Annons
X
EXPRESSEN.SE

Publicerad 4 feb 2018 16:44

Astrid, 48, utnyttjades sexuellt i åtta års tid

1/2

Foto: Lena Dahlström

2/2

Foto: Privat

Astrid Azieb Nilsson, 48, utsattes för övergrepp från åtta års ålder.

Hennes traumatiska uppväxt ledde till att hon utvecklade PTSD.

Nu vill hon hjälpa andra som har fått diagnosen – genom att höja sin röst.

– Jag skämdes i 30 år tills jag fick hjälp, säger hon.

Astrid adopterades från Etiopien som barn. Hon hamnade hos en familj i norra Sverige – och kort därpå utsattes hon för allvarliga övergrepp från personer i sin omgivning som inte var föräldrarna.

– De förgrep sig på mig och killarna trodde att de hade rätt till det, säger hon.

Under nästan åtta års tid stod hon ut med våld och sexuella övergrepp – men höll det hemligt fram till att hon flyttade hemifrån som 16-åring.

– Jag hade känt en fruktansvärd lojalitet och tacksamhet för att någon hade tagit hand om mig som adoptivbarn, men jag skulle också komma att bli utsatt för mobbning i skolan eftersom jag är mörkhyad. Det som skadade mig fysiskt och mentalt var när barn spottade mig i ansiktet, kallade mig "apa" och sa att jag skulle åka hem till mitt land.

Fick diagnosen PTSD – Posttraumatiskt stressyndrom

Länge trodde hon att det hon gick igenom var normalt, trots att något inombords konstant kändes fel. Som om pusslet som föreställde Astrid Azieb Nilsson började förlora en pusselbit i taget.

I 30-årsåldern blev Astrid inlagd på sjukhus i två veckor och hon fick till slut diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom.

– Jag har alltid bitit ihop och försökt gilla läget i hela mitt liv. Jag har aldrig varit bitter eller arg. Men här började min resa på allvar.

"Får hjärnan att tro att man blir utsatt"

Efter otaliga timmar med KBT och andra behandlingar börjar pusselbitarna åter falla på plats. Men symptomen visar sig fortfarande stundvis och Astrid kämpar mycket på egen hand för att bli hel igen.

– Jag har jättemycket mardrömmar. Övergreppen från när jag var barn kan spelas upp för mig. Alla muskler i kroppen fryser till is när man får flashbacks. Det är väldigt smärtsamt, både fysiskt och mentalt. Det tär på en, säger hon.

– Det kan vara en lukt eller något annat som får hjärnan att tro att man blir utsatt.

Nyligen fick Astrid träffa sin biologiska mamma igen – vilket har hjälpt helandeprocessen.

Foto: Privat

Hur har behandlingarna påverkat dig?

– Det har hjälpt mig jättemycket. Jag har vågat göra saker som jag inte vågat innan, utan att känna skuld eller att man är dålig. Jag jobbar också med mig själv genom att stegvis utsätta mig för sociala och vardagliga situationer som för bara något år sedan var en omöjlighet för mig.

 

LÄS ÄVEN: Därför fryser sexoffren till is under övergreppen 

 

Vill hjälpa andra med PTSD

Nu vill Astrid Azieb Nilsson sprida information om diagnosen PTSD och hjälpa andra genom att möjliggöra för fler att berätta sina livshistorier.

– Jag är trött på att barn och vuxna ska känna skuld för något som de inte har kunnat påverka. Det ska inte behöva vara så. Därför vill jag bland annat hjälpa andra som flytt till Sverige, där många sannolikt har PTSD. Men det finns också andra starka livshistorier som behöver berättas och det vill jag hjälpa till med.

Vad har du för råd till anhöriga?

– Var lyhörda. Stör människor, fråga vad man kan göra. Kom ihåg att vi alla är människor, och det vackraste är att kunna vara sårbar.