Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 17 jan 2014 13:07

"Dagiset" där vuxna låtsas vara småbarn

Victoria, 21, är en av stamkunderna hos Maxine och Derek. Hon tillbringar mycket tid i parets specialinredda barnkammare.

Victoria, 21, är en av stamkunderna hos Maxine och Derek. Hon tillbringar mycket tid i parets specialinredda barnkammare.

1/5

Foto: Kristofer Sandberg

Derek var tidigare lastbilschaufför, men ägnar sig nu på heltid åt parets verksamhet. Eftersom att han tycker om att snickra har han byggt både spjälsängen och barnstolen själv.

Derek var tidigare lastbilschaufför, men ägnar sig nu på heltid åt parets verksamhet. Eftersom att han tycker om att snickra har han byggt både spjälsängen och barnstolen själv.

2/5

Foto: Kristofer Sandberg

Godnattsaga med Maxine. Stamkunden Victoria vill helst vara i barnkammaren.

Godnattsaga med Maxine. Stamkunden Victoria vill helst vara i barnkammaren.

3/5

Foto: Kristofer Sandberg

4/5

Foto: Kristofer Sandberg

När Victoria förvandlas till bebis kallas hon "Buttercup".

När Victoria förvandlas till bebis kallas hon "Buttercup".

5/5

Foto: Kristofer Sandberg

De kan inte sova utan en godnatt­saga, måste få sina blöjor bytta - och gråter när de vill något. Men de är inte barn - utan vuxna. Söndag har besökt ett "nursery", dagis, för vuxna i England.

Det skulle kunna vara vilket hem som helst på en bostadsgata i en liten ort i nordvästra England. Här löper identiska kedjehus längs med gatan, som de ofta gör i Storbritannien. Runt hörnet ligger områdets lokala pub och hämtmatställen på rad.

På en av uppfarterna bär en kvinna in kassar från bilen i vinterkylan, hon är granne till det gifta paret som nyligen flyttat in i ett av husen. Men varken hon eller de andra som bor här vet vilket liv Maxine och Derek lever.

Deras diskreta affärsverksamhet är inte känd i området. Vad som händer i deras hem när kunderna kommer på besök stannar där.

Paret har dock gått med på att släppa in Söndag i sin barnkammare under en eftermiddag.

Maxine och Derek är två av Storbritanniens entusiaster för fetischen AB, "adult babies". De driver ett så kallat “nursery", dagis, med en fullt inredd barnkammare i sitt hem. Hit kan AB-entusiaster komma för att bli omhändertagna och njuta av en av de kanske mest tabubelagda fetischerna. Den innebär att man lämnar vuxenrollen och stundtals lever och beter sig som en bebis - med blöja, nappflaska, godnattsagor och nattningar i spjälsäng.

 

I Maxine och Dereks relation är det han som är bebisen, även om han också tar hand om vissa av kunderna. Han berättar att han själv upptäckte att han njöt av att bära blöja när han fortfarande var ett barn.

Men det var ingen som fick veta.

- Jag började sätta på mig blöja när jag var sju. Jag kunde inte berätta för mina föräldrar, det var en omöjlighet. Och det fanns ingen annan jag kunde säga något till heller eller fråga vad det var för något. Så jag fortsatte bära blöja i hemlighet och jag tyckte om det. Det fick mig att känna mig trygg och säker, säger han.

Derek behöll intresset för blöjor inom sig genom resten av barndomen och tonåren.

 

Till slut, i början av 80-talet, träffade han Maxine via gemensamma vänner och de hamnade på en dejt. De stämde träff igen och till slut blev de ett par. Hon visste då inte om pojkvännens intresse för blöjor, men fick veta så småningom.

- Jag hjälpte hans mamma i huset där han bodde och hittade en plastbyxa under hans kudde. Så jag frågade när han senast hade kissat på sig. Då bröt han bara ihop och började gråta. Och jag kunde se hur vettskrämd han var, men sedan satt vi bara och pratade och pratade och han förklarade att han inte visste vad det var egentligen utan bara att han tyckte om känslan av att ha blöja på sig, säger Maxine.

Så småningom började Maxine och Derek utforska hans fetisch tillsammans.

Han blev sin flickväns "adult baby".

Hon blev sin pojkväns "mummy".

 

När Söndag besöker Maxine och Derek är en av deras stamkunder på besök.

Victoria, 21, har varit "adult baby" sedan tidiga tonår. Förut bodde hon i södra England men flyttade nyligen norrut för att bo närmare Maxine och Derek. När vi möts är det uppenbart att de känner varandra väl. Det första mötet var annorlunda.

- Jag var nästan på väg att vända när jag kom fram till dörren. Jag blev för rädd. Det var som förbjuden frukt. Och det var något jag hade väntat på att få göra så länge. Det blev bara för mycket, säger Victoria.

Nu är hon allt annat än nervös och tar vant plats i den stora rosa spjälsängen på övervåningen och väntar på att "mummy" och “daddy" ska byta hennes blöja. När hon förvandlas till bebis har hon ett alias - då kallas hon för “Buttercup".

- Du är vår lilla prinsessa, säger Maxine med samma ton som vuxna ofta tilltalar små barn med.

"Buttercup" gnäller och gnyr. Hon verkar inte nöjd med något och kramar sina stora gosedjur hårdare. I rummet sitter klistermärken uppsatta med alla möjliga motiv: olika djur, fjärilar, hjärtan och blåa elefanter. På väggen har de vuxna bebisarna som varit på besök lämnat spår efter sig:

 

"Love mama and dada", står det klottrat med barnslig handstil.

Under tiden Derek byter blöja på den 21-åriga kvinnan i spjälsängen går Maxine i väg till köket för att hämta en nappflaska. Parets hund Sunny tassar in i rummet och stirrar några sekunder mot den vuxna kvinnan i spjälsängen innan han vänder och lägger sig i dörröppningen.

- Du är så söt min lilla flicka, viskar Derek till "Buttercup", som kryper närmare för att få pussas.

Maxine kommer upp från köket med nappflaskan.

- Det är mjölk med honung. Ibland får hon te, berättar hon.

Innan vi lämnar barnkammaren går hon bort till bokhyllan och plockar fram en sagobok.

"Buttercup" får höra att den handlar om en prinsessa. Hon spricker upp i ett stort leende.

Förutom fetischen och affärsverksamheten med vuxendagiset - och att de i stort sett bara umgås med andra "adult babies" - är Maxine och Derek som vilket brittiskt medelålders par som helst.

 

Derek berättar om hur stressigt det har varit att renovera huset.

- Vi är nästan fullbokade så jag hinner inte med någonting, säger han.

Derek säger att han gillar att gå på puben och Maxine åker gärna till en större stad i närheten för att shoppa.

- Vi gör sådant alla par gör. Vi åker på semester, vi tar två veckor varje år då det bara är vi två. Vi går på bio, teater och äter middagar ute. Många tror kanske att bara för att man är intresserad av en sådan här fetisch så handlar allt om det. Men så är det inte. Vi har andra intressen, säger Maxine.

Vilka andra missuppfattningar stöter ni på?

- Eftersom det är en fetisch tror många att det handlar om sex. Men det gör det inte för oss. Vi berättar om det här för att vi vill att folk ska lära sig och få veta vilka vi är. Vi är inte kriminella som är intresserade av barn, det är vi som är barnen. Men det kommer alltid finnas de som har synpunkter och ett bra sätt att försöka få dem att förstå är att berätta, säger Derek.

Han frågar sedan om vi vill att han ska sätta på sig sina favoritkläder och försvinner i väg till sovrummet. När han kommer tillbaka är han klädd i en ljusblå babydress. Den är tvådelad och består av en tajt, luddig tröja och en kort byxa. Motiven kommer från barnprogrammet "Thomas tåget".

- Han har haft den i nästan tjugo år. Och den kostade mer än min bröllopsklänning. Vilken skitstövel han är, säger Maxine och båda börjar skratta.

Berätta för de som inte förstår, vad handlar det här egentligen om?

- Det första jag skulle säga till någon som undrar är "Vad gör du när du kommer hem efter en stressig dag på jobbet? Tar ett glas vin? Ser på en film?". Det är det som det handlar om. Det här är mitt sätt att varva ner. Jag sätter på mig en blöja, min babydress och tar en öl framför tv:n, säger Derek.

En blöja och en öl?

- Javisst. Det är vad många av de som kommer hit gör. De tar på sig blöjan och tar en kopp te här nere vid tv:n eller en öl kanske.

Maxine har skött parets verksamhet på heltid länge, men är egentligen utbildad tårtdesigner. Derek var tidigare lastbilschaufför men har slutat jobba för att ägna sig åt parets verksamhet på heltid.

Berättade du någonsin för kolleger att du var en "adult baby"?

- Jag berättade för några stycken. Dem som jag kände att jag stod nära. De brydde sig inte särskilt mycket, säger Derek.

Hur diskreta måste ni vara med den här livsstilen?

- Vi är väldigt diskreta. Framför allt med dem som kommer hit. Det finns inga bilder på vårt hus på vår hemsida och vi ger aldrig exakt adress. Vi säger bara att vi är i närheten av den här staden och så hämtar vi upp dem. Vi måste vara lite hemliga just för att det är en sådan ovanlig företeelse.

När den brittiska tv-kanalen Channel 4 visade en dokumentär om ämnet 2012 uppgavs i filmen att det fanns mellan 200 000 och en halv miljon människor i Storbritannien och USA som kallar sig för "adult babies". Maxine och Derek nickar instämmande, även om det inte går att veta exakt - men de är överens om att det är fler än många tror. De som kontaktar dem är alla slags människor, från olika bakgrunder och med olika yrken.

- Vi har ganska mycket militärer. Folk från stressiga yrken. En hel del företagsledare och studenter, säger Maxine.

Kommer de oftast härifrån England?

- De kommer från hela världen. USA, ­Irland, England är många ifrån. Det är verkligen från alla möjliga länder.