Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 25 apr 2014 10:46

Frerot om sin sjukdom – "Trodde det var slut"

TV4-journalisten Elisabet Frerot.

TV4-journalisten Elisabet Frerot.

Foto: Foto. Daniel Ohlsson/Tv4

Länge höll TV4-journalisten Elisabet Frerot, 49, sin ms hemlig.

Nu berättar hon i "Malou efter tio" om livet med sjukdomen - och om det smärtsamma beskedet hon fick för tretton år sedan.

– Då trodde jag att det var slut, säger Elisabet Frerot till Expressen.se.

Elisabet Frerot, som då var korrespondent i Pars, hade just avslutat rapporteringen kring terrorattacken i New York 2001 när hon började känna sig dålig.

Hon var på väg från Bryssel till Paris när tågpersonalen gav henne en ishink med kall Coca Cola.

– När jag tog emot den brände jag mig på den här burken som var iskall, berättar hon.

Samtidigt kom smärtorna. Utan att förstå det då var det Elisabet Frerots första skov. Med facit i hand kan hon se att tidigare symptom berodde på ms. Men just då trodde hon att det var stressen som kom med jobbet som gjorde att hon var trött och kände smärta i kroppen.

– Först trodde jag att det bara var stress, jag kunde inte förstå att det var en sjukdom. Sedan visade det sig att det var det, säger hon.

"Hade stora planer"

Läkarna var försiktiga i början att berätta vad som skulle hända.

– Jag hade stora planer på att jag skulle klättra i berg och sådant, och de försökte lite försiktigt tala om för mig att det skulle jag nog avvakta lite med för att chanserna kunde försämras, säger Elisabet Frerot.

Genom åren har det visat sig att Elisabets diagnos är en typ av snällare ms. Men första tanken var att "nu är det slut". För Malou von Sivers berättar hon att hon tänkte hoppa ut genom ett fönster från sin lägenhet. Allt hon då kände till om ms var genom medier där främst de med svårast problem framträder.

– Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få barn eller göra någonting. Det var ett stort kryss för alla drömmar och planer man hade i livet. Jag var otroligt deprimerad ett tag, säger Elisabet Frerot.

Hon har sedan det stora skovet i början av 2000-talet endast haft mindre som går att upptäckas på magnetröntgenkameror. De har dock gett kroniska symptom.

– När det gäller symptomen får man hjälp, det finns ju mediciner. Men det svåraste för mig att hantera är det här hotet som hänger över en hela tiden. Man vet att i morgon kan jag vakna upp och vara blind och nästa vecka kanske inte jag kan gå, säger hon.

Till en början sjukskrev sig Elisabet Frerot från arbetet på TV4 och gick ner på deltid.

– Det tog ett par år innan jag kunde hantera det mentalt. Det är lätt att man stänger av och blir helt besatt av sin sjukdom och av hotet att saker kan hända. Det tar ett tag innan man inser att okej, det kanske är så att något händer i morgon. Jag kanske ska använda den här dagen, säger hon nu.

Höll sjukdomen hemlig

Länge höll hon sjukdomen hemlig för att inte förlora de stora uppdragen på jobbet.

– Jag berättade för min närmsta chef och mina närmaste. Sedan har jag försökt göra allt för att ingen ska prata om att jag har ms i många år. Det har nog mycket att göra med att man inte vill bli en sjukdom på två ben. Man vill bli sedd för den professionella människa man är. Jag var helt enkelt rädd att jag inte skulle få några bra uppdrag, säger Elisabet Frerot.

Men i sdag ser livet annorlunda ut.

Elisabet har precis tagit ett nytt korrespondentuppdrag och har nu två barn tillsammans med sin make. Nu vill hon berätta sin historia för att kanske kunna ge lite hopp till andra som får diagnosen.

– Nu när det har gått så bra så känner jag att det kanske är dags att folk som jag som också pratar om diagnosen. I och med att den är så tabubelagd. Ms är inget man pratar om, det är många som mörkar sin sjukdom precis som jag gjort. Kanske ville jag ge lite hopp till de som får sjukdomen i dag. Det kan gå åt pepparn, men man kan också ha ett ganska normalt liv. Det var fegt av mig att mörka, nu känner jag mig redo att prata om det, säger Elisabet Frerot.