Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 12 jun 2018 07:09

Arbetsgivare bortser från språkkrav i äldreomsorgen

Flera anställda inom äldreomsorgen vittnar för tidningen Kommunalarbetaren om att personer som borde varit bättre på svenska anställs just på grund av bristen på arbetskraft. Genrebild.

Flera anställda inom äldreomsorgen vittnar för tidningen Kommunalarbetaren om att personer som borde varit bättre på svenska anställs just på grund av bristen på arbetskraft. Genrebild.

Foto: COLOURBOX

Äldreomsorgen skriker efter personal – något som gör att arbetsgivare ser mellan fingrarna och anställer personer som inte kan tillräcklig svenska. 

Det visar Kommunalarbetarens granskning.

– I det stora hela så är det inte ett problem. Men det kan uppstå missförstånd. Kommunikationen brister ibland, säger Lena Ezelius, fackligt förtroendevald för Kommunals största sektion Gullmarsplan.

Bristen på svenskkunskaper hos personal i äldreomsorgen är ”ett riskområde”. Det skriver Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i en rapport i år. Samtidigt skriker sektorn efter arbetskraft – och 67 000 fler behövs fram till år 2026, enligt en beräkning från SKL.

Flera anställda inom äldreomsorgen vittnar för tidningen Kommunalarbetaren om att personer som borde varit bättre på svenska anställs just på grund av bristen på arbetskraft. 

– Jag tror att det är väldigt vanligt förekommande att man anställer personer med för dåliga språkkunskaper, särskilt i vård och omsorg. Det är slitigt, stressigt och dåligt betalt. Det är inte en jättetillströmning av folk som vill jobba, säger Lena Ezelius, fackligt förtroendevald för Kommunals största sektion Gullmarsplan.

Språkkraven skiljer sig också mellan kommunerna. Socialstyrelsen rekommenderar svenska på gymnasienivå, men i Stockholm ligger kravet på motsvarande grundskolans årskurs nio.

 

LÄS ÄVEN: Anna Bäsén: Ett hån mot alla de som far illa i vården 

 

Lena Ezelius, fackligt förtroendevald för Kommunals största sektion Gullmarsplan.

Foto: Privat

”Det är ett problem”

Anita Cronholm, strateg på äldreför­valtningen i Stockholm, menar att de ställer tydliga krav på både privata och kommunala utförare. Trots det visar förvaltningens inspektionsrapporter på klagomål rörande bristande språkkunskaper, enligt KA. 

– Det är ett problem, men vi kan inte göra annat än att ställa krav på våra utförare att personalen ska kunna svenska. Vi gör vad vi kan, men det är inte vi som anställer, säger Cronholm.

Elisabeth Anfolk, ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg i Stockholm.

Foto: Privat / Privat

Men Elisabeth Antfolk, ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg i Stockholm, är skeptisk till att äldreförvaltningen gör tillräckligt.

– Som regionalt fackligt ombud är det inte ovanligt att vi behöver tolk när vi pratar med våra medlemmar när det kommer till personärenden, och det motsäger deras uttalanden, säger hon.

Hon känner till flera fall där bristande språkkunskaper blivit ett problem. Det värsta exemplet, berättar hon för KA, handlar om personal som inte vågade ringa 112 när en brukare var sjuk, eftersom de var rädda att inte kunna kommunicera med larmpersonalen.

 

LÄS ÄVEN: Anna Bäsén: Oskyldiga föräldrar kan ha anklagats för misshandel 

 

Förra året fick vårdpersonal i Stockholm som hade svårt med språket, och hade en kompetens som var lägre än årskurs nio, utbilda sig på betald arbetstid. Genrebild.

Foto: COLOURBOX

Drabbar åt båda hållen

Problemen drabbar såväl brukare som anställda, menar Elisabeth Antfolk.

– Man förleds att skriva under anställningsförhållanden som är helt förkastliga när man inte har språkkunskaper.

Förra året fick vårdpersonal i Stockholm som hade svårt med språket, och hade en kompetens som var lägre än årskurs nio, utbilda sig på betald arbetstid. 

– Det borde vara självklart, att man får utbildning och sen får arbeta och träna på det man lärt sig, säger Lena Ezelius.

På en del av de arbetsplatser hon representerar har 40-50 procent av personalen, kanske mer, ett annat modersmål än svenska. 

– Kommunikationen brister ibland, både mellan brukare och personal och mellan arbetskamrater. Särskilt om det är stark tidspress, som det ofta kan vara i hemtjänsten. Jag skulle själv tycka att det var svårt att prata engelska i en stressad situation, säger Lena Ezelius.