Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Systrarna Elma och Irma hedrades av hundratals

Systrarna Elma och Irma hedrades av hundratals
Elma Usto, 20, omkom i den svåra singelolyckan på E20 i Göteborg. Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Irma Usto, 21, begravdes vid sidan av sin syster på tisdagen på Kvibergs kyrkogård.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Irma och Elma Usto begravdes på Kvibergs kyrkogård på tisdagen. Före jordfästningen kunde familj, släkt och vänner ta avsked i Sankt Olofs kapell.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN

Alltid tillsammans.

Elma och Irma Usto var systrarna som ständigt fanns vid varandras sida.

Båda miste livet när en bil kraschade på E20 i Göteborg för en dryg vecka sedan.

På tisdagen begravdes de tillsammans på Kvibergs kyrkogård.

Familj, släktingar, vänner och arbetskollegor – ett par hundra personer tog farväl av systrarna.

– Det är så overkligt. Det går inte att greppa att de är borta, säger vännen Elif Saglik.

Systrarna Elma Usto, 20 och Irma Usto, 21, dog i den svåra singelolyckan på E20 i Göteborg natten mot söndagen den 16 februari.

Bilen de färdades körde in i en betongpelare vid Olskroksmotet och i kraschen omkom även två andra ungdomar, en kvinna och en man, som även de var i 20-årsåldern. 

Systrarnas mamma, Dzenana Usto, skrev på Facebook efter olyckan att döttrarna gett sig i väg från hemmet på Hisingen mitt i natten för att hjälpa en vän.

De var så älskvärda och underbara barn, snälla och alltid glada. Jag har alltid varit så stolt över dem och kommer för alltid vara det”.

Men strax efter klockan fyra på natten var olyckan ett faktum. 

– Smällen tog så olyckligt mot taket att det blev ett så kraftigt krockvåld att fyra unga människor miste livet, har förundersökningsledare Anders Gabrielsson vid polisens trafiksektion, tidigare konstaterat.

Systrarna Elma och Irma Usto omkom i bilolyckan i Göteborg för en dryg vecka sedan.Foto: Privat

Hundratals tog farväl

Under tisdagen begravdes Elma och Irma Usto. Ett par hundra personer samlades på Kvibergs kyrkogård för att ta farväl av systrarna.

Först hölls Sankt Olofs kapell öppet för familj, vänner och arbetskollegor som ville ta farväl och lämna blommor. Längst fram stod de två vita kistorna, två stora porträttbilder av Elma och Irma, allt omgärdat av massor av blommor, bland annat ett rosa och ett rött hjärta av rosor.

De sörjande satt i stilla tystnad och försökte begripa det ofattbara. Att de två glada, omtänksamma och omtyckta systrarna är borta för alltid.

– Det är så tragiskt. Det går inte att ta in det som hänt. Man blir så rädd när man inser hur skört livet är och hur fort det kan gå. Det är ofattbart till och med när jag står här och ser kistorna. Det är som om hjärnan inte vill ta in informationen, säger Elma Blasevic, syssling till de omkomna.

När systrarnas mamma Dzenana Usto och småsyskonen gick in i kapellet längs mittgången reste sig alla i vördnad för den sörjande familjen. Mamman stöttades av två kvinnor. Även när pappan kom något tidigare ställde sig begravningsgästerna upp.

Efter avskedet i kapellet gick begravningsföljet vidare till den muslimska begravningsplatsen på Kvibergs kyrkogård där Elma och Irma jordfästes.

Begravningsföljet på väg från kapellet till jordfästningen av Elma och Irma Usto på Kvibergs kyrkogård.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Två älskade döttrar, systrar, vänner – två stora hjärtan av rosor.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

”Har varit väldigt tufft”

Elma Blasevics syster Erna beskriver de svåra dagarna efter olyckan:

– Det har varit väldig tufft. Det är en stor tragedi. Så svårt att förstå... två så fina systrar... Vi har varit tillsammans och försökt stötta varandra, särskilt den närmsta familjen. Vi är några som stått familjen nära som organiserat den här delen av begravningen, i kapellet, säger hon och tillägger:

– Vi har känt varandra sedan vi var små. De var alltid snälla och glada. Och de var alltid tillsammans. De hade hela livet framför sig.

Elif Saglik, vän till Elma och Irma och deras familj, minns systrarna som omtänksamma glädjespridare.Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Erna och Elma Blasevic, släktingar till de döda systrarna. Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL

Elif Saglik, som var nära vän med Elma och Irma och med hela familjen, berättar att hon varken kunde sova och äta de första dagarna efter dödsbeskedet. Känslan av overklighet är stark även hos henne. Hon minns flickorna med stor värme.

– De var sådana glädjespridare. Jag blir glad bara jag tänker på dem. Så fina människor som alltid ställde upp för alla andra. De försökte göra sitt bästa för alla. De var som extramammor åt sina småsyskon, säger hon.