Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Teresa, 35, blev bortrövad – återförenas med familjen

Teresa vill annullera sin adoption, men det får hon inte.Foto: Privat
Sambon Simon, Teresa, systersonen Axel, mamma Ana Maria och syster Paz i Chile.Foto: Privat
Nu reser de runt i Chile för att träffa släktingar. Foto: Privat

I 34 år trodde Teresa Lindberg att hennes biologiska mamma i Chile inte ville ha henne. 

Men i våras vände plötsligt allt hon trott upp och ned, när hon kom i kontakt med sin biologiska familj i Chile – och fick veta sanningen om hur hon stulits och adopterats till en familj i Sverige. 

Nu är hon tillbaka i sitt hemland för att träffa sin biologiska familj. 

– Jag är förbannad. All min smärta, allt jag trott om min familj, all min ensamhet, har varit en lögn, säger Teresa.

På den stora gula skylten står det på svenska: 

”Välkomna Teresa och Simon”. 

Ett bevis på att Google translate fungerar väl.

Teresa Lindberg har kommit till Chile och bakom skylten står kvinnan som födde henne. Bredvid Teresas syster och systerson.

För bara sex månader sedan fick 35-åriga Teresa veta att allt hon trott sig veta om starten av hennes liv, om adoptionen till Sverige, om sin biologiska mamma och pappa, var en lögn. 

Att krama om sin mamma och syster var en bitterljuv känsla.

Teresa är en av de adopterade i Sverige som på illegala sätt misstänks ha tagits från sin biologiska familj.

– Jag är inte adopterad, jag är stulen, förklarar Teresa. 

På flygplatsen träffade Teresa stora delar av sin biologiska familj för första gången. Foto: Privat

Trodde hon kom till av våldtäkt

Resan fram till dessa veckor på besök i Chile har varit lång. Teresa Lindberg adopterades som spädbarn av sin mamma och pappa och växte upp på Gotland. Under uppväxten pratade familjen öppet om adoptionen, men inte om allt. 

Men 14 år gammal kom Teresa av en slump över sina adoptionspapper. Där stod att hon var ett resultat av en våldtäkt. 

– I mina papper står det att min mamma blev våldtagen och gravid. Att hon inte visste vem mannen var och att hon inte ville ha mig, säger Teresa oförmögen att hålla gråten inne samtidigt som hennes lillasyster erbjuder henne mat och hon tacksamt tackar nej på den lilla spanskan hon lärt sig. 

Har alltid känt sig osäker

Men under åren har Teresa haft en klump av osäkerhet i magen, en känsla av att någonting med hennes adoption inte stämmer. 

Sedan, under 2017, kom de första rapporteringarna om att barn i Chile misstänks ha stulits och adopterats utomlands under 70- 80- och 90-talen – och flera fall kunde kopplas till Sverige.

Hon tog del av historier av andra som adopterats från Chile, som från Maria Diemars och insåg att hon som bebis var skriven på samma chilenska adress som många av dem – en socialarbetares – och att hennes mammas underskrift inte fanns någonstans. 

Då började hon söka. Och det gick snabbt.

Teresa hade turen att de adresser som uppgetts i adoptionspappren stämde och hon fick hjälp av en kollegas väninna i Chile att hitta sin mamma. 

Den andra april i år pratade de med varandra för första gången, via Whatsapp.

– Jag fick hjälp av min kollega som kan spanska. Det första jag frågade om var min pappa, om vad som stod i pappren. Hon sa att det inte stämde, att min pappa hete Enrique, att de älskade varandra. Hon sa ”jag älskade dig, jag ville ha dig”, berättar Teresa. 

”Så mycket ångest och självhat”

Mammans berättelse av vad som hände fortsatte. 

– Hon har berättat att hon och jag kommit hem från BB och låg och sov. När hon vaknade var jag borta. Min morbror har erkänt för familjen att han tog mig, sa att det var för många munnar att mätta. Där jag lämnades var det uppenbarligen ingen som ifrågasatte.

– Jag tror att man lagt in mardrömshistorier för att vi inte ska orka eller våga söka upp våra biologiska föräldrar, säger Terese och syftar på uppgiften om den påstådda våldtäkten.  

– Men att sedan jag var 14 trott att jag var resultatet av en våldtäkt har gett mig så mycket ångest och självhat, det har påverkat mitt liv så mycket. Jag har varit livrädd för att kontakta mamma för tänk om jag påminner om det hemska, tänk om jag har våldtäktsmannens näsa? Så var det en lögn.

Sambon Simon, Teresa, systersonen Axel, mamma Ana Maria och syster Paz i Chile.Foto: Privat

Familjen känner sig bestulna

Teresa är arg, ledsen och ännu chockad över det hon lärt sig. Även resten av familjen, både i Sverige och Chile, har svårt att smälta det nya. 

– Min mamma i Sverige ser pengarna hon och pappa betalade för adoptionen som blodspengar. De trodde de gjorde något gott men har blivit bestulna på en familj. Hon är den jag ser som mamma, men samtidigt är jag stulen från någon annan. 

– Min biologiska mamma känner sig rånad. Jag är redan vuxen, uppfostrad av en annan kvinna, kan inte hennes språk. 

Själv vill hon inte längre vara adopterad.

– Jag vill annullera min adoption, för jag är inte adopterad, jag är stulen. Men det får jag inte. Det handlar inte om att jag inte älskar min svenska familj, utan att jag är ett traffickingoffer.

Och mötet i Chile, dit Teresa åkt med sin sambo för att tillbringa några veckor med den chilenska familjen, har varit svårt. 

– När vi möttes på flygplatsen pussades och kramades jag och min lillasyster och började gråta. Men min biologiska mamma tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt. Hon vågar inte riktigt. Hon har ju trott att jag varit död hela tiden.

”Jag är lik min familj i Chile, det betyder så mycket”, säger Teresa.Foto: Privat

Omfattande brottsutredning

Just nu pågår en omfattande brottsutredning i Chile om misstänkta illegala adoptioner av barn som bland annat hamnade i Sverige under 70-, 80-, och 90-talet. 

En parlamentarisk utredning i Chile har även färdigställts och i den framkommer att barn i Chile separerats från sina föräldrar och blivit bortadopterade, ofta genom att få mamman att tro att barnet dött. I rapporten framgår det genom vittnesmål att det ofta var ekonomiskt utsatta familjer som drabbades.

Rapportens sammanfattning har i veckan publicerats på svenska myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF.

Men redan på 1970-talet fanns det misstankar om att allt inte gick rätt till gällande adoptionerna. Det visar ett brev skrivet av en tjänsteperson anställd på Adoptionscentrum på 70-talet som hittats i utrikesdepartementets arkiv, rapporterar SVT Nyheter Västerbotten. 

BROTTSUTREDNINGEN I CHILE

Den brottsutredningen i Chile om illegala adoptioner startade för drygt två år sedan.

Misstänkta i adoptionsutredningen i Chile är domare, socialarbetare och andra myndighetspersoner.

Från att ha omfattat tusentals barn begränsades den nyligen till att utreda varje ärende för sig vilket begränsat utredningen till 613 fall varav 89 berör svenska adoptioner. Men det kan gälla fler, eftersom utredningen endast går vidare med dem som själva skickar in sina papper och begär fortsatt utredning.

– Vissa vet nog inte ens om att utredningen pågår och att de kan vara stulna, säger Maria Diemar på chileadoptioner.se.

Ungefär hälften av ärendena är anmälningar gjorda av adopterade och resten har anmälts av biologiska släktingar.

Enligt den chilenska utredaren Maria Cecilia Erazo kommer att arbeta parallellt med den stora databasen som omfattar tusentals barn, skriver SVT.

Brottsutredningen väntas pågå minst två år till. 

I Sverige har både Adoptionscentrum och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, känt till misstankarna i minst tre år, enligt SVT:s uppgifter, men inte informerat adopterade. 

Både Adoptionscentrums verksamhetschef Kerstin Gedung och myndighetens generaldirektör Kristina Svartz förklarar att de inte går ut med obekräftade uppgifter. 

– Om vi som myndighet ska gå ut med information, vad den än innehåller, behöver vi ta ansvar för att uppgifterna i vår information i möjligaste mån är konkreta och säkerställda, säger Kristina Svartz.

Myndigheten vill att en svensk utredning görs, även en brottsutredning. Det är någonting även föreningen chileadoption.se vill se och länge drivit frågan om. Maria Diemar är aktiv i föreningen  

– Vi behöver få en förklaring och förstå: Vad var det som hände? I mina papper finns exempelvis inte min mammas underskrift någonstans och jag vet att jag är stulen. När vi skickades till Sverige visste de inte riktigt vart vi kom ifrån, ändå fick det pågå. Nu när man i Chile anser att det gick fel till är det ännu viktigare att se över hur man arbetade i Sverige och vilket ansvar Sverige har. Det gäller inte bara adoptioner från Chile utan även andra länder, säger Maria Diemar.    

Men regeringen har sagt nej till en svensk utredning. 

 – Det är min och regeringens uppfattning att vi behöver avvakta utredningen i Chile men vi bistår naturligtvis dem som utreder det på alla sätt vi kan, har socialminister Lena Hallengren (S) sagt till SVT.

Måste betala själva för att söka

För Teresa Lindberg, som bor i Mölndal, har sanningen om hennes adoption inte bara påverkat livet rent känslomässigt, utan även ekonomiskt.  

– Jag kommer hälsa på i Chile så ofta jag kan, och det är dyrt. Allt det här har förändrat min livsplan. Jag vill ha tre barn. Nu måste jag inse att jag kanske bara kan ha ett, för att ha råd att träffa min familj. 

Hon vill se mer och tydligare stöd för adopterade.

– Jag vill att Adoptionscentum och myndigheterna tar sitt ansvar och aktivt hjälper de som vill utreda sin adoption. Jag och alla andra som blivit stulna, även från andra länder än Chile är offer. Som det är nu är vi offer som hjälper offer. 

Mer pengar till myndigheten 2020

För att få hjälp att söka sina rötter måste man betala en medlemsavgift till Adoptionscentrum. Att ge individuellt stöd till adopterade är ett ansvar för varje enskild kommun, men inför 2020 har Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, fått en anslagshöjning.

I ett mejl skriver myndigheten:

”Den innebär att vi kan utveckla möjligheterna till stöd för adopterade under de kommande åren. MFoF kommer bland annat att skapa en struktur för processen att söka sin ursprungsfamilj, ett metodstöd för kommuner i sitt uppdrag att ge stöd efter adoption som även blir användbart för den adopterade själv”.

DEBATT: Min son blev stulen men staten rycker på axlarna

Marianne, 37: ”Har blivit kidnappad”

SOCIALMINISTERN: Vi tar de stulna barnens situation på största allvar 

Tamara, 33, om protesterna i Chile: ”Jag är rädd”

Svensk-chilenska Tamara bor i Santiago,