Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Svarta Nejlikan räddade mitt liv"

RÄDDAD AV SVARTA NEJLIKAN. Carolina Hultgren var en av dem som räddades av svenske diplomaten Harald Edelstam ur diktaturens Chile efter militärkuppen 11 september 1973. Svårt medtagen låg hon i bagageutrymmet i hans bil under resan till ambassaden. Foto: Gredeskog Maria
GÖTEBORG. Carolina Hultgren har Harald Edelstam att tacka för att hon lever.
Han smugglade henne svårt medtagen av tortyr rätt genom Pinochets vägspärrar till sin ambassad.
- Jag låg alldeles tyst i bagageutrymmet, säger hon.
I går hade Ulf Hultbergs och Pia Faringes film om den svenska diplomaten Harald Edelstam – som räddade tusentals chilenare – svensk biopremiär.
– Jag sov inte bra i natt, säger Carolina Hultgren när vi träffas. Jag såg filmen på nytt i går.
Det är på ett sätt hennes historia som berättas ”Svarta Nejlikan”. Som aktiv i Allendes kvinnorörelse levde Carolina Hultgren, som då hade ett chilensk efternamn, farligt redan innan militärkuppen.

Ledde kvinnorörelse

Carolina Hultgren var en av ledarna i Allendes kvinnorörelse och stod högt upp på listan av efterlysta.
– Till slut fick jag inte bo hemma, utan mamma bad mig att flytta till min syster.
Men hon greps i sin systers hem den 24 september 1973 och fördes fter ett dygn till Nationalstadion.
Redan första dagen började tortyren. Hot, hån, misshandel, våldtäkter, elektrisk tortyr, skenavrättningar och andra övergrepp.
– Jag sa fler gånger till soldaterna att ni kan döda mig men aldrig tysta mig, säger hon. Ni kan aldrig döda de idéer jag står för.


Avslöjade tortyr

Efter att hon avslöjat att det förekom tortyr i det koncentrationsläger som Nationstadion blivit blev misshandeln allt värre.
Från stadion fördes hon till ett vanligt fängelse. Tortyren fortsatte, dels i fängelset men även på annan plats.
– Vi fördes till en instutition där man utbildade torterare, säger hon. Där utsattes vi både för fysisk och psykisk tortyr.
Till slut var hon i så dåligt tillstånd av den ständiga tortyren och misshandeln, framför allt av blodförlusterna, att hon var nära döden.
– Det hade inte varit bra för Pinochetregimen om en fånge dött i fängelse, säger hon. Så jag fördes till sjukhus.
Då vägde hon bara 38 kilo och bars på bår.
I entrén till sjukhuset kom av en slump den svensk diplomaten Harald Edelstam på väg ut
– Gå inte in i sjukhuset, sa han bestämt.

Åkte i bagageutrymmet

Med hänvisning till sitt diplomatpass tog han över ansvaret för patienten och sa till några kamrater att gömma Carolina. Han hade gett dem sitt visitkort och på kvällen ringde de honom.
Han kom ensam i sin bil och hämtade den svårt medtagna Carolina. Harald Edelstam la henne i bagageutrymmet.
De åkte genom Santiagos tomma gator – det rådde undantagstillstånd och utegångsförbud – och kom till en vägspärr.
– Jag låg tyst, säger Carolina. Jag hörde att soldaterna ville öppna bagageluckan och undersöka bilen. Jag hörde hur han smällde med sitt pass och på spanska sa att bilen är svenskt territorium och att de skulle flytta sig.
Några minuter senare befann sig Carolina i säkerhet på den svenska ambassaden. Sex månader senare landade hon på Arlanda.

Arbetar som lärare

Nu 34 år senare bor och lever Carolina Hultgren i Göteborg.
Hon jobbar som lärare, driver en resebyrå och arbetar politiskt. Med frågor som rör Chile, Latinamerika, kvinnor, integration, rättvisa och solidaritet.
– Den psykiska tortyren har jag klarat, säger hon. Jag har problem med alla skador jag fått av den fysiska tortyren, och måste snart opereras igen. Men den psykiskt har jag klarat mig.
– Mina idéer, det jag står kan aldrig dö.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!