Wadling gömmer sig bakom sången

Det började på Göteborgs stadsteater med "Frankenstein - en skräckopera" 1999.
Det har blivit fler roller på scen sedan dess - bland annat i uppsättningarna "Kungarna vid Fyris" och"Blodsband - eller hur jag lärde mig älska Johnny Cash" på Uppsala stadsteater och nu senast "I rosens namn" på Stadsteatern i Göteborg.
- Men jag är ingen skådespelare, säger mannen med rösten.
- Oftast blir det roller som är anpassade till mig. Jag gömmer mig bara bakom sång-en.

Trivs med Poe

Han trivs med Edgar Allan Poe, på samma sätt som han tycker om livets mörker och skräck.
- Poe var ju ett geni. Förvånansvärt, egentligen, med tanke på hur mycket sprit han hällde i sig, skrockar Freddie Wadling, 57.
Den annars ständigt närvarande scenskräcken håller han stången.
- Ja, på teater har man en styrd bana som man måste avverka. Det finns mycket att dölja sig bakom, säger han.

Wadling självklar

Att Freddie Wadling skulle spela i "Korpen" var självklart. Det mesta kretsar kring honom.
- Vi visste att vi skulle göra något på Edgar Allan Poe, säger regissören Sven-Åke Gustavsson.
- Freddie skulle vara med. Sedan gällde det att dela ut rollerna lite lagom, för alla ville vara med.
Hur är det att regissera en gammal rockräv som Wadling?
- Jättelätt, skrattar Sven-Åke Gustavsson.
- Freddie är Freddie.