Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 6 dec 2014 12:00

Annika Jankell: "Jag blev lyrisk av att få en diagnos"

Foto: Jörgen Hildebrandt

Annika Jankell, 52, är lättad över att äntligen ha fått en förklaring till sitt irrationella beteende. Nu vet hon att hon lider av prokrastinering. Ett uppskjutarbeteende som skapar ångest och försvårar och förstör saker i livet.

- Jag har länge funderat på vad det är för fel på mig, säger hon.

I sju års tid kunde vi se Annika Jankell­ i "Nyhetsmorgon" på TV4 om somrarna.­ Men det, liksom Sveriges­ Radios populära "P4 Premiär", slutade­ hon med förra året.

- Jag sa upp båda kontrakten för att jag kände att det var dags att gå vidare. Det var något jag länge hade funderat på, har ju till exempel inte haft en ledig sommar på sju år.

Annika berättar att hon under alla år alltid haft en rastlös känsla. Att hon måste känna hunger och utmaning för att kunna vara på topp.

- Det är vägen till målet som är intressant.­ Livet är för förgängligt för att hålla på att upprepa sig själv.

Annika Jankell: "Lite av en panelhöna"

Hon säger att hon aldrig varit bra på att marknadsföra sig själv, att jobben hon haft bara "kommit över henne". Sen när hon väl jobbar blir hon så passionerad att hon inte tänker på annat.

- Jag ringer inte och försöker sälja in mig utan vill naivt tro att hårt jobb ska belöna sig. Jag är fortfarande lite av en panelhöna och vi är en utdöende art. Samtidigt är vi också lite primadonnor, för det är mer idiotiskt än ödmjukt att sitta och vänta på att bli uppbjuden.

Hon blir imponerad och inspirerad av dagens unga som skapar sina egna jobb, finns på alla digitala plattformar och "helt ogenerat marknadsför sig själva överallt".

- Om alla andra kan, då ska väl inte jag bara sitta och göra samma sak som jag alltid har gjort? Därför bestämde jag mig också för att starta en egen podcast i början av året.

Plötsligt berättar Annika om diagnosen som hon ställt på sig själv efter att ha läst­ om prokrastinering i engelsk bok.

- Det var en aha-upplevelse.

Prokrastinering 

Prokrastinering innebär att man har svårt göra saker i tid, vilket kan få jobbiga konsekvenser­ i livet.

- När det gäller jobb är jag jättenoga med deadlines och levererar. Men allt annat, jag bara går som katten kring het gröt och kommer aldrig till skott. Alla saker som aldrig blir gjorda ligger i mitt huvud och maler. Det tar tid, energi och ger ångest.

Hur visar sig ångesten?

- Det är en pågående inre känsla av obehag som man går omkring och bär på för att man vet att man skjutit upp saker som man borde ha gjort för länge sen. Ett fullkomligt ologiskt beteende, för ångestkänslan­ är alltid mycket värre än det man skjuter upp.

 

Tack och lov finns det "grader i helvetet" som hon säger.

- Min prokrastinering är tack och lov en ligtht-variant. Jag prokrastinerar inte viktiga saker som räkningar och jobb. Men att fakturera, ställa in utomhusmöbler, ringa vissa samtal, boka semestrar, fixa kranen som droppar... där kan det dröja jättelänge innan jag kommer till skott. Jag måste ha väldigt tydliga mål för att saker ska bli gjorda. Jag måste ha kniven mot strupen för att leverera!

Så många som var femte person sägs lida av detta. Och för många går det så långt att de hamnar hos både kronofogden­ och förlorar sina jobb och lägenheter. KBT, kognitiv beteendeterapi,­ kan hjälpa, men det har inte Annika provat­ ännu.

- Jag blev faktiskt både glad och lyrisk av att få en diagnos, en förklaring på mitt irrationella beteende. Nu kan jag ta kontroll­ över mitt liv på ett helt annat sätt och jag har ingenting emot terapi, har ju erfarenhet från det sen tidigare.

 

Även sömnen är något som Annika skjutit upp under alla år. Fast hon säger att hon blivit "lite bättre" där.

- I dag kan det bli 5 eller 6 timmar. Förut kunde det vara fyra. Min mamma har alltid frågat varför jag inte "bara går och lägger mig", men herregud, jag måste ju läsa, skriva, jobba, se tv-serier, hinna med en massa saker. Det bästa vore om man slapp sova!

Enligt Annika så kompenserar­ yogan för en del av den förlorade sömnen. Yogan som hon tränar flera gånger i veckan sedan sex och ett halvt år tillbaka kallas bikram-yoga och utförs i 40-gradig värme i 90 minuter.

- Det är tufft, men det är inte fysiken som är det viktiga utan det mentala. Man tränar på att inte lägga fokus på det som är jobbigt utan bara acceptera och göra. För man kommer alltid vidare. Och när det blir naturligt så är det väldigt befriande, för efter ett tag tillämpar man tänket utanför salen också.

 

Trots att Annika aldrig har varit en person som gnällt över småsaker tycker hon att yogan gjort henne mer harmonisk och trygg.

- Jag uppskattar livet på ett naturligt sätt. Och inget biter på mig när det gäller­ tuffa grejer, jag fixar det. Jag har blivit mentalt stark och hetsar inte upp mig i onödan.

Annika säger också att hon har blivit snällare mot sig själv. "Duktig flicka"-komplexet har hon släppt, liksom att alltid vara alla till lags, prestera och ställa upp.

- I dag har jag en mycket mer avslappnad­ attityd och det är så skönt! Jag har blivit klokare­ med åren och inser att man inte måste vara bäst i allt. Livet är ingen jävla tävling och jag behöver inte bli älskad­ av alla heller.

 

Fjorton år yngre pojkvännen Ronnie, 38, har hon hållit ihop med i drygt sex år. Dock är de fortfarande särbor, han bor i Lund och hon i Stockholm, vilket passar dem båda bra.

- Hans barn är yngre än mina och har sin mamma och allt där nere. Och jag vill inte lämna Stockholm. Har man levt själv så mycket som jag har gjort och fått vara både morsa och farsa så blir man väldigt självständig.

Men de pratar ofta och länge i telefonen, och Annika tycker fortfarande att det är lika spännande.

- Kanske blir det så att man lyssnar på varandra på ett annat sätt än om man har fullt upp med vardagslivet. Och sen ska man inte underskatta längtan, säger hon och ler. Men han är i Stockholm mycket och jobbar...

 

Annika utesluter inte att de någon gång i framtiden kan bli sambor, samtidigt som hon menar att det inte har någon som helst betydelse för kärlekens del. Men giftermål däremot, det är inget för henne.

- Jag har aldrig varit gift trots att jag har fått några frierier genom åren. Jag har helt enkelt inte varit redo, och varför - det får nog en psykolog utreda, säger hon och skrattar. Det är på något sätt så definitivt. Jag är en liten frihetsfågel som inte vill bli infångad.

--

 

 

 

Söndags psykolog Maria Farm:

"Jag har flera klienter som aldrig lyckas få i väg ansökan eller ringa det där viktiga samtalet. Sedan har jag andra som hela tiden trampar på deadline och får en kick av det. Nästan så att de behöver det. I den sistnämnda kategorin är det många som befinner sig.

 

Det kan vara svårt att motivera sin handling om man inte har en deadline eller får en "straffavgift" eller liknande. Sedan kan kicken som man får när man löser allt i sista stund vara så stark att det blir ett slags belöning som formar beteendet. Det kan också handla om en person som har lite för många järn i elden och har svårt att säga nej.

 

Bland dem som aldrig kommer till skott eller skjuter upp saker så det får allvarliga konsekvenser kan också finnas ett slags destruktivitet, tvångstankar eller depression i botten. Jag har haft flera klienter som farit illa på grund av sin pro­krastinering.­

KBT fungerar som en bra metod för alla. Då tittar man på vad som vidmakthåller beteendet, och det kan finnas en mängd olika orsaker till det."

Relaterat