Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Therese, 24, om livet som självförsörjande

”Det är härligt att jobba tillsammans och dela kärleken till djuren” säger Therese. Foto: Privat
Therese och Joseph Ernedal har startat en bondens marknad. Foto: Privat

Therese Ernedal, 24, på Kinnekulle uppfyllde sin dröm om att en dag bli självförsörjande. 

Nu producerar hon mat, håller i kurser i ämnet och har tillsammans med sin make startat en bondens marknad. 

– Det är aldrig fel att börja drömma om trädgård och mat, säger hon. 

Therese Ernedal, 24, och hennes make Joseph träffades på Nya Zeeland där de båda arbetade på en gård. 

Båda var uppvuxna i stan, han i Detroit, hon i Sollentuna. 

På Nya Zeeland insåg de att de hade hittat hem. De ville producera egen mat och arbeta med kroppen, varje dag. 

– Vi fick testa på ett helt annat liv där och det var det som gjorde att vi bestämde oss för att köpa en egen gård.

Valet föll på Sverige och i augusti 2015 blev en gård på Kinnekulle deras.

– Vi letade ganska länge, mycket på Österlen, i Flen och på Kinnekulle och Gotland. Vi ville ha en god odlingszon. 

Gården på Kinnekulle ligger på 1,8 hektar och paret tar hand om den för hand, utan stora maskiner. 

– Vi köpte något som vi tänkte att vi kunde göra om, med tanken att vi ville producera så mycket mat som möjligt på så liten yta som möjligt. 

Har startat en egen marknad

Therese berättar att de i dag är självförsörjande på så gott som allt – grönsaker, bär, frukt, nötkött, ägg, mejeriprodukter, ägg, ost, nötter, örter och juice. På odlingsmarkerna ryms bland annat friland med grönsaker, ett flyttbart bågväxthus där de odlar tomat och gurka och en hel del djur. 

– Det som är lite svårt är att man inte hinner ha ett lika socialt liv som förr. Vi ska mata djuren morgon och kväll. Det är ett ansvar och kräver planering. Å andra sidan känner jag mig friare nu. Har jag en sämre dag måste jag inte gå upp när klockan ringer utan kan skjuta fram min dag lite. 

– Det är härligt att jobba tillsammans och dela kärleken till djuren. 

Nu har paret även startat en marknad som äger rum på Kinnekulle varannan lördag under sommaren. 

– Vi har startat en bondens marknad. Vi vill starta en marknadstradition i Sverige. Vi vill förändra hur maten produceras och säljs. Till marknaden har vi bjudit in andra lokala producenter. 

– Jag tror att det kan bli en turistattraktion. Men det är också bra att visa de som bor här vad som faktiskt finns att erbjuda i hemtrakten. Vi hoppas att marknaden ska växa. 

Therese Ernedal, 24, bland sina odlingar. Foto: Privat

Therese: Kvinnor handlar mer närproducerat

Paret säljer också sin egenproducerade mat via Rekoringen och annonserar på Facebook. 

– Jag tycker tyvärr inte att intresset för närproducerat har ökat. Många pratar om det, men det är faktiskt få som köper det. Det är väldigt tråkigt, men klart att det är bekvämt att handla på Ica. 

Hon fortsätter:

– Vanligaste kunderna hos oss är kvinnor i 35-årsåldern med barn. Det verkar som att det är de som tänker mest på att familjen ska få i sig bra och näringsrik mat. Nu vill vi att alla män, ungdomar och pensionärer också ska få upp ögonen för det! 

Therese håller även i kurser för den som är intresserad av självförsörjning. Senaste kursen handlade om hur man skördar och i maj kommer hon hålla en kurs i hur man skaffar höns. 

– Någonting som vi skulle vilja göra framöver är att plantera otroligt mycket träd, körsbärsträd och valnötsträd. Träden ger mat, vi behöver dem i landskapet. Sen vill vi så klart att fler ska flytta till Kinnekulle och att det ska bli ett mer levande samhälle. 

Mängder av grödor ryms på den 1,8 hektar stora gården. Foto: Privat

Odling som mindfulness

Hur tycker du att man ska gå till väga om man vill bli självförsörjande? 

– Våga! Och ta inte allt på en gång. Börja lite smått med grönsaker, bär eller frukt som ett första steg. Sen kan man utöka bit för bit. Det är aldrig fel att börja drömma om trädgård och mat.

Hon berättar att det inte heller behöver vara särskilt energikrävande. Hon beskriver det som mindfulness, att hon får arbeta med kroppen och samtidigt vara nära jorden.

– När vi började blev vi förvånade över hur lätt det var och hur mycket mat man fick väldigt snabbt. Vi trodde att målet var långt borta, framför allt då ingen av oss är uppvuxna på gård och att vi inte hade så mycket erfarenhet.

– Miljön tjänar verkligen på att man kan odla sitt eget. Det riktiga lokala är det som är utanför köksfönstret. Dessutom är det lärorikt för barnen, tillägger hon.