<p>Mår bra nu. Numera håller sig den värsta ångesten på mattan – då och då med hjälp av en betablockerare.</p>
1 av 7: <p>Mår bra nu. Numera håller sig den värsta ångesten på mattan – då och då med hjälp av en betablockerare.</p> Foto: Cornelia Nordström
<p>"Ladykillers". Pjäsen har premiär 16 september på Oscarsteatern i Stockholm.</p>
2 av 7: <p>"Ladykillers". Pjäsen har premiär 16 september på Oscarsteatern i Stockholm.</p> Foto: Mats Bäcker
<p>Sommarledig. Det blir semester med ungarna och sen komedi framåt hösten.</p>
3 av 7: <p>Sommarledig. Det blir semester med ungarna och sen komedi framåt hösten.</p> Foto: Cornelia Nordström
<p>Leif chockade hela Sverige när han berättade om sin barndom i "Stjärnorna på Slottet".</p>
4 av 7: <p>Leif chockade hela Sverige när han berättade om sin barndom i "Stjärnorna på Slottet".</p> Foto: Stefan Lindblom
<p>Trivsamt. Hos familjen Andrée &amp; Artin råder trivsam, bohemisk ordning.</p>
5 av 7: <p>Trivsamt. Hos familjen Andrée &amp; Artin råder trivsam, bohemisk ordning.</p> Foto: Cornelia Nordström
<p>Söderbo. Sedan länge bor Leif med familjen på Södermalm i Stockholm.</p>
6 av 7: <p>Söderbo. Sedan länge bor Leif med familjen på Södermalm i Stockholm.</p> Foto: Cornelia Nordström
<p>Hemmets lugna vrå... Leif har tvillingsönerna Victor och Stellan, 11, med hustrun Sophia. Sen tidigare förhållande har han också två tvillingdöttrar på 29 år.</p>
7 av 7: <p>Hemmets lugna vrå... Leif har tvillingsönerna Victor och Stellan, 11, med hustrun Sophia. Sen tidigare förhållande har han också två tvillingdöttrar på 29 år.</p> Foto: Cornelia Nordström

"Att gå i terapi är det bästa jag har gjort!"

Norén ena gången och komedi nästa – Leif Andrée, 57, tackade ja direkt då han fick frågan om pjäsen "Ladykillers" som sätts upp på Oscarsteatern i höst.

Men i sommar är han helt ledig – då blir det skärgårdsliv med sönerna.

Året är 2001.

Leif Andrée är på väg hem.

Plötsligt börjar hela gatan gunga. Han vacklar till och blir tvungen att stöda sig mot den grovt putsade väggen. Han ser hur gatan ställer sig på kant samtidigt som han känner hur hans hand glider längs väggen, skinnet flagnar och blodet sipprar fram. Till slut förstår han att han ligger på trottoaren, blödande.

En gammal tant hjälper honom upp. Han tar sig hem och lägger bandage om handen. Nästa dag bestämmer han sig för att ha handske.

– Fattar du hur sjuk man är då, säger Leif och skrattar. Jag tar på mig en handske på ena handen ifall jag skulle ramla ihop igen.

Det var inte hans första attack av panikångest.

– Det finns vissa ställen – en gång utanför vår port slog det mig som en blixt från klar himmel – nästa steg du tar dör du! Jag frös mitt i steget. Och fortfarande finns det en passage på plan 9 på Stadsteatern jag undviker.

Till slut bröt han samman och började gråta okontrollerat när en sekreterare på teatern frågade honom hur han mådde. Han sjukskrevs åtta månader och började gå i terapi.

– Det är det bästa jag gjort! Jag gick i fyra år och blev en bättre människa efter det. Jag hade jobbat fruktansvärt mycket – förutom sommaren tror jag att jag var ledig fem dagar under 2002. Jag hade inget stopp. En dag gjorde jag fem olika jobb... min fru höll på att bli galen på mig för att jag tackade ja till allt.

 

LÄS OCKSÅ: Allt du behöver veta om panikångest

 

2003 kunde han få panikångestattacker mitt under en föreställning.

– Det var fruktansvärt. Än i dag finns det ett parti under "En folkefiende" på kanske en minut där jag drabbas av panikångest varje kväll, jag vet inte vad det beror på något som sägs, en lukt, en förnimmelse av något slag.

Nu tar han betablockerare som dämpar ångesten.

– Jag behöver nästan aldrig ta dem, men jag måste ha dem i fickan – som en trygghet.

I höst spelar han "Ladykillers" på Oscars, men då tvivlar jag på att det behövs några betablockerare. Pjäsen bygger på den klassiska, svarta, 50-talskomedin med Alec Guinness och Peter Sellers. Det är ett sant stjärngäng som ska återskapa historien om gangsterligan som inte klarar av att mörda sin värdinna när hon inser att stråkkvartetten hon hyrt ut till har helt andra planer. Förutom Leif kommer Suzanne Reuter, Jonas Karlsson, Johan Rheborg, Jacob Nordenson och Shebly Niavarani se till att skrattmusklerna hålls i trim.

– Jag har jobbat med alla utom Johan Rheborg, men när vi träffades var det som om vi känt varandra hela livet. Jacob och jag gjorde tv-serien "Gynekologen i Askim" ihop och Shebly och jag spelade ihop i "Djungelboken" på Stadsteatern, Jonas och jag har gjort massor ihop, och han gjorde sin scenskolepraktik på Galeasen 1997. Suzanne har jag jobbat med i "Svensson Svensson" och "Sugar".

Leif har sett filmen "Ladykillers" med Tom Hanks i huvudrollen.

– För en jäkla massa år sedan! Jag kommer ihåg att jag tyckte den var rolig! Jag funderade på att gräva fram den och titta på den igen, men sedan tänkte jag, nä, jag ska nog inte det – då blir jag alldeles för färgad av hur min figur gjordes i filmen. Det är bättre att jag fixar min egen Knocken, som jag heter...

 

Han smuttar på kaffet som fru Sophia serverat på deras mysiga Söder-bakgård. Hon är chef för Teater Galeasen, Leifs enda teaterskola, men det var inte där de träffades.

– Det var på Riche... den 1 februari 1992, säger Leif, som har ett skrämmande exakt minne för tider och datum. Jo, det blir mycket teatersnack hemma, även om vi försöker låta bli. Mina döttrar döpte teatern till Gale-knasen när de var små och tittade på repetitionerna.

– Fast jag tycker det är kul att spela privatteater. Det är annorlunda med kort repetitionstid eftersom det är mycket pengar inblandat. Men det är bra att dimpa ner där lite då och då för att behålla en viss bredd i sitt spel. Att spela Norén ena gången och en komedi nästa. Jag tackade ja på stående fot – så fort jag hörde att Suzanne, Jonas och Johan skulle vara med.

I dag har Leifs tvillingdöttrar fått sällskap av tvillingsönerna Victor och Stellan.

– De var efterlängtade, de här två klimparna, säger Leif. Vi försökte få barn i många år och kämpade på – och till slut kom de!

 

Han tycker inte att han varit en särskilt bra pappa.

– Jag har försummat grabbarna också. Jag har hela tiden dåligt samvete för barnen. När mina döttrar föddes hade vi Galeasen-premiär på "Baal" den 21 februari och de föddes i mars.

Det blev sådan genomslagskraft med den pjäsen, vi jobbade så jäkla mycket och eftersom jag var den första i ensemblen som fick barn och vi jobbade 12-timmarsdagar så var jag inte mycket hemma. För att få in pengar jobbade jag dessutom extra på en vårdinrättning på helger och nätter.

Han lyser upp.

– Men när jag väl var ledig var jag med mina barn! När de var fyra år skilde vi oss och jag fick delad vårdnad – de tiderna var heliga! Ibland gick de inte på dagis på en hel vecka utan vi gjorde saker ihop i stället. Den här gången tog jag faktiskt pappaledigt när grabbarna var 1,5 år – vabbade – och nu i sommar är jag helt ledig – då är jag med dem i skärgården.

 

2013 lyckades Leif chocka hela Sverige när han berättade om sin barndom i "Stjärnorna på Slottet".

– Jag fattade ingenting – vadå chockade?! Det var min verklighet. Och det var ändå lightversionen – det fanns värre saker att berätta som de klippte bort. De tyckte det var för starkt, men det man upplever som barn är ju verkligheten. Det är klart att jag fattade att allt inte stod rätt till – med min styvfar framför allt.

Kortfattat ser Leifs barndom ut så här: Hans mamma träffade Rune Andrée och fick sonen Lars. Efter att han fötts gled de isär och hon träffade Leifs far som hon gifte sig med. När Leif fötts skilde de sig och hon gick tillbaka till Rune, som Leif ser som sin pappa. Med honom fick hon barnen Stefan och Thomas.

– Jag är ett mellanspel, säger Leif. Rune var som min pappa och han älskade mig. Åren mellan tre och tretton hade jag en pappa och det var fint och lugnt hemma. Vi var en typisk arbetarfamilj – bodde sex personer i en tvåa i Aspudden. Mamma var hemmafru och pappa murare. Det var en lycklig tid. Men sedan dog Rune och mamma träffade en ny man. En riktig jävla skithög som förstörde våra liv!

Han misshandlade både fru och barn och till slut fick storebror Lasse nog och slog en yxa i huvudet på honom. Han överlevde, och Lasse hamnade i fängelse.

– När pappa dog var det så fattigt hemma att vi knappt hade någon mat. Mamma blev djupt deprimerad och jag stal mat i skolan – när det var leverbiff, som ingen tyckte om.

Leif hade börjat simma i Aspudden och visade sig snart vara en talang. När han var 16 lyckades han bli värvad till Sundsvalls Simsällskap och flyttade hemifrån.

– Jag var trött på att ligga med ett baseballträ i sängen, och vara rädd för att min styvfar skulle komma in, säger han. Jag tyckte det var trist när polisen kom och de åkte upp till Södersjukhuset med morsan som var helt blåslagen. Hon förnekade allt, "jag gick in i en dörr". Den mannen förstörde våra liv. Mina småbröder blev fosterhemsplacerade på grund av honom, och mamma blev vräkt! Det var en jävla soppa.

 

I Sundsvall simmade han, var med i punkbandet Pizzoar ("jag hade aldrig hållit i ett par trumpinnar") och ägnade sig åt Sundsvalls teaterverkstad – hans första roll i ett julspel i Aspudden, som slutade med att han kissade på sig ("fast ingen såg det"), hade satt djupa spår. När Leif jobbade på kollo träffade han Lena B Eriksson som undrade om han ville vara med i nya teatergruppen Galeasen.

Galeasen fick snart rykte om sig att vara rena porrklubben. De hade sex på scenen, var nakna...

– Myten, ja, avbryter Leif. Det gick skrönor om att vi bara festade och pippade – till och med kolleger kunde fråga, är det sant att ni har gruppsex? När Richard Günther kom med som konstnärlig ledare 1983 satte det i gång på allvar, okej, sade vi – vi ger varandra tre år och ser vad som händer – resten är teaterhistoria!

Några dagar innan jag träffar Leif har han fått Thalia-priset – teaterns motsvarighet till en Guldbagge.

– När de berättade det bröt jag ihop och började grina. Jag satt på en restaurang och bara grät. Under 45 sekunder var det som att hela mitt liv passerade som en kortfilm framför mig – det var magiskt! Men sedan kom tanken – hur fan ska jag toppa det här?

Leif Allan Andrée

Ålder: 57 år.

Yrke: Skådespelare.

Familj: Hustrun Sophia Artin. Tvillingarna Yrsa och Vilda, 29, från ett tidigare förhållande och tvillingarna Victor och Stellan, 11, med Sophia.

Bor: I lägenhet på Söder och sommarhus i skärgården.

Aktuell: I Stads- teaterns "En folkefiende" och som Knocken i "Lady- killers" på Oscars-teatern i september.

Trivsamt. Hos familjen Andrée & Artin råder trivsam, bohemisk ordning..

Söderbo. Sedan länge bor Leif med familjen på Södermalm i Stockholm.

Leif om...

...revansch:

"Visst handlar det om revansch - så in i helvete (skratt)! Jag glömmer aldrig mitt ursprung! Jag är fortfarande socialist av ideologiska skäl, jag värnar om de utsatta, jag åker ut och pratar i skolorna gratis... jag tycker det är lite payback-time."

..."Stjärnorna på Slottet":

"Nästan hela den här branschen kommer från överklassen eller medelklassen - det är väldigt få trash-ungar! Det var därför jag tackade ja till "Stjärnorna på Slottet". Jag ville vara med för att visa att man kan lyckas fast man kommer från andra förhållanden - det behöver inte gå åt helvete! Jag tackar gud och mig själv varje morgon!"

...kollo:

"Det är fortfarande det bästa och roligaste jobb jag haft. Jag jobbade på kollo i 13 somrar! Helt fantastiskt! 40 ungar från Tensta och Rinkeby - bara värstingar! Jag älskade det jobbet!"

...punk:

"Jag lyssnar på Sex Pistols Anarchy In the UK på högsta volym en kvart innan varje föreställning. Sedan går jag in och tänker FUCK IT FUCK IT!"

..."Kaninmannen":

"Det var mitt konstnärliga genombrott. Alla sade att jag skulle få en Guldbagge, men det blev Börje Ahlstedt, som spelade min pappa, i stället... mitt folkliga genombrott var i Pelle Svanslös. Efter den rollen fick jag andra, snällare roller."

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!