I slutet av mars fick Ulla Åshede från Vallda i Kungsbacka kommun lite känningar i bröstet. Hon blev tung, hes och hostig, något Norra Halland skrivit om.
– Jag trodde att det var en vanlig förkylning men jag fick feber och den steg och steg. Jag tog värktabletter och låg mest ner om dagarna. Jag blev väldigt dålig och jag orkade inte ens äta frukost en morgon och kräktes. Jag lade mig på golvet och min dotter ringde efter ambulans, säger Ulla.
Ambulanspersonalen hämtade henne med full utrustning och körde till Varbergs sjukhus.
– Först blev jag förtvivlad för jag tänkte: ”Så farligt kan det väl inte vara”. Men när ambulanssjuksköterskan var orolig över hur dåligt jag andades och min höga feber, då förstod jag allvaret, säger Ulla.
”Jag började gråta”
På sjukhuset fick hon träffa flera läkare och blev inlagd på en infektionsavdelning.
– Jag fick ett eget rum och de tog en himla massa prover och jag mådde jättedåligt. Jag hade frossa och fick ett täcke och två filtar men minns inte mycket av de första dagarna. Jag sov nog ganska mycket.
Efter nästan två veckor blev Ulla till slut utskriven och mådde mycket, mycket bättre.
– Jag låg inne i tolv dagar och jag har aldrig legat på sjukhus länge förut. Jag blev väldigt glad och jag började gråta när jag fick komma hem. Då mådde jag mycket bättre, säger Ulla.
Blir väldigt trött
Men coronaviruset har inte släppt sitt grepp riktigt än. Hon har fortfarande känningar till följd av sjukdomen.
– Jag är fruktansvärt trött och det sitter i. Jag blir fortfarande trött av vissa aktiviteter. Bara att gå upp och ner i källartrappan, då flåsar jag som bara den. Men jag får acceptera att det tar tid att hämta sig från den här tröttheten, säger Ulla Åshede.
