Entreprenören, författaren och föreläsaren Therese Albrechtson har varit med om sin beskärda del av olyckor och sjukdom. När hon såg sin arm svullna för tre veckor sedan viftade hon bort det som en mindre infektion.
– Jag åkte till vårdcentralen och tänkte mest på att jag inte hade tid med att vara sjuk, säger Therese Albrechtson.
Därifrån tog allt en rasande fart. Några dagar senare låg Therese i en ambulans på väg till Mölndals sjukhus för akut operation.
Svullnade 12 centimeter
– Den antibiotika jag fått bet inte. När jag såg att läkarna blev oroliga skrek jag inombords. Armen bara växte och växte.
Armen ökade 12 centimeter i omkrets. När Therese tappade känseln i handen och axeln började svullna, kom paniken på riktigt.
– Då började man tänka på valet att behålla armen, eller stoppa spridningen. Då kände jag bara "kapa den, kapa den!".
LÄS MER: Köttätande bakterie nära att ta Sandras liv
Trots stora mängder morfin och dubbla doser antibiotika kunde Therese fortfarande känna smärtan i armen.
– Det sprängde i hela armen. Det gjorde så jävla ont att jag trodde att jag skulle dö.
"Shit, jag lever!"
Allvaret i situationen blev glasklart för Therese när hon genom sitt förvirrade tillstånd såg sin bror. Med händerna över ansiktet och tårar som rann längst med kinderna.
– Han är inte den som brukar gråta. Det stärkte på något sätt situationen och jag förstod verkligen att det var allvarligt.
Efter operationen kunde läkarna skicka bakterierna i Thereses arm på prov och tillslut fastställa vad det var som drabbat henne.
– När jag vaknade upp från operationen tänkte jag "shit jag lever! Har jag armen kvar? Kan jag röra den?" Det var som en checklista.
Mördarbakterien
Provresultaten kom ett par dagar senare: Gupp A-streptokocker, även känd som mördarbakterien, och med rätt antibiotika började svullnaden lägga sig.
Therese har nu fått komma hem till sin familj och känner stor tacksamhet för det. Av flera omkring sig har hon hört vad som skulle kunna hända.
– Någon berättade om en bekant som förlorat både sina ben, en annan berättade om sin mamma som dött i sjukdomen. Man får ett annat perspektiv, allt kan förändras så snabbt och jag är väldigt tacksam.
