Behåns historia

Se bildspecial på samtliga behåar som omnämns i artikelserien. Klicka här!

 

 

Redan på 2 500-talet f. Kr. bar de minoiska krigarkvinnorna på ön Kreta i Grekland en sorts behå. 450 f Kr – 285 e. Kr, användes ett behåliknande klädesplagg som bestod av ett brett tygband som lindades runt brösten för att minska bystomfånget. 

 

På 1550-talet införde franske kungens fru, Katarina Di Médici, ett "förbud mot tjocka midjor" vid hovet och lanserar stålkorsetten. 

 

Den första moderna behån konstruerades 1913 av Mary Phelps Jacob, en av New Yorks partypinglor. Mary hade köpt en ny, skir aftonklänning och upptäckte att korsettens valben syntes genom tyget. Hon uppmanade sin kammarjungfru att fästa band på två trekantiga silkesnäsdukar och använde konstruktionen för att skyla sina bröst under den tunna festblåsan. Väninnorna beundrade plagget och beställningarna vällde in. Mary var smart nog att få patent på sin uppfinning. En kort tid därefter sålde hon patentet till Warners för 15 000 dollar. Bara några år senare värderades det till 15 miljoner dollar. 

 

På 1920-talet föreskrev modet ett platt bröstparti och behåarna användes främst för att uppnå detta skönhetsideal. 

 

1928: Entreprenören Ida Rosenthal revolutionerade mot detta plattbröstade ideal, startade företaget Maidenform som introducerade olika kupstorlekar. 

 

Sent 1960-tal: Behån ratas och betraktas som kvinnoförtryckande. Under slutet av 1970-talet blir behån allmänt accepterad igen och ett modeplagg.