. Bobby var bara välkommen under helgerna. Ändå vägrade han att flytta dit när hans nye styvfar Åke Ljunggren, som senare skulle adoptera honom, erbjöd ett eget rum för gott. Det handlade inte bara om att överge sina kompisar.

- Eftersom jag började överleva hos mina styvföräldrar byggde jag min värld där, säger han. Jag hittade ljusglimtarna, och de blev så viktiga för mig att tanken på att någon skulle ta mig därifrån blev omöjlig. Sätter du en unge i helvetet och ungen börjar överleva där så är det den världen han lever i.

 

Vi sitter vid Bobbys stora köksbord i den rymliga gula tvåvåningsvillan i Enskede i Stockholm som rymmer både studio och stor veranda för sommarens middagar och fester.

Bobby placerades i fosterhem när han var fyra år. Mamma Hara hade skilt sig från hans pappa Herbert efter 15 år och klarade inte av att försörja ett barn och arbeta samtidigt.

- Jag tror inte jag berättade så mycket för henne om vad som föregick. Det tog många år att förstå att min relation till min mor inte bara var komplicerad - i och med att jag fick åka hem till henne och Åke på helgerna lämnade hon mig inte bara en gång, utan sveket pågick hela tiden. Det gjorde att jag inte pratade med henne om mitt liv. Ilskan var så stor över det ständiga "kom in här i värmen!" - och sedan ut igen! De skulle aldrig ha frågat mig, ett barn, utan bara hämtat hem mig.

 

Trots att han, och de båda andra pojkarna som bodde i samma hem, behandlades så illa av fosterföräldrarna har han aldrig hyst någon större ilska mot dem.

- Jag var mycket argare på min mamma!

Det var först i 20-årsåldern, när han drabbades av en kris med sömnlöshet och depression, som barndomsminnena började komma ikapp Bobby.

- Då började jag på riktigt inse att min uppväxt inte var normal. Jag hade skyddat och dolt den, till och med för mig själv, men då började jag inse att den inte var okej. Men inte ens då förstod jag att det bara handlade om pengar för mina fosterföräldrar - att det var därför vi bara fick ha gamla, slitna kläder och fick äta potatisskal och de åt potatisarna.

När han var på rehab i Skottland 2012 för sitt tablettmissbruk kom övergivenhetskänslorna från barndomen tillbaka.

- Tolvstegsmetoden, som det här var, innebär bland annat att man ska berätta om sig själv och sitt missbruk. Jag var inte i fysisk kondition att ta ens ett halvt steg, men när jag blev tillräckligt stark började jag skriva om min uppväxt och de starka känslorna kring att jag blev övergiven. Det blev väldigt tydligt att min barndom påverkat mig på många olika sätt - jag stod vid avgrundens brant där.

 

När Bobby kom till kliniken i Skottland hade han inte sovit på 48 timmar och var stressad. Inom loppet av sju timmar hade han fått fyra svåra krampanfall av abstinens, så kallade Grand mal, som var nära att ta livet av honom. När allt blev svart för honom dök minnet av ett källarhål han blivit instängd i av sin fostermor upp och hotade att sluka honom.

- Den där jävla källarhålan, som jag kanske bara varit i en gång, har satt sig, säger han. Det är totalt mörker. Du ser ingenting. Vet inte var du befinner dig. Den känslan dök upp så starkt där borta... Jag trodde jag hade lagt locket på efter min kris i 20-årsåldern. Att jag var färdig med min barndom.

 

Bobbys tablettmissbruk började långt tidigare då han hälsade på sin mamma Hara i Aten, dit hon flyttat för att få sin grekiska pension. Efter att skällande och ylande hundar hållit honom vaken två nätter frågade han sin mor om hon hade något som kunde få honom att sova. Han fick Lexotanil, ett lugnande medel som kunde köpas receptfritt i Aten, och kunde för första gången på länge sova en hel natt. Efter att ha ätit tabletterna lite då och då, när han behövde det, märkte Bobby att han var beroende, och trappade ner med en ny typ av tabletter, Stilnoct.

- Sedan höll jag upp i 7-8 år, tog någon enstaka då och då. Men när livet började spinna på fullt varv igen var jag fast på Stilnoct. Då hade man upptäckt att de var starkt vanebildande - det visste ingen när jag fick dem första gången. Jag försökte sluta själv under ett år, men det blev bara ännu jävligare. Jag trappade ner för fort, mådde fruktansvärt dåligt och var tvungen att öka dosen ännu mer - till slut insåg jag att det här klarar jag inte själv.

 

Vid det laget gick han aldrig ut utan att ha en halv tablett i fickan. Hans fru Maria såg att han blivit håglös, men trodde att det berodde på att han drack för mycket. Tabletterna var Bobbys hemlighet.

- Det är en skam att vara i ett sådant beroende, säger han. Och i mitt fall var det dessutom andra gången - det är tungt att erkänna. Maria visste att jag tog sömntabletter, men inte hur många eller hur ofta. Skammen är den största fienden. Det är den som får oss att sluta oss i stället för att söka hjälp och prata. När jag var på rehab i Skottland jobbade min hjärna mest med hur jag skulle kunna täcka över allt det här när jag kom hem...? Men när jag rest mig och kommit ut insåg jag att jag skämts klart. Jag har gjort fel, jag har fått betala, jag höll på att kola - nu reser jag mig! Skammen är över!

Ändå var det nära att också äktenskapet med Maria var över.

- Jag hade inte sagt något till henne, inte ens på telefon från Skottland. Det är klart att det var ett jättesvek. När jag var i Skottland handlade det egentligen bara om att överleva - skärvorna får du ta hand om sedan. I och med att jag överlevt kände jag att inget spelade någon roll - nu får du stå för vad du ställt till med och ta konsekvenserna. Jag var beredd på skilsmässa när jag berättade allt, men samtidigt var det enda vägen framåt. Jag hade blivit galen om jag inte hade fått säga sanningen. Hela den här händelsen var ett så stort trauma att det blivit förödande att inte få prata om det efteråt.

 

Jag behövde bli förlåten och kunna börja om.

I Skottland skrev han "en sorts dagbok". I den står bland annat: "jag har insett att jag inte bara missbrukar sömntabletter, jag missbrukar allt - sms, dataspel, internet...Dessutom är jag arbetsnarkoman."

Ett litet leende kryper fram.

- Fast nu för tiden har jag lärt mig att inte jobba med musik efter nio på kvällen. Jag bryter... sätter jag mig och börjar spela klockan elva är det kört! Då ryker den natten - och den nattsömnen... Det som är centralt för mitt liv i dag är mitt välmående. Mår jag bra fungerar allt. Då finns jag till för familjen, för mina vänner; då gör jag ett bra jobb.

Hans bidrag till årets Melodifestival, låten "Living to die" med Andreas Johnson är speciell.

- Den betyder någonting för mig. Jag kom med idén till texten. Låten bara dök upp framför mina ögon, utan att jag kunde styra den. Jag trodde nog jag var odödlig, men nu har jag insett att vi alla ska dö - men man kan fylla tiden fram till dess med något värdefullt.