Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Telma, 10, nekas att åka med skolbussen

Telma, 10.Foto: Privat
Mamma Rebecka och dotter Telma.Foto: Privat
Busshållsplatsen finns just utanför Telmas hem.Foto: Privat
Rebecka Nilsson, Telmas mamma.Foto: Privat

Hållplatsen ligger på familjens tomt.

Men Telma Persson, 10, får inte följa med bussen.

I tre år har hon kunnat ta skolskjutsen varje morgon – nu tycker kommunen att hon ska cykla eller gå på en privat väg utan belysning.

– Ska hon gå ensam i kolmörkret? Jag hade inte gått där själv, säger hennes mamma Rebecka Nilsson.

Sedan höstens skolstart ser tioåriga Telma Persson hur skolbussen åker förbi hennes hem på morgnarna – utan att själv få åka med.

Tidigare, när hon gick i lågstadiet på Spannarps skola, åkte hon med just den här bussen till skolan varje dag. Nu går hon i fyran på Bosgårdsskolan inne i Tvååker, dit samma buss går.

Kommunen har beräknat att hon har 2,8 kilometer till skolan och det krävs tre kilometer för att få skolskjuts när man går i fjärde klass.

– De tycker att hon i stället ska cykla eller gå på en privat väg, en gammal gärdsgårdsväg där det inte finns någon belysning. Lantbrukarna kör ofta på vägen med stora maskiner. Den plogas heller inte på vintrarna och när det blir mycket vatten i bäcken intill blir det också tjockt med is på vägen, säger Telmas mamma Rebecka Nilsson, som också berättat om skolskjutsproblemet för Hallands Nyheter. 

Telma, 10.Foto: Privat

”Vem tar ansvar om något händer?”

Hon konstaterar att dottern bara är tio år och att det känns orimligt att släppa i väg henne på cykel eller till fots mörka morgnar.

– Ska hon gå där helt ensam i kolmörkret? Jag hade själv inte gått den vägen. Jag blev chockad när vi fick avslag från kommunen på vår ansökan om skolskjuts. Vem tar ansvar om något händer, fortsätter hon.

Vägen som kommunen hänvisar till är alltså privat och den är markerad med skylten återvändsgata.

– Enligt Trafikverkets karta räknas det som en cykelväg och även om det är en enskild väg, har markägaren inte rätt att neka någon att gå, cykla eller rida på den, säger grundskolechefen Johan Berntsson, Varbergs kommun, till HN.

Han säger också:

– Vi har satt tre kilometer som en gräns och det är det vi går efter. Sedan kan det finnas särskilda skäl som att det är en väldigt trafikerad väg men det anser inte vi att det är i det här fallet.

Vägen där Telma ska gå.Foto: Privat

Får lösa skolskjutsen från dag till dag

Rebecka Nilsson säger att det är 4,8 kilometer till skolan när de kör den vanliga bilvägen.

Hon berättar att familjen hittills under terminen fått lösa transporten till skolan från dag till dag. På grund av deras arbeten kan inte Rebecka eller hennes man hämta och lämna dottern själva.

– Jag tycker inte att jag ska behöva använda min mamma eller svärmor som får köra från stan för att hämta och lämna Telma, säger hon.

– Det här tar på krafterna, både på mig och Telma. Jag får lägga mycket energi på att lösa skjuts till skolan. Och Telma påverkas också. Hon vill inte gå till skolan när hon känner att hon inte är välkommen på bussen. Grannbarnen får åka med skolbussen. De är yngre och då är gränsen två kilometer.

Rebecka Nilsson har överklagat kommunens beslut.