Under en längre tid hade förhållandena på Ulla Anderssons arbetsplats varit oroliga.
– De gamla for illa och arbetsmiljön var under all kritik. Jag vill mena att det var missförhållanden, säger hon och fortsätter:
– Vi behövde hjälp, vilket vi vädjade om. Men det hände ingenting. Dagar blev till veckor och veckor blev till månader.
När inget förändrades så valde Ulla att skriva ett brev till kommunen för att synliggöra problemen, men möttes av tystnad. Då valde hon att vända sig till Inspektionen för vård och omsorg och Arbetsmiljöverket.
"Kunde ta smällen"
– Alla anmälningar gjordes i mitt namn. Jag sa till mina kolleger att jag kunde ta smällen. Jag ville inte att någon annan skulle behöva riskera sina tjänster.
Du kände på dig att larmet skulle få konsekvenser?
– Absolut, jag anade att jag skulle få sota för det här.
Efter att Ulla kontaktat myndigheterna så förbättrades situationen på arbetsplatsen – men det fick Ulla själv inte ta del av särskilt länge. Kort därpå omplacerades hon i samband med en omorganisation där samtliga anställda fick söka om tjänsterna.
– Jag flyttades till en annan ort där jag fick vara resurs. Jag fick inte någon tjänst, vilket jag visserligen var förberedd på.
"Urdåligt"
Ulla själv är övertygad om att omplaceringen bottnade i att hon slog larm om arbetsförhållandena.
– Erfarenhet och kompetens var tydligen inte vad kommunen var intresserad av. Jag är förmodligen en av dem som var bäst lämpad av alla som sökte tjänsterna. Flera av personerna som fick jobben hade inte ens erfarenhet av demensvård, säger hon.
Ulla berättar att en av hennes chefer förklarade omplaceringen med att det behövdes personal med "nya och andra ögon".
– Var mina ögon för kritiska?, frågar hon sig.
I somras valde hon att gå i tidig pension.
– Jag gick på grund av det som hände. Jag tyckte kommunen hanterade det hela urdåligt.
Till P4 Sjuhärad säger Falköpings socialchef Magnus Schedin att man anser att omorganisationen genomfördes på ett korrekt sätt, och att Ulla inte omplacerades för att hon slagit larm – utan för att hennes kompetens inte räckte till.
– Vi ändrade målgrupp för boendet, till en inriktning mot demens. Då behövde vi anpassa kompetensen på de som jobbade där, säger han till kanalen.
Inte kvalificerad
Trots att Ulla jobbat med demensvård i över ett decennium, genomgått en utbildning med demensinriktning samt tidigare arbetat med demensutredningar så menar Schedin att hon inte var tillräckligt kvalificerad.
– Det var många som sökte tjänsterna och som var väl kvalificerade, säger han till P4.
Ett svar som Ulla Andersson inte alls är nöjd med.
– Jag vill hävda att det är ren lögn. De fick annonsera ut jobben i två omgångar för att överhuvudtaget få tillräckligt med sökande. Han vidhåller att det inte handlade om ett straff, men frågar du mig så visst är det ett straff.
