Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Wilmas sista ord: "Jag tror att det är slut nu"

Wilma Karlborg.
Foto: Varberg för liv
Wilmas mamma Linda Karlborg.
Foto: Maria Dahlin
Wilmas pappa Jonas Karlborg.
Foto: Maria Dahlin
Varberg för Liv hjälpte Wilma att ordna ett födelsedagskalas för sin lillasyster.
Foto: Varberg för Liv.
Hela familjen på Euro Disney.
Foto: Privat
Wilma med syskonen Hannes och Clara på Euro Disney i Paris.
Foto: Privat
1 / 7

Wilma Karlborg fick aldrig uppleva sin tolvårsdag. 

Hon gick bort på mamma Lindas födelsedag en halvtimme efter att hon lämnat över det finaste hon hade – sitt hjärta. 

– Det var som att hon tog sin revansch mot cancern i slutet. Hon skulle bestämma hur hon skulle dö. Inte cancern, säger Wilmas mamma Linda Karlborg. 

Butikspersonalen i smyckesbutiken plockade upp en ring. En guldring med två överlappande hjärtan på. Den skulle mamma ha i födelsedagspresent.

Det är lördagen den 3 september 2016 och Alingsåsflickan Wilma, 11, är på stan med pappa Jonas Karlborg för att hitta en födelsedagspresent till sin mamma. 

– Jag frågade henne om hon inte ville köpa någon minnessak, ett smycke kanske. Vi förstod att det var ganska nära då. Det växte i lungorna på henne, berättar pappa Jonas Karlborg. 

Började halta

Wilma var bara nio år gammal när hon diagnostiserades med cancer. När hon spelade fotboll tog hon plötsligt haltande steg, märkte föräldrarna. Wilma hade annars aldrig ont. Det kanske var en sträckning? Eller växtvärk? 

– Hon gnällde aldrig om det, inte ens när vi frågade. När vi kom hem från en semester började hon halta mer och mer, säger Jonas.

Sommaren 2014 gick Linda och Jonas med sin dotter till vårdcentralen. De skickades till röntgen och fick vänta hela dagen på att få resultatet. 

– Det berodde på att bakom kulisserna kontaktade de barnsjukhuset för att få tid och svar. Till slut kom de in till oss, säger Linda.

– Sen gick allting så fruktansvärt fort, säger pappa Jonas. 


LÄS MER: Tuva, 4, dog – himlen vann en ängel: " Spred så mycket glädje"

"En våt fläck"

Två veckor senare kom beskedet. Wilma hade osteosarkom, skelettcancer. 

Wilma ställde frågan rakt ut till läkaren: "Ska jag dö?". "Nej", svarade läkaren. 

– Rullgardinen gick bara ner. Det var som att sätta sig på ett tåg som gick 200 km. Och någonstans ska man hoppa av men man vet inte vart, säger Jonas. 

Wilma genomgick totalt tio operationer, över 15 cellgiftsbehandlingar och fick en knäprotes inopererad. Medicinerna slog fel flera gånger men efter ett tag verkade Wilmas tillstånd förbättras. Hon var färdigbehandlad i mars 2015. 

Wilma hann inte fylla 12.
Foto: Privat

Till sommaren lärde sig Wilma att cykla på nytt med pappa Jonas hjälp. Egentligen behövde hon ingen hjälp, han släppte pakethållaren så fort hon fick lite fart. 

I slutet av sommaren terrrängcyklade hon i skogen och familjen åkte till Disneyland i Paris. Tre dagar efter att Wilma fyllt tio år, spelade hon handboll som när hon var frisk. Tanken var att hon bara skulle titta på när klasskompisarna spelade, men hon kunde inte låta bli. 

– Då rasade man lite, då släppte mina spärrar. Då blev jag som en våt fläck. Nu är hon stark igen, då kan jag vara svag, berättar mamma Linda.

Cancern återvände

Dagen efter handbollsmatchen var det dags för en ny röntgen. Då kom det förkrossande beskedet: cancern var tillbaka. 

– Det var i högerlungan och i levern. Då inser man att... Herregud, då börjar allt om igen, säger Linda. 

Familjen samlades. Wilma, storebror Hannes, lillasyster Clara, och föräldrarna Linda och Jonas. Tillsammans grät de i soffan tills Wilma tog ton.

– Hon sa att: "nu lägger vi av att gråta. Vi tar det här, det försvinner snart". Återigen lyfte hon oss, säger Jonas. 

Trots fler omgångar med cellgifter, mediciner och operationer spred sig cancern snabbt i Wilmas kropp. 

"Supersystrar dör inte"

Den 15 februari 2016, på internationella barncancerdagen, träffar Linda och Jonas ytterligare en läkare. Det stod då klart att Wilma hade en tumör i ryggen som inte gick att operera bort.

– Han sa att hon kommer förlora kampen. Att vi skulle samla familjen och ha så roligt vi kunde den tiden vi hade kvar, säger Jonas. 

Wilma tillsammans med mamma Linda, pappa Jonas och lillasyster Clara.
Foto: Varberg för Liv

Familjen tog läkarens råd och gjorde allt för att Wilma skulle vara lycklig. De reste till Kiruna och Wilma fick uppleva sin dröm att åka hundspann och se norrsken. Men hennes tillstånd blev snabbt sämre.

– Hon talade om för sin lillasyster att "jag kommer att dö snart, jag kommer inte hinna fylla 12", säger Linda.

Lillasyster Clara, som är fyra år, förstod inte vad storasyster menade. 

De var ju supersystrar.

"Du kan inte dö. Vi är supersystrar. Och supersystrar dör inte från varandra", svarade lillasyster.

Wilma förklarade lugnt och metodiskt för lillasyster Clara, att är man sjuk, då kan även supersystrar dö. 

Minns de fina stunderna

Under sina sista månader kom plågorna i kroppen väldigt plötsligt, och väldigt intensivt. Så intensivt, att trots 20 tabletter per dag och morfinpump inkopplad, skrek Wilma av smärta. Familjen kunde inget göra, bara trösta och finnas där. 

– Mellan hennes smärtor, när vi satt och grät, då skulle hon upp i köket och baka och skriva kokböcker. Vi har tagit till vara på de stunderna, säger Linda och Jonas fyller i: 

– Det har vi tagit med oss. Att stanna upp ibland och bara ta tillvara på vardagen. Stanna upp och titta på höstlövens färger och sluta stressa från ställe till ställe.

Wilma hade en dröm om att få ge sin lillasyster ett födelsedagskalas till. Ett riktigt Frost-kalas med en riktig Frosttårta.

En dröm som organisationen Varberg för liv, som arbetar med att stödja cancerdrabbade familjer, hjälpte till att uppfylla inom ramen för sin satsning "Tuvas dag". 

 – De gjorde ett jättefint kalas där nere. Varberg för liv var med oss hela veckan och fixade med allt från biobiljetter till mat. Det var en helt fantastisk vecka, säger Jonas.  

Uppfyller sjuka barns önskningar

Varberg för liv är en förening som jobbar ideellt för att stödja cancerdrabbade barn.

Tillsammans med Barncancerfonden samarbetar de med en rad olika företag.

Inom föreningen finns "Tuvas Dag". Genom Tuvas dag uppfyller föreningen cancerdrabbade barns önskningar. 

Önskningarna kan vara allt från att få träffa sin idol till att, som i Wilmas fall, anordna ett kalas. 

Önskedagen är uppkallad efter Tuva, 4, som genom Varberg för Liv fick ett riktigt Pippi Långstrump-kalas med besök av både Pippi, Tommy och Annika såväl som Kling och Klang.

Tillsammans med Tuvas föräldrar startades "Tuvas dag" med en tanke och en förhoppning om att i framtiden kunna hjälpa andra barn att uppfylla sina drömmar.

Två veckor efter Tuvas Pippi-kalas var Tuva en ängel.

Wilma och storebror Hannes.
Foto: Privat

"Jag tror det är slut nu"

Dagen efter att familjen kom hem, den 4 september 2016, satt familjen tillsammans hemma i soffan. Mamma Linda fyllde år och börjar öppna sina presenter. Sist av allt öppnar hon Wilmas present. En ring med två hjärtan. Wilma säger:

– "Det hjärtat, det är mitt mamma, och det hjärtat är ditt och vi ska alltid sitta ihop". Sen tar det nog bara fem minuter, säger Jonas.

Wilma kurar ihop sig bredvid mamma och säger att det börjar kännas konstigt i benen. En känsla som rör sig uppåt.

Hon lägger huvudet på sin mammas axel och säger tyst: "Jag tror det är slut nu".

Sedan somnar Wilma in. Sex dagar före sin tolvårsdag. 

– Så fint hade vi aldrig trott att de skulle bli. Hon hade haft sådan otur hela vägen. Det var som att hon tog sin revansch mot cancern i slutet. Hon skulle bestämma hur hon skulle dö. Inte cancern, säger Linda.