Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Suzannes insats för flyktingarna

Suzanne Melville har ukeleleskola för flyktingbarn i Grekland.Foto: PRIVAT
Kärt återseende i Grekland, Suzanne Melville får en ktram av syriska flickan Maha.Foto: PRIVAT
Glatt möte med skadad flyktingpojke i Grekland.Foto: PRIVAT
Suzanne Melville hoppas kunna samla in många smartphones.Foto: LEE JIN-MAN

Suzanne Melville åkte till Grekland för att hjälpa flyktingar.

Sedan dess har läraren från Götene hjälpt de mest utsatta under varje skollov.

– Jag har sett helvetet på jorden, men också träffat massor av fantastiska människor.

I januari åker hon tillbaka igen och förhoppningen är att hon har massor av smartphones i bagaget. 

Suzanne arbetar som musik- och bildlärare i Skara. För drygt ett år sedan hade man ett projekt på skolan som handlade om migration och detta var precis i samma veva som den stora flyktingströmmen från Syrien började.

– Innan dess var jag inte engagerad i flyktingfrågor, men så började de komma till Lundsbrunn (en stor flyktingförläggning i Götene kommun) i september och oktober.

Sedan dess är hennes liv inte sig likt.

Hon började som volontär på Lundsbrunn genom att undervisa flyktingar i svenska.

– Sen kom stoppet, när Löfven och hans regering bestämde att nu räcker det, nu får det vara nog. Då blev jag arg och tänkte att nu måste jag göra någonting, säger hon. 

30-40 båtar varje natt

Suzanne bestämde sig för att åka ner till Grekland, dit de allra flesta flyktingarna från Syrien anländer via båtar. Hon fick med sig kollegan på skolan, Johan Persson, och åkte till Lesbos i februari.

Ön dit allra flest båtflyktingar anlände.

– Vi jobbade i ett läger på kvällarna och efter våra pass åkte vi ner till stränderna och tog emot båtarna. Hjälpte flyktingarna i land och såg till att de blev lite varma för då var det skitkallt, alltså, säger hon. 

Människorna som flytt kriget i Syrien var nedkylda efter sju timmar i öppen båt på Medelhavet.

– Det kom ungefär 30-40 båtar per natt och det fanns minst 50 personer i varje båt.

Fått stort kontaktnät

Lägren var överfulla.

– Det var många starka upplevelser. Vi var där i två veckor då. Vi hade en veckas lov och så tog vi ledigt en vecka till från skolan.

Det var Suzannes och Johans februarilov.

– När jag kom hem fortsatte jag jobba med flyktingarna här i Lundsbrunn men började direkt planera för att åka tillbaka, säger hon. 

Suzanne Melville följer flyktingarnas situation noga via media och vänner på sociala medier.

– Som frivilligarbetare får man ett kontaktnät utan dess like. Vi är många, många, som vill hjälpa.

Hon bestämde sig för att åka tillbaka till Grekland så fort skolan slutade och ville ha med sig pengar att hjälpa flyktingarna med.

Det blev en slant via en festival där flyktingarna från boendena i Götene och Skara nästan slöt upp mangrant.

– Jag räknade med 500, men det kom över 2500. Trots att allt var gratis skänkte folk över 11 000 kronor som jag tog med mig ner till Grekland.

Hamnade i helvetet

Nu gick resan till Pireus, Atens hamnstad.

Där kommer alla båtar in från de grekiska öarna och där hade det gjorts ett slags läger för alla flyktingar som inte fick plats i andra läger.

– Folk som inte fick plats nånstans blev kvar i Pireus. Här fanns 4000 personer, säger hon. 

Suzanne hade planerat att vara där i två veckor, men det blev fyra. Om det varit svårt att se hur människorna hade det på Lesbos väntade nu nånting än värre.

– Det var helvetet på jorden, på riktigt! Jag hade inte kunnat föreställa mig... Jag trodde att jag hade lite erfarenhet att luta mig mot när jag kom. Det hade jag inte.

Det var Suzannes sommarlov.

Står utanför allt

Väl hemma bestämde hon sig för att åka tillbaka på nästa skollov, novemberlovet för några veckor sedan. 

Nu var Pireuslägret stängt så hon bestämde sig för att hjälpa flyktingarna i huvudstaden Aten denna gång. Hon med sig mer pengar nu, cirka 30 000 kronor som hon fått via kompisar och andra plus de arvoden från föreläsningar hon gjort, att köpa saker för att hjälpa flyktingarna att överleva.

I Aten har många flyktingar flyttat in i så kallade "squats": övergivna hus, nedlagda skolor eller sjukhus med mera. Dessa människor står utanför allting, berättar hon.

– I lägren får de i alla bukfylla, mycket enkel mat två gånger om dagen. De som bor i squatsen har ingenting om ingen hjälper dem. Så jag köpte mängder med mat, blöjor, välling, filtar, liggunderlag...

Beroende av telefoner

Nu har Suzanne börjat samla in mobiler för att ha med sig till nästa resa - som ska ske på jullovet.

Det kan tyckas som att smartphones inte är det viktigaste för människor som kämpar för att överleva..?

– Kanske inte allra viktigast, men flyktingarna som finns i Grekland är helt beroende av sina mobiler och de går sönder eller stjäls.

– Jag reser 2 januari och hoppas kunna ha med mig många smartphones som folk i Sverige inte använder.

Kanske flyktingflickan Maha kommer att få en av telefonerna. Det är hon som kramar Suzanne på bilden här bredvid.

– Den togs under min senaste resa. Jag skulle till flygplatsen men gjorde ett sista försök att hitta den här flickan som jag träffade på min förra resa. Jag ville så gärna träffa henne igen. Vi stod nedanför ett fönster och ropade på henne och hon bara kastade sig nerför trapporna och slängde sig om halsen på mig.

Det är såna möten som gör att Suzanne har lov till att hjälpa.

Fotnot: Den som vill hjälpa Suzanne och Johan genom att skänka en begagnad mobil eller på något annat sätt kan ta kontakt via facebookgruppen "Johan och Suzanne åker tillbaka..." Du hittar den här.