Sprickan om plasten: "Toppen på isberget"

Therese Karlsson doktorerar på mikroskräp i den marina miljön. Kontoret ligger i Fiskebäckskil. Foto: NORA LOREK
Therese Karlsson doktorerar på mikroskräp i den marina miljön. Kontoret ligger i Fiskebäckskil. Foto: NORA LOREK
Therese Karlsson doktorerar på mikroskräp i den marina miljön. Kontoret ligger i Fiskebäckskil. Foto: NORA LOREK
Marinbiologen Fredrik Norén är kritisk mot politiker och mediers syn på plasten. "Överfisket i Europa är ett betydligt allvarligare problem än plast", menar han. Foto: NORA LOREK
Therese Karlsson doktorerar på mikroskräp i den marina miljön. Kontoret ligger i Fiskebäckskil. Foto: NORA LOREK
Marinbiologen Fredrik Norén är kritisk mot politiker och mediers syn på plasten. "Överfisket i Europa är ett betydligt allvarligare problem än plast", menar han. Foto: NORA LOREK
Foto: NORA LOREK
Foto: NORA LOREK
En havsvik i skärgården utanför Fjällbacka, belamrad med uppspolat plastbråte. Foto: JENS MARKLUND
1 / 9

BOHUSLÄN. FN har förklarat krig mot plasten i havet, EU lanserar en plaststrategi, petrokemiindustrin vill bli mer hållbara, och den svenska regeringen har förbjudit mikroplaster i kosmetika.

Men det är fortfarande en bit kvar innan världen är räddad.

– Den politiska viljan kring plast är bra, men det tar samhällets resurser från andra och större miljöproblem, säger marinbiologen Fredrik Norén.

2011 är Therese Karlsson 23 år och seglar över Atlanten, från Sydamerika till Europa, tillsammans med två vänner. Runtomkring dem är bara hav och en tom horisont. På flera veckor ser de inte skymten av andra människor.  

Ändå går spåren av människan inte att undgå. 

– Vi var helt ensamma mitt ute på en enorm ocean, och ändå kunde vi se plast nästan varje dag. Det var nog då jag bestämde mig för vad jag ville ägna mig åt, berättar Therese, som i dag studerar mikroskräp i den marina miljön.  

 

 

I sin forskning undersöker hon var skräpet i havet kommer från, hur det transporteras och var det slutligen hamnar.  

Marinbiologen Therese Karlsson på Kristinebergs marina forskningsstation, utanför Fiskebäckskil i Bohuslän. Foto: NORA LOREK

Och en hel del hamnar i havet utanför Thereses kontorsfönster på Kristinebergs marina forskningsstation, utanför Fiskebäckskil. Bohuslän har nämligen en av de skräpigaste kuststräckorna i Europa – omkring 7 000 kubikmeter plast flyter i land här årligen – och landskapet kallas ibland för ”Europas soptipp”.  

Kallas "Europas soptipp"

Therese Karlsson tycker inte att det är ett orättvist epitet.

– Plasten följer med havsströmmar som möts i Kattegatt, och där ute bildar det stora ansamlingar. Så fort det blir hårdare väder forsar det in och fastnar på klippor och i grunda vikar, säger hon.

Strömmar för plasten från Östersjön och Nordsjön rätt mot Bohuskusten, vilket gör den till en av Europas skräpigaste strandremsor.

– Plast är ett väldigt bra material, men på grund av mängderna som vi konsumerar leder det till konsekvenser för miljön.

 

LÄS MER: Här flyter fem badkar med skräp in varje timme 

 

Mycket av skräpet på Bohusläns stränder kommer från Norra Europa och Östersjön, men det går att hitta plastskräp på Västkusten från de flesta delar av världen. Och det säger något om problemets natur: Det är lokalt, men i högsta grad också globalt.

Och på politikens internationella arena verkar det nu – åtminstone i ord – finnas en vilja att lösa det. 

”Alla vill göra mer”

En halvtimme hade avsatts för att diskutera EU:s nya plaststrategi, när miljörådet möttes i Bryssel i början av mars. Men enligt Sveriges representant på mötet, miljöminister Karolina Skog (MP), drog man över tiden rejält.

– Länder som Rumänien brukar inte stå på barrikaderna i miljöfrågor, men när det gäller plastens miljöeffekter vill nästan alla medlemsländer att kommissionen ska göra mer, säger hon.

Unionens plaststrategi lanserades i början av 2018, och syftar till att "begränsa plastavfallet i Europa, stoppa nedskräpningen till havs och driva på för förändringar i hela världen."

– Om vi inte ändrar vårt sätt att producera och använda plast kommer det att finnas mer plast än fisk i våra hav 2050, sa EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans i samband med att plaststrategin presenterades. 

EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans varnar för mer plast än fisk i Europas hav år 2050. Foto: THIERRY MONASSE/POLARIS

Ett drygt år tidigare, i början av 2017, deklarerade FN att man "förklarar krig” mot plast i haven, och på en konferens i Nairobi i slutet av samma år, skrev samtliga medlemsländer under en resolution med syfte att eliminera plastföroreningen av jordens hav. 

– Vi har ignorerat problemet alltför länge, och dess omfattning har bara ökat. Det måste ta slut nu, fastslog Erik Solheim, chef för FN:s miljöprogram, UNEP.

Rwanda förbjuder plastpåsar

Enskilda länder sätter också upp ambitiösa mål och genomför långtgående åtgärder i kampen mot plasten. I Indonesien har man till exempel lovat att minska sitt marina avfall med 70 procent innan 2025, Uruguay har infört en skatt på engångsplastpåsar, i Rwanda är plastpåsar förbjudna, och i Frankrike har man klubbat igenom en lag som kommer att förbjuda försäljning av plastglas, plastmuggar och plasttallrikar.

 

LÄS MER: Fiskaren Johans fångst: Plaststol & kräftor 

 

Till och med på den petrokemiska plastindustrins traditionsenliga konferens i Abu Dhabi, Plasticon, fokuserar man i år på hållbarhetsfrågor och plastavfall. 

Och Sverige sitter inte heller på händerna, enligt miljöminister Karolina Skog.

Finns större miljöproblem

– Regeringen satsar 100 miljoner kronor per år till och med 2020 för att minska problemen med plast i haven och naturen. 17 miljoner är avsatta till de kommuner som vill städa bort plastavfall från sina havsstränder, säger Skog.

– I somras införde vi också krav på att handlare måste informera sina kunder om plastkassars miljöpåverkan, och i februari beslutade regeringen om ett förbud att använda mikroplast i flera kosmetiska produkter.

"De som bor på Västkusten har pratat om problemet med plast länge, och det är hög tid att det har kommit upp på den nationella dagordningen", säger Miljöminister Karolina Skog (MP). Foto: MARTINA HUBER

Miljöministern har även beställt en stor plastutredning, med syfte att ta fram förslag på politiska åtgärder som kan minska Sveriges plastkonsumtion. 

– De som bor på Västkusten har pratat om problemet med plast länge, och det är hög tid att det har kommit upp på den nationella dagordningen. Det är inget som de boende i skärgården ska stå ensamma i, säger Karolina Skog.

Men hur lovvärda politikernas, diplomaternas och plasttillverkarnas intentioner än må vara, riskerar de ändå att missa målet. 

Det menar marinbiologen Fredrik Norén, som tidigare intervjuats av Magasinet Filter:

– Den politiska viljan kring plast är bra, men det tar samhällets resurser från andra och större miljöproblem, säger han.

”Toppen på isberget”

Det är lättare att uppröras av en bild på en sjöfågel med magen full av plast, än av det kemiska ämnet tributyltenn – trots att det senare utgör en betydligt större fara för både djur och människor. 

Det hävdar Fredrik Norén, som är kritisk till hur medier och politiker kommunicerar ut riskerna med plast i miljön. Problemet, menar han, är att debatten baseras mer på känslor än på fakta. 

Marinbiologen Fredrik Norén är kritisk mot politiker och mediers syn på plasten. "Överfisket i Europa är ett betydligt allvarligare problem än plast", menar han. Foto: NORA LOREK

– Det som är lättast att relatera till och se framför sig, det som skapar starkast känsla, behöver inte vara det som är skadligast för ekosystemen, säger Fredrik Norén.

– Det är till exempel idiotiskt att vara rädd för att det kan vara mer plast än fisk i havet år 2050, när vi snart inte har någon fisk kvar. Överfisket i Europa är ett betydligt allvarligare problem än plast.

Oklart med skadan av mikroplast

Fredrik Norén menar också att forskningsresultat som inte visar på några faror med plast i haven är svåra att nå ut med till allmänheten.

– Media har till exempel fått oss att bli rädda för mikroplaster i fiskmagar. Men faktum är att vi inte vet mycket om mikroplaster, och det vi vet tyder på att de är ofarliga för människor och för det mesta av djurlivet i haven, hävdar han.

Therese Karlsson doktorerar på mikroskräp i den marina miljön. Foto: NORA LOREK

Therese Karlsson lyfter också fram osäkerheten kring mikroplaster:

– Många djur kan skadas om de äter eller trasslar in sig i större plast, men när det kommer till plast på partikelnivå är det mycket vi inte vet, säger hon.

– Ofta pratar man om att det skulle vara plast i fisk eller skaldjur, vilket det är, men de mängderna är väldigt, väldigt små jämfört med det vi utsätta i vår vardag. Vi har plastkläder, plastbord, plastdatorer... Det finns plast överallt omkring oss. 

"Ett nedskräpningsproblem"

– Men utöver själva partiklarna används också kemikalier i plast, och där finns det goda skäl att anta att de kan påverka människors hälsa.

Plast i havet är ett nedskräpningsproblem i första hand och inte ett hälsoproblem, menar  Fredrik Norén. 

– Det är ändå värt att ta på stort allvar. Nedskräpning kan man se som ett bevis på att vi inte bryr oss om naturen. Det är den synliga toppen på isberget för all miljöpåverkan som vi har, säger han.

Nästa artikel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!