Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Trebarnsmammans kamp mot cancern

fick chockbesked. "Det kom som en chock att de trots detta erbjöd mig en operationstid först efter tre månader", säger Lina Baldenäs, 33 om den aggressiva cancern som hon har fått kämpa för att få behandlad.. Foto: Robin Aron

SJÖVIK. Trebarnsmamman Lina Baldenäs, 33, hade besegrat både cancern i benet och i njuren - och trodde att hon var frisk.

Då kom nästa dråpslag, dessutom mitt i sommaren då det rådde totalt kaos på Sahlgrenska med svår personalbrist.

- Tumören var tillbaka, nu i ljumsken, och den var aggressiv och snabbt växande. Trots detta erbjöd de mig en operationstid först efter tre månader. Jag var så arg, jag vill inte dö, säger trebarnsmamman.

Lina Baldenäs bor i ett sött litet rött trähus i Sjövik intill Mjörn. Inne i köket råder febril aktivitet av kompisar som gör armband för Linas välgörenhetsprojekt "Himlen är överskattad" där man samlar in pengar för att ekonomiskt hjälpa cancerpatienter.

På övervåningen leker Linas tre småpojkar, Loke, 7, Elis, 5, och Jack, 3, med kompisarnas barn.

Det var när Lina Baldenäs väntade yngsta sonen hon fick sitt första cancerbesked om att hon hade melanom, en elakartad tumör, i underbenet. Både den, och njurcancern hon fick senare, lyckades hon besegra och i juni i fjol kände hon sig "friskförklarad".

Tumören tillbaka

Därför kom det som en kalldusch när hon i början av juli upptäckte en knöl i ljumsken och fick besked att tumören var tillbaka. Och detta på sommaren - då Sahlgrenska kämpar med svår plats- och personalbrist.

- Det var ett mycket aggressivt och snabbväxande melanom. Därför fick jag en chock när de erbjöd mig en operationstid först tre månader senare. Jag var så förtvivlad, jag kunde inte bo hemma utan sov på kompisens soffa, min man jobbade skift dygnet runt och våra pojkar fick vara hos mamma.

Tjatade till sig operation

Men Lina gav trots allt inte upp. Nästan varje dag var hon på sjukhuset och tjatade och till slut lyckades hon få en återbudstid och opererades i augusti.

- Det var helt fantastiskt. Men efteråt bad jag att få strålning eftersom jag var rädd att cancern skulle sprida sig.

Tre månaders tjat senare fick hon sin strålning och efter att den var klar beslutade hon sig för att börja träna eftersom hon blev så andfådd hela tiden.

- Jag trodde att jag fått dålig kondition av alla operationer men andfåddheten blev bara värre. Vid en röntgen hittade de en enorm tumör i höger lunga som inte gick att operera bort.

Kamp mot klockan

Men medicinen bet och tumören krympte så att den nästan försvann helt.

- Underbart, det här fungerar tänkte jag. Men till min förtvivlan har tumören börjat växa igen och är snart lika stor som förut.

Hoppet för Lina är att få vara med i studier med nya mediciner. Men den gruppen får hon inte vara med i förrän första april då det gått tre år sedan hon opererade bort njuren.

- Helt galet. De låter mig hellre dö än att vara med i studierna eftersom jag kan ge dem "fel siffror".

Så för Lina Baldenäs gäller det att överleva till april då hon kan få de nya medicinerna.

- Det är en kamp mot klockan. Men jag vill mer än någonting annat i världen vara med när mellangrabben Elis börjar skolan till hösten. Jag vill ge minstingen Jack en chans att komma ihåg mig ordentligt och jag vill bespara Loke det ansvar han skulle ta på sig som storebror.

Men framför allt är det Petter, sin jämngamla man Lina tänker på.

- Vi är inte klara med varandra, Petter är mitt allt. Vi träffades när vi gick i parallellklass i sjuan och vi hade tänkt oss att gå parallellt resten av livet tills vi blev riktigt gamla.