Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Var sekunder från att dö av ett getingstick

– Tiden efter allergichocken såg jag mig många gånger i min egen kista och i min egen grav. Jag visste ju hur nära det var. Jag visste ju att jag lika gärna kunde ha varit död, säger Lennart Börjesson.Foto: Privat
– Jag är annorlunda i dag. Jag lever mer i nuet för jag vet att livet hänger på en skör tråd, säger Nina Börjesson som för ett år sedan hittade sin man medvetslös på marken efter ett getingstick.Foto: Privat
Livet har förändrats för alltid för Lennart och Nina Börjesson sedan den där heta torsdagen för exakt ett år sedan när ett getingstick var sekunder för att ta Lennarts liv.Foto: Privat

Hon gick ut för att säga till sin man att maten var klar och hittade honom livlös på åkern. Lennart Börjesson, 58, hade fått ett getingstick i sidan och kollapsat efter bara några minuter.

– Jag trodde Lennart var död. Han var alldeles kall när jag rörde vid honom. Han var bara några sekunder från döden, säger Nina Börjesson, 43.

I dag tar hon inte längre livet för givet.

På fredagen är det exakt ett år sedan familjen Börjessons liv förändrades för alltid. För ingen går omärkt av att ha varit så nära döden som trebarnspappan från Ambjörnarp söder om Tranemo. Eller varit så nära att förlora sin älskade som Nina Börjesson var den där heta torsdagen i juli förra sommaren.

Lennart hade bestämt att han skulle ta en kort sväng och trimma gräset runt åkrarna innan lunch. Men plötsligt kände han ett stick vid revbenet.

– Det var en geting. Det gjorde himla ont. Och jag kände mig lite rädd för jag hade fått allergiska reaktioner förut.

Trillade ihop

När det började hetta i ansiktet tänkte Lennart att det nog var bäst att gå hem så han tog av hjälm och sele för att gå de 100 metrarna hem till altanen. Men så långt kom han inte.

– Efter 25 meter började allt snurra, då förstod jag att det var allvar. Som tur var hade jag telefonen med mig så jag ringde SOS, gav dem namn och adress och sen svimmade jag.

Där hittade Nina honom på marken.

– Han låg framstupa och var helt borta, iskall och genomvåt. Min första tanke var att han var död.

Nina rusade in och skrek på sin son att han skulle larma ambulans.

– Jag trodde att han fått värmeslag, så jag sprang ut med saft och ett paraply för att skydda honom från solen. Jag försökte få kontakt, men han var helt livlös.

När ambulanspersonalen kom och började återupplivningen kunde den skräckslagna Nina inte låta bli att fråga om hennes man skulle överleva.

– Jag fick svaret: "Vi gör vad vi kan". Det var förfärliga minuter.

Ambulanshelikopter

Efter en kvart kom ambulanshelikoptern och tog med Lennart till Borås lasarett.

– Vi fick följa efter i egen bil. Mina söner körde, jag hade inte kunnat. Den resan var en mardröm. Att köra i fem och en halv mil och inte veta om den man är gift med lever eller är död! Vi sa inte ett ord i bilen.

Framme vid lasarettet rusade Nina in på akutmottagningen och berättade att det var hennes man som precis kommit in med helikoptern.

– Då säger receptionisten: "Oj då, vänta här ..." Jag kände direkt att han var död.

Sen kom en läkare och Nina fick äntligen höra de ord hon längtade efter: "Din man lever."

När Nina och sönerna äntligen fick träffa Lennart var han uppsvullen till oigenkännlighet.

– Händerna såg ut som uppblåsta gummihandskar och tungan var så svullen att den inte fick plats i munnen. Däremot syntes ingenting där han fått sticket, ingen svullnad, ingen rodnad, ingenting.

Förändrade livet

Det som hänt påverkade Lennart och Nina långt efter att han kommit hem från lasarettet.

– Jag var matt och trött. Konditionen var nere på noll. När jag skulle gå och lägga mig första nätterna slog hjärtat som besatt, berättar Lennart.

Han påverkades även psykiskt.

– Jag vet ju hur nära jag var. Jag kunde ju lika gärna ha varit död. Jag såg mig själv många gånger i min egen kista och i min egen grav.

Även Nina hade mardrömmar.

– Jag vaknade och kudden var genomvåt för att jag gråtit så under natten. I drömmen hade jag varit hos begravningsentreprenören och valt både blommor och kista. Länge efter satt vi vid måltiderna och sa: "Tänk, den platsen kunde ha varit tom. Tänk, vi kunde ha varit bara fyra nu."

Rädslan lade sig när hösten började gå mot vinter.

– Men när solen började lysa på vårkanten kom den tillbaka. Och nu känns det extra mycket eftersom det på fredag är exakt ett år sedan det hände. Alla de här tankarna kommer igen, säger Nina.

Njuter av nuet

Men nära döden-upplevelsen har inte bara förändrat livet genom den rädsla och oro som ligger latent hos dem alla.

– Nu tänker jag mycket mer på att jag är lycklig och glad för varje dag jag får vara tillsammans med min familj. Jag är mer medveten om att livet hänger på en skör tråd och kan ta slut när som helst. Jag tjafsar inte om småsaker och i stället för att planera långt i förväg vill jag göra saker nu, för man vet inte vad som händer längre fram, säger Nina.

För hon vet att om inte Lennart tagit med sin telefon den där dagen för ett år sedan och om han inte hunnit larma själv, då hade han inte levt i dag.

– Jag hittade honom tolv minuter efter att han själv larmat. Hade vi fått vänta tolv minuter till på ambulans hade det varit för sent. Det hängde på sekunder att han överlevde.

 

LÄS OCKSÅ: Allergiläkaren: Alla kan drabbas av det