Det var när Niclas Östlind skrev en avhandling om svensk fotografi som han lärde känna Jens S Jensen.
– Jens är med sitt Hammarkulleprojekt en nyckelperson i svensk fotografi. Han var arkitekt och kom in med ett annat perspektiv än andra dokumentärfotografer. Han ville se de här platserna genom ögonen på de personer som bodde där.
När Jens S Jensen tog sina första bilder av Hammarkullen visste han inte att han skulle återvända i 40 år. Men under det år han bodde i Hammarkullen lärde han känna människor vars vänskap han behöll genom livet.
Återvände i 40 år
– Det var därför han kom tillbaka om och om igen. Efter första boken kom en andra, en tredje och en fjärde bok. Utsträckningen i tid är unik och gör att hans verk kommer att bli ännu viktigare framöver när vi får distans även till de nyare bilderna, menar Niclas Östlind.
Men forskaren poängterar också att Jensen inte bara var fotograf utan också författare. Han kunde intervjua människor.
– När han gjorde boken om Volvo, "Dom kallar oss bilbyggare", så intervjuade han, bandade, skrev och skrev om, presenterade sina texter för dem de handlade om och lät dem bearbeta och reagera. Han hade en oerhörd förmåga att skapa förtroende och få fram berättelser.
Utställning på gång
Den typen av dokumentärfotografi fylld av allvar och engagemang finns inte längre, menar Niclas Östlind.
– I dag har fotografi blivit mycket mer av konstnärliga och estetiska frågeställningar.
Niclas Östlind har tillsammans med Jens S Jensen förberett en utställning med hammarkullebilderna för Hallwylska museet i Stockholm.
– Den kommer att bli av, men först nästa år. Det blir ett fascinerande möte mellan ett privatpalats i centrala Stockholm och Hammarkullen.
