Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Succéförfattaren Lydia Sandgren: ”Satsade högt”

Lydia Sandgren om debutromanen som redan gjort succé.
Lydia Sandgren, vårens succéförfattare.
Foto: Hanna Brunlöf Windell / GT/Expressen
Lydia Sandgren har hyllats för sin debutroman ”Samlade verk” som kom i våras. Boken utspelar sig i Göteborg, till stor del under 80- och 90-talen.
Foto: Hanna Brunlöf Windell / GT/Expressen

Efter elva år satte hon punkt – debutromanen ”Samlade verk” var redo att skickas in.

– När jag klickat på sänd-knappen gled jag ner under bordet i skam. Jag tänkte, herregud, Lydia Sandgren, vad har du gjort? De kommer att undra vad det är för en stolle som skickat in ett 700-sidigt manus.

Men förlaget tyckte boken var ”storslagen” och sedan den kom ut i våras har lovorden flödat över den nyblivna succéförfattaren.

Lydia Sandgren, 33, var 22 år när hon började skriva den bok som nu hyllats av recensenter och läsare. En debut som uppmärksammats stort under våren.

”Samlade verk” är 700 sidor och tog alltså elva år att skriva. Hon satte i gång med romanen ungefär samtidigt som hon påbörjade studierna på psykologprogrammet vid Göteborgs universitet.

– Trots att jag hade hållit på hela livet att skriva, läsa, spela och teckna bestämde jag mig för att jag inte ville ha ett konstnärligt yrke. Jag skulle ha ett riktigt jobb där jag kunde tjäna pengar och betala hyran själv, och inte behöva försörja mig på mitt skapande, säger Lydia Sandgren som nu jobbar heltid som psykolog i Göteborg.

Hon konstaterar att ”det var ett moget och bra beslut”.

– Jag var ung och vilsen som alla 20-åringar, men där var jag bestämd. Det beror nog på att mina föräldrar inte är några konstnärstyper. De håller inte på med nån kreativ flumtillvaro. De har alltid värderat hårt arbete och självständighet, att man ska ta del av en samhällelig arbetsgemenskap. Det har jag med mig hemifrån. 

”Tvungen att lära mig från scratch”

Men parallellt med att hon pluggade för att så småningom kunna skaffa det där riktiga jobbet, växte en roman fram.

Hon säger att hon bara satte i gång utan att ha en aning om hur man skriver en bok.

– Jag var tvungen att lära mig det från scratch. Jag hade en del diffusa tankar och visioner och utgick från dem. I ett arbetsdokument i datorn som jag kallade ”fragment” skrev jag upp allt möjligt. Där dök idéerna upp, berättar hon och fortsätter:

– Ett tag skrev jag ut alla fragment på papper, hundratals sidor, och klippte ut stycken och försökte lägga dem i ordning på golvet. Jag skrev lappar för olika kapitel och hängde upp på en vägg hemma.

Att det tog ett drygt decennium att bli klar beror också på att hon ”hade en sån hybris” säger hon.

– Jag ville göra den här jättestora berättelsen som utspelar sig i olika tidsplan. Jag satsade ganska högt. 

Hon säger att romanen som blev resultatet är en hyllning till konsten och litteraturen, till läsande och bildning. Hon vill visa vilken betydelse det har i människors liv och hoppas att ”Samlade verk” sätter läsarens egen fantasi i arbete. 

Tre boktips från Lydia Sandgren

”Illusionen”, av John Fowles,

”Blek låga”, av Vladimir Nabokov, 

”Kunzelmann & Kunzelmann” av Carl-Johan Vallgren

Lydia Sandgren på kafé Cigarren på Järntorget.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN

Boken utspelar sig i Göteborg

Det handlar om vänskap och familj, om uppväxt och ett Göteborg i förändring. 

Huvudpersonen Martin Berg är bokförläggare men hade en gång stora författardrömmar, och i bokens första scen är han mitt i en livskris.

Bästa vännen Gustav är en världsberömd och alkoholiserad konstnär. Cecilia, mamman till Martins barn och tillika hans hustru är försvunnen sedan många år och det är fortfarande ett mysterium vart hon tog vägen.

Varför har du låtit ”Samlade verk” utspela sig i Göteborg?

– Jag har ett slags kärleksförhållande till den här staden som blivit min hemstad. Jag är ju inte göteborgare från början. Jag har läst mycket Hjalmar Söderberg. Hans böcker som också är stockholmsskildringar har följt mig genom livet. Jag ville göra något liknande för Göteborg. Bevara det förflutna som gått förlorat. En värld som är borta.

– Det rör sig mycket i 80-talets klubb- och svartklubbsvärld. Den unga Martin är på Sprängkullen och på Mosters kafé. Det är också en skildring av Majorna och den gentrifiering som skett i Majorna och Haga. Stadens förändring är ett tema i boken. Vad som händer när människor gradvis får mer pengar.

Hur kommer det sig att en ung kvinnlig författare låter huvudpersonen vara en medelålders kulturman?

– Jag tror det hänger ihop med att det varit lättare att skriva om honom. Karaktären Rakel som jag delar födelseår och social kontext med borde varit lättare, men det tog emot mer. I Martins värld var jag fri. Det var lätt att hitta på. Infallen bara dök upp. Jag har alltid haft lättare att skriva om det som ligger längre ifrån mig själv. Det som är okänt utövar en stor lockelse på mig som författare. Det stimulerar min mycket livliga fantasi.

Hur har du själv förändrats under de här elva åren? 

– Jag har förändrats jättemycket. När jag började skriva var jag en osnuten slyngel ungefär som Martin Berg när han är en ung vuxen. Att jag ens satte i gång det här projektet vittnade väl om mitt ungdomliga övermod. Jag fattade inte vad jag gav mig in på. Jag trodde jag visste mer än vad jag gjorde om kärlek och om att bli vuxen.

Lydia Sandgren förklarar att boken har blivit till i olika lager och att innehållet djupnat i takt med att hon själv har mognat. 

– Det har tillkommit olika skikt i berättelsen allteftersom, säger hon.

Lydia Sandgren konstaterar att hennes bok ”Samlade verk” tilldrar sig mycket på lokal. ”Det är en exposé över krogar och kaféer i Göteborg på 80- och 90-talen”.
Foto: Hanna Brunlöf Windell / GT/Expressen

Tittade på gamla filmer 

Varför hon i romanen ville skildra just 80- och 90-talen vet hon inte riktigt konstaterar hon. Men huvudpersonerna är jämnåriga med hennes egna föräldrar.

– Annars är bokens värld inte mina föräldrars värld. De är inga bildningspersoner. Men tiden, den är deras tid.

Researchen gjorde Lydia genom att prata med alla hon kände som levde i Göteborg under den perioden, som kolleger och hennes dåvarande pojkväns föräldrar. Hon tittade på gamla filmer, gick igenom tidningar och läste in sig på nyhetshändelser för att få grepp om vad som hände i samhället efter 70-talet.

Lydia Sandgren växte upp på landet i Hyssna i Marks kommun som äldst av sju syskon, med en mamma som tog hand om barnen och en pappa som drev en ventilationsfirma.

”Ena benet i en fantasivärld”

– Det var en tid präglad av lek och påhitt. Vi lekte mycket jag, mina syskon och andra barn i området. Det fanns inte mycket att sysselsatta sig med, inga distraktionsmöjligheter, och jag var tvungen att hitta på lekar och berättelser. Redan från att jag var väldigt liten har jag levt lite med ena benet i en fantasivärld, berättar hon.

Lydia beskriver sig som lillgammal och brådmogen. Hon började läsa tidigt, var hungrig på kunskap och skrev sagoberättelser redan i första klass. 

Favoritläsningen var serieböcker som Asterix och Lucky Luke, på mellanstadiet blev det tidningen MAD. 

– Mina första stora läsupplevelser var när jag började läsa fantasy och science fiction. ”Liftarens guide till galaxen” i sjätte klass var som att sparka upp en dörr. Så här fritt och urballat kan man också skriva.

Även musiken har funnits med henne sedan tidig barndom och som 13-åring började hon pendla från Hyssna till Hammarkullsskolan där hon gick i musikklass under högstadiet. När hon var 16 och skulle börja på gymnasiet flyttade hon hemifrån, till en lägenhet i Göteborg.

Lydia Sandgren säger att det tagit emot att kalla sig själv för författare.

– När boken publicerats tog det lång tid att säga ”jag är författare”. Jag har alltid tänkt att jag är en skrivande person, men det som varit min stora yrkesmässiga identifikation är att jag är psykolog och arbetar som det. 

Det tog Lydia Sandgren, 33, elva år att bli klar med boken. ”Jag hade ingen aning om hur man skriver böcker. Så jag var tvungen att lära mig det från scratch. Och jag hade en sån hybris att jag ville göra den här jättestora berättelsen som utspelar sig i olika tidsplan. Jag satsade ganska högt. ”
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN

”De kommer att skratta ihjäl sig”

Hon berättar att det kändes högtidligt att sätta punkt för romanen. 

– Jag hade hållit på med den sista redigeringen av manuset i ett och ett halvt år. Den 13 oktober 2018 gick jag igenom de sista kapitlen. Sedan laddade jag upp filen på Bonniers manussida. Jag klickade på skicka och gled ner under bordet i skam. Herregud, Lydia Sandgren, vad har du gjort? De kommer att skratta ihjäl sig och tänka att vad är det här för stolle som skickar in ett 700-sidigt manus. 

Efter sex veckors väntan och vånda kom besked från förlaget. 

– Jag fick ett jätteentusiastiskt svar. ”Vilken storslagen roman du har skrivit.” Jag fick det när jag var på jobbet, mellan två patienter. Jag fattade först inte vad det stod och fick fråga mina kolleger. Är det här på riktigt? Sedan åkte jag till Stockholm på möte och så började hela den här resan. 


Fakta, Lydia Sandgren

Namn: Lydia Sandgren

Ålder: 33

Bor: Lägenhet i Göteborg

Aktuell: Succéförfattare bakom boken ”Samlade verk” som tog 11 år att skriva. Romanen gavs ut i våras.

Jobb: Psykolog och författare

Lydia Sandgren sitter ofta och skriver på Café Cigarren vid Järntorget i Göteborg. Ett ställe som visserligen finns med i debutboken, men romanen utspelar sig till större delen under 80- och 90-talen då Cigarren inte fanns.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL / GT/EXPRESSEN