Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tusse försvann – kom hem igen efter 1,5 år

Tusse var hungrig men vid gott mod när han togs om hand om av Kajsa.Foto: Kajsa Folke
Efter att ha varit försvunnen i ett och ett halvt år kunde Tusse återförenas med sin familj.Foto: Kajsa Folke
Öronmärkningen gjorde att Kajsa kunde lokalisera Tusses ägare.Foto: Kajsa Folke
Trots att pensionatet hade dubbla nätdörrar slank Tusse ut.Foto: Kajsa Folke

Tusse rymde från kattpensionatet och försvann, till familjens stora förtvivlan.

Efter ett och ett halvt år dök han upp igen, och det var Kajsa Folke som hittade honom, vilket Sklt var först med att uppmärksamma.

Nu vill hon råda människor att öronmärka sina katter.

– Jag ringde familjen och de trodde inte sina öron, säger Kajsa.

En barnfamilj i Axvall, Skara, lämnade in sin katt Tusse på ett kattpensionat nära Dimbo när de skulle åka på semester. Men trots att pensionatet hade dubbla nätdörrar lyckades Tusse rymma. Både familjen och pensionatspersonalen var bedrövade. Men nu, ett och ett halvt år senare, har familjen fått återse sin älskade katt efter att Kajsa Folke som bor på en gård några kilometer från pensionatet hittat honom.

– Under vintern har jag sett att en stor grå katt gått omkring här, och jag trodde hela tiden att han var en vildkatt.

– Till slut kom han fram och jamade och var jättehungrig, men jag vet ju att man inte ska mata katter, säger Kajsa Folke.

Hittade tatuering i örat på Tusse

Allt efter att tiden gick förstod hon att Tusse inte var någon vanlig vildkatt. Han blev allt mer tam och tydde sig till sin upphittare. Kajsa gjorde i ordning en bädd åt honom i vedbon och gav honom mat. Och till slut lyckades hon lista ut Tusses identitet.

– När jag kunde ta i honom så fick jag se att han hade en tatuering i örat.

Kajsa satte sig vid datorn direkt och letade upp Svenska Kennelklubben som också har ett kattregister. Efter en snabb sökning hittade hon ägarna till Tusse.

– Jag ringde familjen och de trodde inte sina öron.

Under tiden som gått hade familjen hunnit skaffa sig en ny katt.

– Han fick ett nytt hem hos en släkting till familjen. Det blev slutet gott allting gott, säger Kajsa Folke.

Att Tusse till slut kunde återförenas med sina ägare kan man tacka familjens öronmärkning för. Tipset från Kajsa för att ens katt inte ska riskera att försvinna är tydligt.

– Jag tycker att det är bra att man tar ansvar för att märka sina katter. Hoppet behöver inte vara ute då. Chansen blir större att man får tillbaka katten, säger Kajsa Folke.