Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 24 okt 2012 09:44

De har alla valt att gå emot relationsnormen

Mikael och Åsa Jakobsson, båda 43.<br>Gör: Båda driver egna företag. Mikael i personlig utveckling för företagsledare, Åsa driver smartamaten.se, en prenumerationstjänst för personer som vill äta hälsosamt. <br>Bor: Mikael bor i Umeå och Åsa i Täby utanför Stockholm<br>Familj: Mikael har tre barn som är 5, 8 och 11 år. Åsa har två barn som är 9 och 11 år. <br>Därför går de emot relationsnormen: De är särbos sedan de blev ihop för fem år sedan.

Mikael och Åsa Jakobsson, båda 43.
Gör: Båda driver egna företag. Mikael i personlig utveckling för företagsledare, Åsa driver smartamaten.se, en prenumerationstjänst för personer som vill äta hälsosamt.
Bor: Mikael bor i Umeå och Åsa i Täby utanför Stockholm
Familj: Mikael har tre barn som är 5, 8 och 11 år. Åsa har två barn som är 9 och 11 år.
Därför går de emot relationsnormen: De är särbos sedan de blev ihop för fem år sedan.

1/3

Foto: Jörgen Hildebrandt

Namn: Maria Kedvall, 52.<br>Gör: Taxiförare, parti-politiskt aktiv i Vänster-partiet, ordförande i Polyföreningen.<br>Bor: Stockholm.<br>Familj: Två vuxna döttrar, varav en bor med Maria.<br>Därför går hon emot relationsnormen: Är polyamorös och relationsanarkist. Vill inte leva i ett monogamt förhållande eller använda benämningar som &quot;pojkvän&quot; eller &quot;partner&quot; på personer som hon dejtar.

Namn: Maria Kedvall, 52.
Gör: Taxiförare, parti-politiskt aktiv i Vänster-partiet, ordförande i Polyföreningen.
Bor: Stockholm.
Familj: Två vuxna döttrar, varav en bor med Maria.
Därför går hon emot relationsnormen: Är polyamorös och relationsanarkist. Vill inte leva i ett monogamt förhållande eller använda benämningar som "pojkvän" eller "partner" på personer som hon dejtar.

2/3

Foto: Sara Ringström

Namn: Jenny och Stefan Pedersen.<br>Ålder: 33 och 35.<br>Gör: Jenny är säljare på ett charterföretag och Stefan är handledare och tågvärd inom pendeltågstrafiken i Stockholm.<br>Bor: Aspudden i Stockholm.<br>Familj: Varandra och föräldrar samt syskon.<br>Därför går de emot relationsnormen: De vill inte skaffa barn.<br>

Namn: Jenny och Stefan Pedersen.
Ålder: 33 och 35.
Gör: Jenny är säljare på ett charterföretag och Stefan är handledare och tågvärd inom pendeltågstrafiken i Stockholm.
Bor: Aspudden i Stockholm.
Familj: Varandra och föräldrar samt syskon.
Därför går de emot relationsnormen: De vill inte skaffa barn.

3/3

Foto: Sara Ringström

Han bor i Umeå. Hon i Stockholm.

Åsa och Mikael har valt att satsa på sin kärlek trots att de inte kan dela en vardag.

- Vi tar hand om vår relation på ett sätt som vi inte annars skulle göra, säger Mikael Jakobsson, 43.

Man blir kär, flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn

- eller? Söndag har träffat fem personer som har valt en annan väg. Åsa och Mikael är ett par, men bor i helt olika delar av landet, Jenny och Stefan har valt bort barn och Maria är kär i flera personer samtidigt.

Både Mikael och Åsa, 43, hade förhållanden och familjeliv som tuffade på när de möttes via ett arbetsprojekt för några år sedan. De var inte alls beredda på att mötet fullständigt skulle välta omkull deras liv. Efter många jobbresor ihop kom de varandra allt närmare och de arbetsrelaterade diskussionerna ersattes snart av långa, personliga samtal.

- Vi pratade mycket om värderingar, vad som är viktigt i livet. Långsamt började vi måla upp en gemensam bild av den perfekta relationen. Vi såg framför oss en relation där man växer ihop, inte isär. En relation där man aktivt utvecklas tillsammans och där båda anstränger sig för att gå åt samma håll, säger Mikael.

De var till en början övertygade om att deras dåvarande relationer fungerade tillräckligt bra, men diskussionerna om livet fick något nytt att bubbla inom dem.

- Just då hade jag inga drömmar kvar, det fanns inte utrymme för det i mitt liv. Men med Mikael var det fritt fram att drömma igen. Han väckte något i mig som jag inte visste fanns kvar, säger Åsa.

Det fanns bara en liten hake: Åsa bodde i Stockholm och Mikael i Umeå. Trots det logistiska besväret bestämde de sig för att satsa på kärleken. Varannan vecka skulle de vara med sina barn och varannan vecka skulle de flyga de 65 milen för att återse varandra.

- Det gick fort att komma till det upplägget, men enkelt var det inte. Jobbigast är de enorma växlingarna. Ena dagen är vi barnfria. Nästa dag är det barnhelg och då reser Åsa med sina barn till mig eller tvärtom och vi blir en storfamilj med sju personer. På söndagen skiljs vi åt igen och blir ensamstående föräldrar i våra respektive städer. Det tog ett tag innan vi vande oss vid att så plötsligt ändra fokus och gå in i nya roller, säger Mikael.

Varje vardagkväll då de inte kan ses fysiskt ser de till att prata och dricka te ihop genom Skype. Deras tedejter är viktiga. Åsa och Mikael sätter kommunikation och kontakt högt upp på prioriteringslistan. För att få det nya livet att fungera har de därför blivit egna företagare för att själva kunna styra sina arbetstider. Det gör att de kan umgås maximalt med varandra under de barnfria veckorna. Personer i deras närhet var först skeptiska till att de skulle få förhållandet att fungera trots avståndet, men nu är det många som gör hatten av för Åsa och Mikael.

- Folk säger först "Gud, vad jobbigt det verkar" och sedan "Men ni är ju fortfarande kära!". Det har att göra med att vi har varit väldigt beslutsamma med att satsa på vår relation. Vi pratar nog mer med varandra än några andra par vi känner. Många av våra vänner vänder sig faktiskt till oss för relationsråd, säger Åsa.

Finns det fördelar med att leva isär?

- I den här situationen måste vi kommunicera mycket, vad vill vi härnäst? Hur ska vi komma dit? Vi tar hand om vår relation på ett sätt som vi inte annars skulle göra. Vi tar inte heller något för givet och fastnar inte i roller. När vi ses delar vi på allt ansvar i hemmet och det uppskattas jättemycket av båda. Om Åsa till exempel diskar i mitt hem får det ett värde som det nog inte skulle ha annars. Under veckorna då vi inte ses utvecklas vi som individer. När jag är själv med mina barn har jag fullständigt ansvar och kommer oerhört nära dem, på ett helt annat sätt än om jag hade levt i en kärnfamilj, säger Mikael.

Åsa håller med.

- Det är skönt att slippa de fasta rollerna, "jag byter alltid däck och du klipper alltid gräset", typ. Jag och Mikael får otroligt mysiga dagar och kvällar tillsammans när det bara är vi två, och jag och barnen kommer varandra väldigt nära när det bara är vi som får rå om varandra. På det här sättet känner jag hela tiden en oerhörd tacksamhet för att Mikael finns i mitt liv. Jag älskar att vara kär och njuter av det varje dag, säger hon.

 

Maria Kedvall, 52, är polyamorös:
"På det här viset behöver man inte välja bort någon"

När Maria ser tillbaka på sitt liv inser hon att hon nog aldrig passat för monogama relationer. Redan som tonåring stod hon som ett frågetecken när hon råkat såra någon genom att kyssa någon annan. Hon blev kär i flera personer samtidigt och trivdes bäst då hon dejtade olika killar på samma gång. Men de gängse normerna sa något annat, nämligen att drömprinsen fanns där någonstans och skulle sopa banan med alla and-ra när han väl dök upp. Maria träffade sina döttrars pappa när hon bara var 21 och lät sig svepas med. De flyttade ihop snabbt och sedan rullade det på med två barn, villa och Volvo. Men snart började allt det där som borde kännas tryggt och stadgat att krypa sig på som en obehagskänsla.
– Ofta kände jag att jag inte passade in i den där...rutan. Den färdiga rollbeskrivningen som jag fått för att jag var någons sambo, för att vi hade hus, bil och lån ihop. Plötsligt befann jag mig i en situation där jag inte kunde fatta egna beslut utan att någon annan hade "vetorätt", säger Maria Kedvall.
Hon började få en pockande längtan efter ett eget och rikt umgänge och ville komma bort från kraven på att ständigt umgås som par med andra människor. Samtidigt knakade förhållandet och vardagstristessen tog över alltmer. Som 36-åring var hon åter ute på singelmarknaden. Separationen var upprivande och Maria passade på att också byta jobb och flytta till en annan stadsdel. Att gå in i en ny relation var inget hon törstade efter. Men omgivningen pepprade henne med ramsor som "Du kommer snart hitta någon ny som du vill leva med".
– Det har jag fått höra så många gånger, att den rätte finns där ute och när jag hittar honom kommer jag inte vilja leva med någon annan. Men när jag tänker på under vilka perioder som jag har fått vara mig själv fullt ut har det inte varit i mina samborelationer. Då har jag anpassat mig mer än jag egentligen har velat, säger hon.
Kort efter den uppslitande separationen gick hon in i en ny relation, och den här gången gifte hos sig också. Men under äktenskapet började något nytt gro i Maria. Hon engagerade sig politiskt och började i grunden ifrågasätta sina egna val. Efter åtta år blev det skilsmässa och den här gången var Maria bestämd, hon skulle inte gå in i en ny relation. I alla fall inte på det gamla vanliga viset.
– Jag registrerade mig på olika dejtingsajter bara för att hitta vänner och må bra igen. Jag byggde upp ett helt nytt kompisnätverk med relationer av alla slag, säger hon.
I den vevan började det gå upp för Maria att hon var polyamorös och relationsanarkist,
att hon helt enkelt inte passade för monogama förhållanden. Hon gick med i polyheart, ett forum för polyamorösa, och en helt ny värld öppnades för henne. När and-ra människor förstod hennes sätt att tänka om relationer kände Maria att en enorm tyngd släpptes från hennes axlar. Hon beskriver det som att "komma hem".
– För mig finns det ingen vits med att dela upp relationer i kategorier. Jag kallar de jag dejtar för vänner och vill inte sätta några andra etiketter på dem. Andra kan tycka att "det där måste ju vara Marias pojkvän", men med den benämningen kommer också en massa osynliga förväntningar som jag inte vill anpassa mig till. Många tycker att det finns en klar gräns mellan älsklingar och vänner, men för mig är det svårare att sätta den gränsen, säger hon.
Sedan hon skilde sig 2007 har hon haft olika slags relationer. I dag har hon känslor för flera och även sex med olika personer. Det finns några personer som står nära henne "på alla plan". Att hon får stor förståelse för sitt sätt att leva är en förutsättning för att det ska fungera, menar Maria.
Många tror att sexlivet står i fokus för polyamorösa personer. Men Maria menar att några av hennes mest intensiva och känslomässiga relationer inte behöver innehålla någon sexuell attraktion överhuvudtaget. Hennes sätt att tänka inbegriper alla relationer, även arbetskamrater och kompisar.
– Sex är inte det centrala, vi har också andra behov som behöver bli uppfyllda. På det här viset behöver man inte välja bort någon utan olika relationer kan få vara tillräckligt bra som de är, säger hon.
Går det verkligen att vara kär i två personer samtidigt?
– Jag har varit det. Många gånger. Numera umgås jag mest med personer som är öppet flersamma. Bland mina vänner kan jag prata öppet om allt som har med mina relationer att göra utan att behöva förklara. De vet att känslorna kan vara djupa och "på riktigt" för mer än en person i taget, säger hon.

Polyamori och relationsanarki
Att vara polyamorös innebär att ha förmågan att känna romantisk kärlek till mer än en person åt gången. För att vara polyamorös krävs alltså inte en praktik, utan det är mer en beskrivning av en förmåga eller en identitet. Enligt svenska språknämnden innebär polyamori "det att ha flera kärleksrelationer samtidigt". Källa: RFSU
Relationsanarkister gör ingen principiell skillnad på vänskapsrelationer och kärleksrelationer och brukar ofta kalla alla personer de har relationer med för vänner för att betona att innehållet i vänskapen inte bestäms av benämningen.
Källa: Maria Kedvall.

 

Jenny och Stefan väljer bort barn:
"Vi har en familj med oss två – och det räcker"

De blev ett par redan på gymnasiet, förlovade sig efter ett år och gifte sig fyra år senare. Men barn? Där har båda varit överens om att gå tvärtemot normen.
De visste båda mycket tidigt var de stod. Varken Jenny eller Stefan, 35, har någonsin haft någon lockelse till barn. De har fått parera folks nyfikna frågor så länge de kan minnas.
– Tidigare sa vi att vi inte är intresserade för tillfället, men att vi får se "vad som händer framöver". Men trots att tiden har gått och vi har blivit äldre har aldrig det där intresset kommit, säger Jenny.
Båda två är mycket tacksamma för att de tycker och känner likadant. Under åren har de bevittnat hur många par i bekantskapskretsen glidit isär på grund av barnfrågan.
– För oss har barn alltid varit en ickefråga. För många har det hört ihop att gifta sig och att skaffa barn. Vi gifte oss och sedan kände vi inte att vi behövde något mer, säger Stefan.
När de kom upp i 30-årsåldern började de fundera på sterilisering för Stefans räkning.
– Omgivningen reagerade på olika sätt. Många menade att jag kunde ångra mig efteråt, men det har jag inte gjort för en sekund, säger Stefan.
I juli genomfördes ingreppet, sex månader efter det första besöket på vårdcentralen.
Varför är ni så säkra på att ni inte vill ha barn?
– Jag trivs väldigt bra med vårt liv, hur vi bor och vad vi gör på fritiden. Barn förändrar livet och jag har ingen längtan efter en sådan förändring. Vi har en familj med oss två och det räcker, säger Jenny.
– Jag har helt enkelt aldrig haft någon längtan efter att föra mina gener vidare. Jag är inte obekväm med barn, bara väldigt ointresserad, säger Stefan.
De har många gånger fått besvara frågor som "Tänk om ni hittar någon ny som tänker annorlunda?" och "Kommer det inte bli ensamt när ni är gamla?". Stefan har själv arbetat inom äldreomsorgen och sett att barn inte är någon garanti för att slippa ensamhet som gammal. Att de skulle hitta någon ny person att leva med viftar de båda bort. De har länge varit säkra på att de vill leva med just varandra och att det ska ske utan barn. De önskar att deras val kunde accepteras mer av omgivningen. Alltför ofta har de dragits in i diskussioner och fått försvara sitt beslut.
– När människor frågar oss om vi har barn borde det räcka med att säga "nej", ändå känns det som att det förväntas att vi ska förklara oss. Vi frågar aldrig par med barn varför de vill leva med barn, säger Jenny.
Vad gör ni med all den tiden som andra lägger ner på sina barn?
– Vi tycker mycket om att resa. Sedan 2007 har vi en sommarstuga som vi har rustat upp. Vi går också mycket på konserter och sådana saker ihop, säger Jenny.
– Vi har betydligt mer frihet att göra vad vi vill. Barn utesluter inte alltid det, men det blir enklare för oss, säger Stefan. 

 

Av Jessica Forsling