Det var 2014 och Amela Kalac och hennes familj hann knappt mer än landa i Sverige, på flykt undan trakasserier och våldsamheter i Serbien, innan hennes pappa diagnosticerades med lungcancer.
– Han dog fyra månader senare. Mamma kämpade redan då med psykisk ohälsa, så jag och mina syskon fick mer eller mindre klara oss själva, berättar Amela.
Utvisningsbeslutet kom snabbt, men enligt Amela var hon och hennes syskon – som alla var minderåriga vid tillfället – ovetandes om det. Deras fokus låg i stället på att hantera de trauman de bar med sig från hemlandet, och på att göra sitt bästa för att skapa sig en ny framtid i lilla Grästorp.
– Vi upplevde det som en chans att få ett bra liv, så vi kämpade och försökte visa att vi var värda att satsa på. Vi har lärt oss svenska, gått i skola och skaffat jobb.
Kommunchefen: ”Har gjort allt”
Amela och hennes systrar – Arnela, 22, och Ilda,18 – har samtliga arbetat inom olika delar av vården under coronapandemin – och Mattias Ymefors, enhetschef i Grästorps kommun, beskriver dem som mycket uppskattade medarbetare.
– De är ambitiösa och kunniga och har till och med fungerat som handledare för ny personal. Deras insatser under pandemin har varit viktiga, och de har gjort allt som vi som samhälle förväntar oss av en person som kommer till Sverige. Då tycker jag och många med mig att de borde kunna få stanna, säger han.
Men stanna får de inte.
Nyligen fick systrarna, och resten av familjen, avslag på ytterligare en ansökan om uppehållstillstånd.
”Vill betala tillbaka”
Migrationsverket ifrågasätter inte de hot och det våld som riktats mot familjen i Serbien, men säkerhetsläget i landet är inte skyddsgrundande, skriver myndigheten i sitt beslut. Och att familjen Kalac har etablerat sig i samhället under de många år de bott i Sverige – Amelas lillebror i halva sitt liv – räcker inte för att de ska få stanna.
”I praxis har det ställts förhållandevis höga krav för att uppehållstillstånd på grund av anpassning ska kunna beviljas”, står det att läsa i myndighetens beslut.
Amela är uppgiven.
– Vi har gjort allt för att anpassa oss, och Sverige har satsat resurser och skattepengar på att ge oss en möjlighet att bli de människor vi är i dag. Allt vi vill är att betala tillbaka och bidra, men då väljer de att skicka tillbaka oss. Det kan inte vara rätt.
I utvisningsbeslutet skriver Migrationsverket skriver vidare att familjen visserligen inte aktivt har hållit sig undan myndigheterna, men att de samtidigt har vistats illegalt i Sverige ”varför inte hela vistelsetiden här kan beaktas.”
– Utvisningsbeslutet fanns, men vi var barn när vi kom och man kan inte förvänta sig att barn ska förstå allt. Vi visste inte att vi inte fick stanna, säger Amela, och fortsätter:
– Jag är vuxen nu, men min lillebror är fortfarande bara ett barn. Hans vårdnadshavare är sjuk och inte kapabel att ta hand om honom – Sverige är hans trygghet.
GT har sökt Migrationsverket, men hade innan publicering inte fått någon återkoppling. I ett mejl till SVT skriver myndigheten att de ”måste följa de lagar och riktlinjer som finns i alla ärenden”.
