Anmälde vanvården <br />– och fick sparken<br />

BILD SAKNAS

Vanvården chockade mig. Äldreboendet var extremt underbemannat. Personalen hann inte med, en åldring fick inte duscha på tre veckor. Ledningen sparade på allt, från mat till blöjor och tvättlappar. Många gamla var undernärda eller hade liggsår. Dementa lämnades ensamma och inlåsta nattetid.

Jag anmälde vanvården till min chef. Men chefen för det privata vinstdrivande äldreboendet kastade anmälan i papperskorgen. Med argument att jag "bara" var timanställd. Jag tog anmälan vidare till myndigheterna. Då fick jag fick sparken.

Ett stärkt skydd för visselblåsare är efterlängtat. För det är tyst i svenskt arbetsliv. Man ska vara lojal. Att kritisera är illojalt. Och är man det riskerar man repressalier, som sparken, omplacering och utfrysning.

Som journalist möter jag ofta vårdanställda som inte vågar kritisera brister i vård och omsorg öppet, eller är för rädda för att ens uttala sig alls.

 

Häromdagen lade en utredning fram ett nytt lagförslag om stärkt skydd av visselblåsare. Skyddet innebär att det ska bli förbjudet för arbetsgivare att vidta repressalier mot visselblåsare. Och de ändå gör detta ska arbetstagaren få skadestånd.

Men enligt förslaget får visslare bara skydd om man larmar om "allvarliga missförhållanden". Och det definieras som ”förhållanden som skäligen kan misstänkas avse brott, på vilket fängelse kan följa, eller därmed jämförliga missförhållanden”.

Dessutom ska den anställde larma internt först. Man får larma externt, som till medier och myndigheter, först om arbetsgivaren inte vidtagit åtgärder.

Arbetsgivarna i Svenskt näringsliv tycker visslarskyddet är onödigt. Och enligt Ekot idag ändrades det nya förslaget alldeles i sluttampen på grund av påtryckningar från just dem. Förslaget var först att alla missförhållanden skulle kunna rapporteras, även de icke allvarliga. Och att det skulle få ske utåt, utan att presenteras för arbetsgivaren först.

Utredningens förslag har redan fått skarp kritik från de fackliga organisationerna, för att vara alldeles för krångligt och svagt. Till och med utredningen självt medger att det är svårt att beskriva vad som är ett allvarligt missförhållande.

 

För att problematisera med några exempel från vårdverkligheten:

Att Karin måste dö ensam i sitt rum på äldreboendet för att vårdföretaget inte anser sig ha råd att ta in ett extravak, har det fängelse i straffskalan?

Att de gamla inte längre får kaffebröd till fikat eftersom det ska sparas pengar, är det att anse som allvarligt? Och är det allvarligt att gamla inte får komma ut på sommaren utan tvingas sitta instängda?

Jag tycker att alla tre är missförhållanden. Som man ska larma om! Men håller det i en rättslig tvist, enligt nya lagförslaget?

Jag vet inte, jag är tveksam. Just osäkerheten om vad som är ett brott med fängelse i straffskalan, vad som är att anse som allvarligt, kan riskera göra att anställda avstår från att slå larm.

 

På Vårdförbundet är man rädd att förslaget har motsatt effekt om det blir verklighet, att lagen kan avskräcka anställda från att påtala missförhållanden i vården.

- Om förslaget blir verklighet är vi rädda för att det skrämmer våra medlemsgrupper från att direkt slå larm om missförhållanden till en tillsynsmyndighet som Ivo, säger Carita Fallström på Vårdförbundet.

Ett lagskydd för visselblåsare som är klent, krångligt och avskräckande redan på förslagsstadiet riskerar förstås att bli en totalflopp.

Problemet idag är inte att det visslas för mycket – eller i onödan.

Problemet är att det visslas alldeles för lite!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här