Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Staffan förlorade sin bäste vän i branden

Stadshotellet i Borås var fyllt av nyblivna studenter när branden utbröt. 20 personer dog i vad som anses vara den svåraste hotellbranden någonsin i Sverige. Foto: BENGT DOBRIN / GT/EXPRESSEN
"Brandkåren kom vansinnigt fort och plöjde undan alla bilar som stod utanför hotellentrén. Hade de inte gjort det hade de aldrig nått fram till brandhärden" säger Staffan Engblom, som tvingades hoppa ut genom ett fönster. Foto: STIG A NILSSON / DN
Johan Vickhoff var på Stadshotellet under brandkvällen för att fira sin flickväns student. Han kom aldrig hem igen. Foto: Privat
Staffan Engblom överlevde katastrofbranden på Stadt 1978, men förlorade sin bästa vän. Foto: PRIVAT

Studentfirandet på Stadshotellet i Borås övergick i ett inferno.

På söndagen har det gått 40 sedan branden som tog 20 människors liv och skadade ett 50-tal.

– Jag var på åtta begravningar på två dagar, säger Staffan Engblom, en av överlevarna i branden som förlorade sin bäste vän, 21-årige Johan Vickhoff.

Den 10 juni 1978 var studentfirandet i gång i Borås och på kvällen skulle alla samlas på Stadshotellet. Staffan Engblom och bäste vännen Johan följde med Johans flickvän för att fira henne.

Strax efter klockan halv tre på natten spelades sista dansen. Enligt polisutredningen startade branden i en papperskorg på bottenvåningen, där någon hade slängt en cigarett.

Staffan berättar hur han och Johan stod på dansgolvet precis när tumultet utbröt.

– Jag minns att jag tog några steg bakåt och såg borta mot trappan och där såg jag en stor eldboll komma flammandes. Nästa sekund skrek någon: "Det brinner!"

Kastade ut studenter genom fönstret

Staffan beskriver minnet av att ett fönster öppnades och gav syre till elden, som blossade upp ännu mer.

– Vi tog oss till ett annat fönster och började rycka tag i folk som sprang runt i panik. De som inte vågade hoppa kastade vi ut. Jag vet att folk blev skadade när vi slängde ut dem, men jag tänkte bara att de inte fick brinna upp.

– När vi skulle hoppa sa Johan att han skulle hämta en väska. Jag blev arg. Det var idiotiskt och jag försökte skrika på honom att han skulle hoppa ut tillsammans med mig.

Anders var först på plats

Anders Wilgotson arbetade som brandman för Borås brandförsvar och var en av de första på plats vid branden.

Anders Wilgotson arbetade som brandman vid släckningen av Stadshotellet: "Några jag kände gick bort, det var tufft". Foto: Privat

– Jag var med i den första bilen med rökdykare som skickades ut när larmet kom in halv tre. Vi var 13 man i första styrkan, sedan skickade de ut alla de hade.

Anders var 28 och hade arbetat som brandman i sex år. Tillsammans med en annan rökdykare gick de in i det brinnande hotellet. Krypandes lyckades de få ut tio personer som låg medvetslösa vid baren.

Rökdykaren Anders Wilgotsson på stegen hjälper en ung människa ut ur ett fönster. Foto: BORÅS TIDNING

– På förmiddagen påbörjades eftersläckningsarbetet och vi bar ut de som hade förolyckats. Det var den värsta tragedin jag varit med om.

"Kändes som att allt bara var slut"

Staffan Engblom berättar att han åkte runt och letade efter Johan hela natten. Hos vänner, familj och på tänkbara efterfester. Men han fanns ingenstans. 

Staffan minns inte hur det gick till när han fick beskedet att Johan hade dött i branden, eller av vem.

– Det var någon gång under morgonen som följde. Jag blev väldigt upprörd och fick valium. Det fanns inte att han var död, jag kunde inte ta in det. 

 

LÄS MER: 19 år sedan diskoteksbranden i Göteborg

 

I Uppsala bodde Johans båda systrar. De nåddes också av beskedet under morgonen.

– Min syster ringde och sa "Det har varit en hotellbrand i Borås och Johan finns inte mer". Jag hörde vad hon sa men jag kunde inte ta in det, säger Johans storasyster Anna-Lena Vickhoff.

Storasyster Anna-Lena Vickhoff sörjer och minns sin lillebror Johan än i dag. Foto: Privat

Anna-Lena och hennes lillasyster satte sig i bilen och åkte till Borås.

– Den resan var en mardröm. När vi samlats hemma frågade en kollega och vän till mamma som var läkare om vi ville ta farväl av Johan. Men vi var alla överens om att vi ville minnas honom som han var när han levde. 

Anna-Lena säger att hon insåg den fruktansvärda sanningen under natten, när regnet öste ner.

– Det kändes som att allt bara var slut. Jag tänkte att Johan nu var alldeles ensam.

Storasyster Anna-Lena berättar att sista gången hon såg Johan var på deras systers 30-årsdag en knapp månad innan branden. Foto: Privat

Drömde om att bli ingenjör

Anna-Lena beskriver hennes och broderns nära relation, trots de tolv år som skilde dem åt. Johan läste på tekniska högskolan i Göteborg. Studierna gick bra och till sommaren väntade en drömresa till USA.

– När han föddes 1957 var han mycket efterlängtad och jag var den hängivna barnvakten. När jag senare flyttade hemifrån kom han ofta och hälsade på mig i Uppsala, säger hon.

Staffan Engblom och Johan Vickhoff hade varit vänner i åtta år. De lärde känna varandra genom gemensamma kompisar och spelade också golf tillsammans. 

– Han var intelligent, rolig och oerhört snäll. Lite full i fan så där. Vi var en del av ett glatt gäng och han var en glad skit. Vi umgicks mycket och gjorde allt tillsammans, säger Staffan.

Åtta begravningar på två dagar

Efter branden låg det som en slöja av sorg över staden Borås. Ett par nära vänner till Johans mamma hade också förlorat sin son och familjerna bestämde att en gemensam begravning skulle hållas.

I Borås vajade flaggorna på halv stång under dagarna som följde. Foto: EXPRESSEN

– Jag var på åtta begravningar på två dagar. Det var mer ett löpande band än begravning. Det var en jättekonstig känsla, man hann inte sörja, det var bara att åka vidare till nästa kyrka. Tiden som blev över gick åt till att hälsa på de skadade på som man kände på sjukhuset, säger Staffan och fortsätter:

– Jag förträngde mycket under tiden som följde. Det gick inte att ta in. Det ältades mycket i huvudet och tidningarna påminde en. 

20 dog och ett 50-tal skadades i branden under studentfesten i Borås. Foto: EXPRESSEN

– Branden påverkade mig psykiskt. Man kunde inte berätta så mycket för familjen, men jag pratade mycket med mina kolleger. Vi diskuterade branden i många år efter och stöttade varandra, säger Anders Wilgotsson.

Anders Wilgotson fick stöd av sina kolleger vid räddningstjänsten.

När diskoteksbranden i Göteborg inträffade 1998 kom minnena tillbaka.

– Under sommaren och hösten 1978 var minnena starka. Sedan kom allt tillbaka när Göteborgsbranden ägde rum. Det var som ett trauma, jag förstod ju hur det var, säger Staffan Engblom.

En smärtsam insikt

I fjol sände P3 Dokumentär ett program om branden i Borås, som Staffan och Anna-Lena också medverkade i. 

– Det var jobbigt. Det var mycket detaljer som kom fram som jag inte visste om. Saker som jag hade missat eller som ingen hade berättat för mig. 

– En sådan förlust påverkar hela familjen resten av livet. Det går aldrig att förlika sig med. Men Johan har funnits med mig och i dag ser jag honom i min son, min systerson och i mina barnbarn, säger Anna-Lena.

 

LÄS MER: Gunilla förlorade sin dotter i diskoteksbranden

 

En insikt var extra smärtsam för Staffan Engblom.

– Jag insåg när jag lyssnade på dokumentären att Johan var höjdrädd. Han skulle inte hämta någon väska, han hade bestämt sig för att inte hoppa för att han var rädd. Johan var en av mina bästa kompisar. Vi umgicks varje dag i tre års tid och att han var höjdrädd hade jag inte en aning om. Hade jag vetat det hade jag slängt ut honom.

Hotellägaren hade fått tillsägelser av brandskyddet i Borås vid ett flertal tillfällen. Foto: POLISEN / TT NYHETSBYRÅN

Om hotellets branddörrar hade kunnat stängas hade fler liv kunnat räddas.

Det visade polisens utredning. Hotellägaren hade fått tillsägelser av brandskyddet i Borås vid ett flertal tillfällen att stärka upp brandsäkerheten, men fick uppskov gång på gång.

Han åtalades för vållande till 20 människors död och dömdes till villkorlig dom. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!